Barn med MBD

Motion 1989/90:So542 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So542

av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp)
Barn med MBD

När Sofia är 8 år tas hon in för en fem dagar lång undersökning. Diagnosen
är MBD (Minimal Brain Dysfunction).

När skadan uppstått är omöjligt att säga men eftersom förlossningen enligt
BB-journalen var normal, är det troligt att någonting inträffade under graviditeten
- eventuellt en virusinfektion hos mamman, så lindrig att hon själv
aldrig noterade den.

Sofias mamma heter Märta Tikkanen. Diagnosen - skriver hon i Sofias
egen bok - är en stor lättnad för mig. Det är alltså inte jag som har framprovocerat
Sofias svårigheter genom att iaktta henne och undra och jämföra,
det är inte min omöjlighet som mamma och uppfostrare som gör att hon uppför
sig annorlunda, är ilsken och ombytlig och har svårt att koncentrera sig,
att skilja stort från smått och långt borta från nära, föremål från bakgrund
och viktigt från oviktigt. Det finns en orsak man kan peka på.

Och det är ingens fel. Äntligen är alla spöken borta.

Diagnosen botar inget handikapp. Sofias svårigheter finns där fortfarande.
Men nu - med diagnosen i botten - finns också möjligheterna att
träna medvetet, kompensera skadan, avhjälpa bristerna, utveckla färdigheterna.

Märta Tikkanens iakttagelser om sin dotters handikapp är en god analys
av beteenden som är vanliga bland de MBD-sjuka, vilket inte tar bort vetskapen
om att den kliniska bilden av MBD är oenhetlig och de individuella
variationerna stora. De funktionsområden som MBD yttrar sig på är följande:
störningar i perceptionen, motoriska störningar, brister i samordningen
perception - motorik, inlärningssvårigheter och koncentrations- och
beteendestörningar.

MBD är ännu en omtvistad och kontroversiell diagnos. Uppfattningarna
varierar om vad den står för och hur gränserna skall dras dels mot det normala
och dels mot lätta CP-skador och förståndshandikapp.

I vardagslivet kan barn med MBD lätt bli stämplade som bråkiga, oroliga,
ouppfostrade och bortskämda. Det finns inga belägg för att barnen är underbegåvade.

Föräldrarnas sätt att vara mot barnet och barnomsorgens syn på barnet
kan leda utvecklignen mot rätt håll - eller fel. Det är angeläget att personal
inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och skola får utbildning om handikapp
och om barn som har MBD. Enligt Socialstyrelsens tidigare uttalande skall

kunskap om barn med MBD tas med i utbildningsplanerna för alla yrkesgrupper
som i sitt arbete kommer i kontakt med människor med handikapp.
Särskilt gäller detta skol- och barnavårdspersonal.

Kraven på olika behandlingsformer måste också observeras. Det kan gälla
alternativa former av pedagogik, extra insatser avseende musik, drama,
dans, gymnastik och social träning.

På grundskolenivå finns skolformer för barn med särskilda behov som bör
passa de MBD-störda. De anspråk som skall ställas här är att elevgrupperna
bör vara små, 5-7 barn, individuell undervisning till viss grad, två lärare och
en fritidspedagog bör samarbeta under hela skoldagen. Helst bör också finnas
egna klassrum.

I samtal med företrädare för RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade
Barn och Ungdomar) har det varit ett angeläget önskemål att det vid Länsskolnämnderna
skall finnas en konsulent, med särskild kännedom om MBD
och rörelsehinder bland barn och ungdom.

Enligt uppgift har mellan två och sju procent av de svenska barnen MBD.
I Göteborg är procenttalen 1,2 för barn med svår MBD och 3-6 för lättare
MBD. Sjukdomen är fem gånger vanligare bland pojkar än bland flickor. I
den göteborgska undersökningen heter det också att MDB kan avgränsas i
6-7-årsåldern som en kombination av vissa sjukdomstecken.

Som vi tidigare angett är man inom läkarvetenskapen inte klar över de
faktorer som leder till MBD. Mycket återstår att utforska, särskilt på det
medicinska och kirurgiska området. Positivt är att Östra Sjukhuset i Göteborg
nu har en neuropsykiatrisk enhet för barn, tyvärr den enda i Sverige.
Som alltid vid sjukdomar finns ett uttalat behov av forskningsinsatser. Särskilt
när det gäller MDB, som i mycket fortfarande präglas av gåtfullhet.

När det gäller de svåra fallen av MBD, tidigare relaterad avseende Göteborg,
behövs mer omfattande habiliteringsinsatser. Här är nuvarande resurser
otillräckliga. Ett träningscenter för barn med handikapp som MBD och
andra rörelsehindrade barn bör inrättas. Vid centret skulle finnas tillgång till
specialistkompetens. Centret skall också fungera som stöd för föräldrarna
under barnens uppväxt och ge kunskap i de fall kompetens hos andra instanser
saknas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att personal inom socialtjänst, hälso- och sjukvård
och skola bör få utbildning om MBD,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av konsulenter vid länsskolnämnderna,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av träningscenter för barn med handikapp.

Mot. 1989/90
So542

23

Stockholm den 25 januari 1990

Kenth Skårvik (fp) Leif Olsson (fp)

1 1989/90:Ub340

gotab 96054, Stockholm 1990

Mot. 1989/90
So542