Barn- och familjepolitik

Motion 2000/01:So304 av Lennart Daléus m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Barn har behov av trygghet, självbestämmande och livskvalitet. Detta är
utgångspunkten i FN:s barnkonvention och principerna om barns bästa,
deras rättigheter och om vikten att lyssna till barnet och om dess rätt till
liv och utveckling. I denna motion föreslår vi ändringar i lagstiftningen
till skydd för barnen.

Barn har speciella behov av skydd och stöd. Barnen har egna rättigheter
och framför allt har barnen ett eget människovärde. Barn är inte miniatyr-
upplagor av vuxna utan individer med egna unika behov. Barns tillvaro måste
präglas av trygghet. De måste mötas med respekt och få känna gemenskap,
delaktighet och tillit. Då formas barnet till en människa med de bästa tänkbara
förutsättningar för att klara livets alla påfrestningar.

Varje familj ska själv bestämma hur omsorgen om barnen ska formas.
Familjepolitiken ska ge föräldrarna möjlighet att stödja sina barn till att bli
kreativa och självständiga individer - inte diktera villkoren för omsorg och
uppfostran. Det är i första hand föräldrarnas ansvar.

En bra familjepolitik ger stöd i föräldraskapet men övertar inte ansvaret för
uppfostran och utveckling. En bra familjepolitik utgår ifrån familjers olika
förhållanden och styr inte in alla i samma mall. En bra familjepolitik bygger
på valfrihet, flexibilitet och rättvisa.

Vi anser att politiken måste förändras så att föräldrarna får större
möjligheter att styra över sin ekonomi och minska sitt beroende av bidrag.
Det gör vi dels genom att sänka skatterna för personer med låga inkomster,
dels med ett familjepolitiskt paket bestående av ett barnomsorgskonto samt
avdragsrätt för barnomsorgskostnader. Vi väljer även att höja grundnivån i
föräldrapenningen.

För många familjer är bristen på tid det stora problemet - och väldigt få
föräldrar har med dagens skattesystem ekonomiska möjligheter att köpa
tjänster. Centerpartiet föreslår en femtioprocentig skattereduktion på hushålls-
tjänster som utförs i hemmet, ett s.k. RUT-avdrag.

2 Innehållsförteckning
3

4 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principer för valfrihet, flexibilitet och rättvisa i
familjepolitiken.1

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att socialtjänsten
bör vara ansvarig för ensamma asylsökande flyktingbarns boende och att
de anmäls till utredning enligt socialtjänstlagen.1

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förändringar av
SoL för att förbättra efterlevnaden av anmälningsplikten.

4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om kvalitetssäkring
av vårdnadsutredning genom s.k. second opinion.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vidareutbildning och annan hjälp åt stödfamiljer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sex- och samlevnadsundervisning.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökat jämställdhetsarbete.1

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen för att förbättra barnfamiljernas ekonomi.1
9.
1 Yrkandena 1, 2, 7 och 8 hänvisade till SfU.

2 Yrkande 6 hänvisat till UbU.

5 Inledning

En bra familjepolitik ger stöd i föräldraskapet men övertar inte ansvaret
för uppfostran och utveckling. En bra familjepolitik utgår ifrån familjers
olika förhållanden och styr inte in alla i samma mall. En bra familjepolitik
bygger på valfrihet, flexibilitet och rättvisa.

Statens, kommunens och det civila samhällets uppgift är att stötta
föräldraskapet och ge likvärdiga förutsättningar för alla barn att behålla sin
kreativitet och skaparglädje upp i vuxen ålder och inte att styra över hur
familjer väljer att leva. Det ska däremot finnas ett starkt skydd mot övergrepp
och annat som kränker barns integritet eller hindrar deras utveckling i att bli
kreativa och självständiga individer.

Barn behöver trygghet, stabilitet, en lärande miljö och stödjande sociala
nätverk. Det kan ske inom olika typer av familjebildningar. Familjer ser
mycket olika ut men alla familjer ska, oberoende av sammansättning, stödjas.

De allra flesta barn i Sverige har det materiellt mycket bra och har
engagerade föräldrar. Men det finns även många barn som har det svårt och
som befinner sig i utsatta situationer. Det är barn som lever i familjer där
psykisk ohälsa, missbruk eller misshandel förekommer och barn som utsätts
för övergrepp av olika slag. Barn måste få känna trygghet. De måste mötas
med respekt, och de måste uppleva gemenskap, delaktighet och tillit. Vi har
alla ett stort ansvar för att ge våra barn bästa tänkbara uppväxtmiljöer med
mycket kärlek och omsorg och en omgivning fri från våld och droger.

Familjepolitiken ska underlätta för föräldrar att axla föräldrarollen, allt för
att den uppväxande generationen ska bli en trygg och självsäker generation.
Däremot måste utsatta barn ges ett särskilt stöd. Det som ovan anförts om
principerna för familjepolitiken bör ges regeringen till känna.

6 På barnens villkor

Familjepolitiken ska ge bästa möjliga förutsättningar för en bra uppväxt
för alla barn. Det är föräldrarna som har ansvar för barnens uppväxt
medan statens och kommunernas ansvar bara ska vara stödjande. Den
socialdemokratiska familjepolitiken har i stort utgått från att föräldrarna
inte klarar att ta ansvar för barnens uppväxt och uppfostran samt att
omsorgen om barnen ska utgå från en och samma mall. Vi vill att varje
familj själv ska ha makten över hur omsorgen om barnen ska formas.
Familjepolitiken ska ge föräldrarna möjlighet att stödja sina barn till att
bli kreativa och självständiga individer - inte diktera villkoren för omsorg
och uppfostran. Det är i första hand föräldrarnas ansvar.

Alla föräldrar vill ge sina barn bästa möjliga uppväxt - men alla föräldrar
orkar inte och behöver därför omgivningens stöd. I de fall föräldrar inte orkar
ta på sig föräldrarollen och inte har möjlighet att ge barnen en säker och trygg
uppväxt, måste det finnas ett socialt stöd. I många fall kan den nära
omgivningen, förskola eller skola ge det stöd som krävs. I andra fall är det
kommunens socialtjänst eller frivilligorganisationer som fungerar som ett
skyddsnät. Inget barn ska behöva känna sig övergivet eller fara illa. Vi ska ha
ett samhälle som litar på familjen samtidigt som det ska finnas ett yttre stöd
vid kriser.

6.1 Låt barn vara barn

För att ett samhälle ska präglas av trygghet, måste både vuxna och barn
känna gemenskap och delaktighet samt mötas av respekt. Alla vuxna har
ett speciellt ansvar för barns behov av trygghet och tillit, även om det är
föräldrarna som i första hand har ansvaret för barnens uppväxt och
fostran.

Barn har speciella behov av skydd och stöd. Barn har egna rättigheter och
framför allt har barn ett eget människovärde. Barn är inte miniatyrupplagor av
vuxna utan individer med egna unika behov. Barns tillvaro måste präglas av
trygghet och de måste mötas med respekt och få känna gemenskap,
delaktighet och tillit. Då formas barnet till en människa med de bästa tänkbara
förutsättningar för att klara livets alla påfrestningar.

Många barn och ungdomar är stressade av föräldrars och omgivningens
krav. Barn måste få vara barn, med tid både för lärande, aktiviteter och lek,
men också tillåtas få lugn och ro. Barns egen kreativitet utvecklas bäst i en
miljö som är både livfull och lugn.

6.2 FN:s barnkonvention

Det är viktigt att det finns en gemensam grundsyn när det gäller barn och
ungdomar. FN:s konvention om barns rättigheter ska vara den självklara
utgångspunkten. Dess grundsyn om barns rättigheter, principen om barns
bästa, om vikten att lyssna till barn och om dess rätt till liv och utveckling
ska genomsyra alla beslut som rör barn.

FN-konventionen utgår ifrån att barndomen har ett värde i sig och att barn
är en utsatt grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd,
som också innefattar ett rättsligt skydd. Konventionen ska ge barn
grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter. Den bygger på fyra viktiga principer: att barnet har rätt till
likvärdiga villkor, att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut, att barnet
har
rätt till liv och utveckling samt att barnet har rätt att säga sin mening och
bli
respekterat.

Regeringens skrivelse 1999/2000:127 Barn här och nu, är en redogörelse
för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt från FN:s konvention om barns
rättigheter. Det finns en rad uppgifter i skrivelsen som det finns anledning att
lyfta fram. De flesta barn i Sverige lever under goda omständigheter - i en
trygg miljö med goda utvecklingsmöjligheter. I en internationell jämförelse
har vi nått långt i Sverige avseende att ge barn goda förutsättningar till ett
rikt
och harmoniskt liv. Detta får dock inte dölja att det finns stora skillnader
mellan olika barns möjligheter, beroende på var man växer upp, ekonomiska
förutsättningar, samt vilket stöd familjen och den närmaste omgivningen ger.

Asylsökande barn har en mycket utsatt situation, i synnerhet barn som är
ensamma på flykt. Rädda Barnen redovisar i en nyligen presenterad rapport
hur barn som flytt på egen hand till Europa upplever sin situation. Många har
svåra traumatiska upplevelser och behöver akut psykiatrisk hjälp.
Mottagandet av de ensamma barnen är undermåligt och handläggningstiden
för asylsökande barn är alltför lång. De ensamma barnen behandlas på samma
sätt som vuxna asylsökande, trots att de har helt andra behov. Dessa barn bör
anmälas till utredning enligt socialtjänstlagen och kommunernas socialtjänst
bör vara ansvariga för barnens boende - och inte Migrationsverket som idag.
Detta bör ges regeringen till känna.

6.2.1 Samverkan till skydd för barnen

Socialtjänstlagens portalparagraf kompletterades 1998 med en ny
bestämmelse som syftar till att stärka barns ställning inom socialtjänsten.
När åtgärder rör barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnens bästa
kräver. Bestämmelsen svarar mot artikel 3 i FN:s barnkonvention. Detta
är ett område med behov av utvecklingsinsatser. Socialnämnden har
enligt 12 § SoL (socialtjänstlagen) skyldighet att verka för att barn och
ungdom växer upp under trygga förhållanden. Nämnden ska också i nära
samarbete med hemmen främja barns utveckling. Till detta kommer
ansvaret för skydd för och stöd till barn och ungdom som far illa eller
riskerar att utvecklas ogynnsamt. Detta ansvar är tydligt i SoL. Reglerna
om socialtjänstens utredningsskyldighet och medverkan till att underåriga
får god vård och fostran, men också SoL:s bestämmelser om anmälan
m.m. mot underåriga, är centrala i dessa sammanhang.

Bestämmelserna om anmälan i 71 § SoL innebär dels att var och en som
får kännedom om att en underårig blir utsatt för fara för sin hälsa eller
utveckling, t.ex. misshandel, bör anmäla detta till socialnämnden, dels en
skyldighet för myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdomar, andra
myndigheter inom hälso- och sjukvård och socialtjänst, anställda hos
myndigheter inom hälso- och sjukvård och socialtjänst samt anställda hos
sådana myndigheter att genast anmäla till socialtjänsten om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden bör
ingripa till en underårigs skydd. En nyligen publicerad undersökning från
Stockholm anger att socialtjänsten bara får kännedom om var femte elev som
misstänks fara illa - trots anmälningsplikten. Liknande rapporter redovisas i
LVU-utredningen, SOU 2000:77. Regeringen bör återkomma med förslag till
åtgärder för att förbättra efterlevnaden till 71 § SoL. Detta bör ges regeringen
till känna.

6.2.2 Kvalitetssäkring av vårdnadsutredningar

Centerpartiet står bakom gällande lagstiftning om gemensam vårdnad.
Men i lagen framgår också tydligt att i de fall ett barn riskerar att fara illa
eller om den ene föräldern är klart olämplig som vårdnadshavare, ska det
inte dömas till gemensam vårdnad. Trots detta förekommer det fall där
det döms till delad vårdnad trots att det är klart olämpligt. Därför finns det
anledning att kvalitetssäkra de vårdnadsutredningar som socialtjänsten
ansvarar för vid skilsmässa eller separation. En vårdnadsutredning är i
många fall avgörande för vem som ska få vårdnaden om barnen vid en
tvist. En vårdnadsutredning som bygger på felaktigheter eller som på
annat sätt ger en missvisande bild, ligger trots detta till grund för den
kommande processen. En väg kan vara att införa en s.k. second opinion,
det vill säga möjlighet till ytterligare en social prövning om endera parten
anser sig missbedömd. Centerpartiet anser att frågan om en
kvalitetssäkring av vårdnadsutredning med en second opinion bör utredas.
Detta bör ges regeringen till känna.

6.2.3 Stöd till stödfamiljer

Många barn far idag illa i vårt samhälle. När inte föräldrar och familj kan
ge den trygghet som ett barn så väl behöver, är det socialtjänstens uppgift
att finna ett stöd för föräldrar och barn. I vissa fall behövs familjehem, i
andra fall kan en stöd- eller kontaktfamilj vara den hjälp som familjen
behöver. Att vara stödfamilj är ett ansvarsfullt och krävande uppdrag, och
socialtjänsten har ett stort ansvar för att göra rollen som stödfamilj
attraktiv.

Det finns ett växande behov av familjehem och stödfamiljer - och i många
fall är det svårt att finna familjer som vill åta sig uppdraget på grund av dess
karaktär. Kommunens socialtjänst måste arbeta offensivt med rekrytering och
måste kontinuerligt ge stödfamiljerna vidareutbildning och annat stöd som
familjerna behöver. Detta bör ges regeringen till känna.

6.3 Drogförebyggande arbete

En undersökning bland ungdomar i Stockholm visar att var fjärde elev i
årskurs 2 på gymnasiet har prövat narkotika och var fjärde elev i årskurs 9
har druckit starköl den senaste månaden. För första gången sedan 70-talet
ökar narkotikabruket i Sverige och dödligheten i narkotika är bland de
högsta talen i Europa.

I början av året gick inspektörer vid Skolverket ut med kritik mot ANT
(alkohol, narkotika och alkohol) efter att ha granskat undervisningen om
alkohol, narkotika, tobak och andra droger vid 83 skolor. Inspektörerna menar
att nuvarande drogundervisning till och med fått motsatt effekt. Då man
koncentrerat sig på att tala om risker i stället för att förändra beteenden så
sporrar man snarare eleverna att själva testa droger.

Det är viktigt att alla gymnasieelever får en bra ANT-undervisning för att
förhindra att fler ungdomar testar olika droger. Ett nytt undervisningsmaterial
har nyligen tagits fram och det är viktigt att följa upp att skolornas
drogundervisning förbättras. I många skolor och på många orter finns positiva
exempel på hur man jobbar för att förebygga att ungdomar börjar med droger.
Genom att lova att inte dricka alkohol eller pröva narkotika får unga rabatter i
den lokala butiken. På andra orter ger man pengar till en gemensam klassresa
om eleverna lovar att vara drogfria. De lokala eldsjälarna är viktiga i det
drogförebyggande arbetet men det är viktigt att skolan ger alla elever en bra
ANT-undervisning.

6.3.1 Ungdomar och alkohol

Ungdomar har inga svårigheter att få tag i alkohol. I en undersökning,
genomförd av Temo 1998, svarade en majoritet av männen mellan 16 och
20 år att de helt säkert kan skaffa hembränt. Många unga vittnar om att
det säljs helt öppet vid skolor och andra miljöer där unga möts, t.ex. på
illegala klubbar, discon och pubar.

Unga gör som sina föräldrar och föräldrarnas attityd speglas i ungdomars
konsumtion. Så länge föräldrarna inte uttryckligen förbjuder ungdomarna att
dricka alkohol, är det svårt att komma åt problemen med hög
alkoholkonsumtion bland unga.

Alkohol är en del i det svenska kulturmönstret. Ambitionen bör därför vara
att minska totalkonsumtionen. Det är viktigt att få ungdomar att helt avstå
från alkohol i unga år. Alkoholkonsumtionen bland ungdomar är ett problem
på många sätt; kroppen är inte tillräckligt utvecklad, vilket gör att den
fysiska
skadan av alkohol kan bli stor och tidig start med hög alkoholkonsumtion
riskerar att leda till hög alkoholkonsumtion i vuxen ålder. Insatserna för
ungdomar bör inriktas på att få dem att helt avstå från alkohol. Vi avser att
återkomma med förslag för det drogförebyggande arbetet i samband med
regeringens alkoholproposition.

6.4 Sex och samlevnad

Tonåren är en känslig period i ungdomars liv. Då grundläggs många av
deras kommande attityder till samliv och till vuxenvärlden. Dessa år är
känsliga och viktiga när det gäller att bygga upp självförtroende och
självrespekt. Flickor måste tidigt få insikt om att det är de själva som
bestämmer över sin kropp, både vad gäller utseende och sexualitet.

Våra ungdomsmottagningar runtom i landet gör ett fantastiskt arbete och
kan vittna om de olika problem de möter hos många tonåringar. Det är tydligt
att frågorna från ungdomarna har ändrat karaktär och det finns en stark
pornografisk påverkan på frågorna. Det är också oroande att tonårsaborterna
ökar och att infektionssjukdomar som herpes och klamydia ökar.
Ungdomsmottagningarna vittnar också om att de har allt svårare att nå in på
högstadie- och gymnasieskolorna. Bl.a. är gymnasieprogrammen så hårt
trimmade att det är svårt att få utrymme för sex- och samlevnadsundervisning.

Ett aktivt jämställdhetsarbete måste ske redan under tonåren, med
inriktning på attitydförändringar både vad gäller ungdomars samlevnad och
språk. Skolhälsovården måste ges stöd i informationen om sex- och
samlevnadsfrågor till ungdomar. Ungdomsmottagningarna som stöder och
hjälper ungdomar behöver ge särskild information och ha särskilda
mottagningstider samt samtalsgrupper i samverkan med högstadium och
gymnasieutbildningar. Detta bör ges regeringen till känna.

7 Underlätta föräldraskapet

Centerpartiet vill förnya familjepolitiken så att den utgår ifrån barnen och
familjernas behov. Stödet till familjerna måste bli mycket bättre anpassat
efter olika familjers livsvillkor, förhållanden och önskemål. Vi vill
uppmuntra föräldraskapet genom bättre ekonomiska förutsättningar. Vi
vill att stödet ska utformas så att det passar alla familjetyper och vi vill
överlämna ansvaret till föräldrarna att själva bestämma över sin tid och
omsorgen om sina barn.

Utifrån tidigare erfarenheter och förslag vill Centerpartiet forma en politik
för 2000-talet som bidrar till valfrihet, rättvisa och trygghet för den moderna
familjen. Politiken måste ge familjerna mer tid, ekonomiska resurser och ett
större självbestämmande. Staten ska inte agera med pekpinnar utan ge ett stöd
som underlättar föräldraskapet. Vi vill ge tillbaka självbestämmandet till
föräldrarna genom en förbättrad familjepolitik. Familjerna har bäst möjlighet
att avgöra hur tid och resurser ska fördelas.

7.1 Jämställdhet

Familjepolitiken måste gynna jämställdheten mellan män och kvinnor.
Barn får inte vara ett hinder för kvinnor och män att delta i arbetslivet på
lika villkor. Vi tror dock inte på metoder som hindrar föräldrar att själva
bestämma hur de vill utnyttja sin föräldrapenning eller vilken omsorg de
väljer för sina barn. Attityder i arbetslivet behöver förändras. Det ska vara
en merit att ta ut föräldraledighet. Arbetsgivarens signaler om
föräldraledighet är av avgörande betydelse för att båda föräldrarna ska ta
lika stort ansvar för barnen. Lönefrågan saknar inte betydelse.

Föräldrar ska ha möjlighet att själva ta hand om sina barn under det första
året. Idag utgår föräldrapenning för detta. Barn behöver kontakt med båda
föräldrarna. Centerpartiet vill stimulera båda föräldrarna att ta ansvar för hem
och familj. Mamma-pappa-månaden, som den borgerliga regeringen införde,
har givit tydliga signaler till fäder att öka sin tid med barnen. Fortfarande är
dock skillnaden stor mellan hur mycket tid och ansvar som kvinnor respektive
män använder tillsammans med sina barn. Men alltfler män inser betydelsen
av att ha nära kontakt med sina barn i unga år. Pappornas uttag av
föräldrapenning ökar, men mycket långsamt, och varierar mycket beroende av
tradition och omgivningens attityder - i synnerhet arbetsgivare och kollegor
men också mödrarnas förväntningar på att få ta ansvaret. En ytterligare
"pappa-månad", som regeringen föreslår, är inte den medicin som behövs -
en succé är svår att upprepa. Istället behövs informationsinsatser och
diskussion med båda föräldrarna för att fäder ska öka sitt engagemang under
barnens första år.

Utmaningen i familjepolitiken är därför att ge alla föräldrar bättre
möjligheter att förena familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det kräver att
föräldrarnas valfrihet ökar och att utrymme skapas för en mångfald
barnomsorgsformer. Genom våra förslag lägger vi en grund för att familjerna
skall få lika möjligheter, men lösningarna behöver inte vara likadana. Det är
av avgörande betydelse för både kvinnor och män. Det som ovan anförts om
jämställdhet bör ges regeringen till känna.

7.2 Tid, pengar och självbestämmande

Många unga vågar inte ta steget och bli föräldrar eftersom de ser att tiden
är knapp, ekonomin skral och självbestämmandet inskränkt i dagens
samhälle. Den samlade familjepolitiken måste bygga på hela familjens
omgivning, men föräldrarna får aldrig fråntas ansvaret för sina barn.
Föräldraskapet måste återupprättas. Den som vill bli förälder ska inte
hindras från detta - lika viktigt är att den som inte vill bli förälder ska
kunna välja bort detta utan att känna skuld och skam. Valet måste ligga
hos familjen - utan moraliska förpliktelser.

Nativiteten är i Sverige på samma låga nivå som i flera sydeuropeiska
länder. Orsaken till det låga barnafödandet i flera sydeuropeiska länder anses
vara svårigheterna för kvinnor att kombinera barn med karriär. Därför väljer
kvinnor arbete och en självständig ekonomisk tillvaro. En liknande förklaring
finns till den låga nativiteten i Sverige. Tidigare var det vanligt att
barnafödande var ett sätt att komma bort från arbetslöshet. När unga kvinnor
inte fick ett arbete, valde de att bli förälder. Förhållandet har numera
förändrats. Idag väntar unga kvinnor med att bilda familj tills man försäkrat
sig om en utbildning och ett arbete. Denna utveckling ser vi som positiv; det
är bra för jämställdheten och för samhället som helhet.

Barn ska födas av kärlek inte p.g.a. ekonomiska ersättningar, men de
ekonomiska villkoren påverkar barnafödandet. Därför ska den ekonomiska
ersättningen ge alla föräldrar en möjlighet att vara föräldrar.

Tid är en knapp resurs för småbarnsföräldrar. De flesta föräldrar känner
ständigt att tillvaron är stressig och att det är svårt att få tiden att räcka
till.
Vissa familjer har släktingar och vänner som hjälper till, andra saknar det. Det
behövs insatser för att frigöra tid för småbarnsföräldrar.
Skattesubventionerade tjänster för att utföra sysslor i hemmet skulle hjälpa
många föräldrar att få tiden att gå ihop.

7.3 Familjeekonomin

I regeringens skrivelse 1999/2000:137 "Barn - här och nu" framgår att
många barn växer upp i familjer som är beroende av socialbidrag. Drygt
vart tionde barn (237.000) växer upp i en familj som någon gång under
året får socialbidrag. Vi vet att vuxna, som lever med så knappa
ekonomiska marginaler att de tvingas söka socialbidrag, upplever en stor
ekonomisk stress som framkallar oro och ångest. Den situationen
påverkar med all sannolikhet även barnen. Den ekonomiska situationen
under 1990-talet har gjort att fler barn lever under dessa förhållanden - att
socialbidrag blir en del av försörjningen. Det går dock inte att helt skylla
på den ekonomiska krisen. År 1990, före krisen, levde 176.000 barn i
denna situation.

Barnfamiljerna är, tillsammans med ungdomarna, de som burit de största
bördorna under 1990-talet. Låginkomstfamiljer och ensamstående föräldrar
har varit extra hårt utsatta. Trots att ekonomin nu blomstrar är det många
familjer som inte är delaktiga i den snabba ekonomiska utvecklingen. Många
har det helt enkelt svårt ekonomiskt och alltför många människor har liten
möjlighet att påverka sin egen ekonomiska situation.

I familjeekonomin samverkar bidrag och skatter på ett olyckligt sätt.
Ökade egna inkomster minskar t.ex. bostadsbidrag och socialbidrag. Om en
vanlig familj ökar sin disponibla inkomst genom eget arbete, minskar
socialbidraget och bostadsbidraget. Denna situation gör att en satsning på
sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare är av stor betydelse för att
frigöra familjer från socialbidragsberoende.

Regeringens lösning för de familjer som har mycket låga inkomster är
maxtaxa, men den ger bara en marginell förbättring för familjer med låga
inkomster, eftersom dessa redan idag i de flesta kommuner har jämförelsevis
låga barnomsorgsavgifter. De beräkningar som regeringen har presenterat
kring förändring av disponibel inkomst - om maxtaxa införs - bekräftar i
huvudsak att det är familjer med höga inkomster som tjänar mest på
reformen. Dessutom väljer regeringen och samarbetspartierna att förlänga
föräldraförsäkringen och därmed förstärka en inbyggd orättvisa.

Vi anser att politiken måste förändras för att ge föräldrarna större
möjligheter att styra över sin ekonomi och minska sitt beroende av bidrag.
Det gör vi genom att sänka skatterna för personer med låga inkomster
tillsammans med ett familjepolitiskt paket med ett barnomsorgskonto och
avdragsrätt för barnsomsorgskostnader samt för resor till och från
barnomsorg. Vi väljer även att höja den lägsta nivån i föräldrapenningen. Det
som ovan anförts om inriktningen för att förbättra barnfamiljernas ekonomi
bör ges regeringen till känna.

7.4 Tiden

För många familjer är bristen på tid det stora problemet - och väldigt få
föräldrar har med dagens skattesystem ekonomiska möjligheter att köpa
tjänster utifrån. Centerpartiet föreslår en femtioprocentig skattereduktion
på hushållstjänster som utförs i hemmet, ett s.k. RUT-avdrag.
Reduktionen gäller enligt vårt förslag en arbetskostnad upp till 20.000-
25.000 kronor per år. Det möjliggör för fler människor att använda
hushållstjänster och ökar valfriheten. Möjligheten skulle vara befriande
för många småbarnsfamiljer.

Dessutom kommer åtskilliga arbetstillfällen att skapas. Den "svarta" sektor
som finns inom området kan övergå i en "vit" och arbetstagarna införlivas i
trygghetssystemen. Definitionen av hushållsnära tjänster måste vara tydlig
och avgränsad så att existerande företag inte utsätts för en orimlig konkurrens
från staten. Begreppet hushållstjänster omfattar tjänster som utförs i hemmet
som tvätt, städning, omsorg och trädgårdsskötsel. Förslaget utvecklas i vår
skattemotion (Sk321).

8 Familjepolitiken

Centerpartiet vill förnya familjepolitiken så att den utgår ifrån barnen och
familjernas behov. Stödet till familjerna måste bli mycket bättre anpassat
efter olika familjers livsvillkor, förhållanden och önskemål. Vi vill
uppmuntra föräldraskapet genom bättre ekonomiska förutsättningar. Vi
vill att stödet ska utformas så att det passar alla familjetyper - och vi vill
överlämna ansvaret till föräldrarna att själva bestämma över sin tid med
och omsorg om sina barn.

8.1 Barnkonto

Centerpartiet vill införa ett barnkonto. Pengarna ska kunna disponeras
fritt under barnens förskoleår. Föräldrarna kan använda pengarna för att
minska sin arbetstid, delta i förskolans aktiviteter, köpa omsorgstjänster
eller för konsumtion. Föräldrar ska inte pressas ekonomiskt att avstå från
förvärvsarbete och därför bör barnomsorgskostnaderna vara avdragsgilla
gentemot förvärvsinkomsten. För att få göra avdrag måste man kunna
styrka sin barnomsorgskostnad. Det leder till att många av de föräldrar
som i dag är hänvisade till "svart" barnomsorg motiveras att redovisa
barnomsorgskostnaden.

8.2 Höjd grundnivå i föräldrapenningen

Centerpartiet anser att garantinivån i föräldrapenningen bör höjas. För att
få en inkomstbaserad föräldrapenning under hela
föräldraledighetsperioden krävs att man varit försäkrad för en
sjukpenning i minst 240 dagar i följd. Det innebär till exempel att den
som just avslutat sin högskoleutbildning inte får mer än 60 kronor per dag
i föräldrapenning vilket motsvarar 1 800 kronor i månaden före skatt.
Denna familjs måste med all sannolikhet kompletteras med socialbidrag
och bostadsbidrag.

Med dagens förvärvsmönster, där många väljer att starta ett eget företag,
har tillfälliga anställningar eller är projektanställda, leder det stelbenta
regelverket till stor osäkerhet för många föräldrar. Därför måste det finnas en
grundnivå som kan ge en acceptabel ekonomisk trygghet under barnets första
år. En relativt modest höjning innebär att många familjer kan slippa att vara
beroende av socialbidrag och bostadsbidrag. Vi anser att garantinivån i
föräldrapenningen bör höjas till 200 kronor per dag. Vi återkommer med
förslag i vår ekonomiskpolitiska motion (Fi210).

9 Maxtaxa för likriktning

Regeringens förslag om maxtaxa innebär mer av statlig styrning och
mindre av självbestämmande och valfrihet för familjen. Vårt alternativ till
maxtaxa tar sin utgångspunkt i familjens och barnens behov. Staten ska
inte agera med pekpinnar utan ge ett stöd som underlättar föräldraskapet.
Vi vill ge makten till föräldrarna. De har bäst möjlighet att avgöra hur tid
och resurser ska fördelas.

Vi anser att det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn.
Åtgärderna ska tillsammans ge ökad valfrihet för föräldrar att välja den
barnomsorgsform de vill, dvs. familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita
kommunalt driven barnomsorg och barnomsorg i annan regi. Det
familjepolitiska stödet ska också möjliggöra för föräldrarna att under en tid
kunna minska sin arbetstid.

Regeringens förslag till maxtaxa har en rad svagheter. För det första
omfattar inte maxtaxan alla barn. Maxtaxan saknar den flexibilitet som många
barnfamiljer efterfrågar. Många familjer söker möjligheter att förkorta sin
arbetstid eller välja alternativa barnsomsorgsformer, men dessa får ingen del
av det ökade ekonomiska stödet. De resurser som hade varit möjliga att
frigöra för t.ex. kortare arbetsdag, blir nu i ännu högre grad uppbundna.

Familjebildning, arbetstid och tid för eget engagemang i barnomsorgen
varierar. Förutsättningarna är olika och familjerna har olika önskemål om
lösningar för barnens omsorg. I en tid när det är svårt att kombinera
familjebildning med ett aktivt yrkesliv behövs inte fler varianter av de gamla
lösningarna utan nya möjligheter för familjen att själv välja barnomsorg.

Det finns också anledning att resa en rad frågetecken kring möjligheterna
att bedriva t.ex. kooperativ barnomsorg. Många föräldrar väljer att engagera
sig i barnens förskoleverksamhet och kompenseras idag genom en lägre
avgift. Den kompensationen försvinner med maxtaxan, vilket leder till att
kooperativ förskoleverksamhet får svårighet att hävda sig.

10 Barnomsorgskonto för valfrihet, trygghet
och rättvisa

Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna har
gemensamt motionerat om ett alternativ till regeringens maxtaxa.
Förslaget omfattar alla barn, ger valfrihet och är rättvisare.

Huvudsyftet är att ge ett stöd som underlättar föräldraskapet och som ger
makten till föräldrarna. Utmaningen i familjepolitiken är att ge alla föräldrar
bättre möjligheter att förena familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det kräver
att föräldrarnas valfrihet ökar och att utrymme skapas för en mångfald
barnomsorgsformer. Det gemensamma alternativet till maxtaxan tar sin
utgångspunkt i barnens och föräldrarnas behov. Familjerna ska få lika
möjligheter, men lösningarna behöver inte vara likadana.

10.1 Fyra målsättningar

Valfrihet. Familjepolitiken ska ge stöd för en trygg och bra uppväxt för
alla barn. Det förutsätter att föräldrarna har möjlighet att ta ansvar för
barnens uppväxt både när det gäller barnomsorg och skola.

Mångfald. Verklig valfrihet förutsätter mångfald. Det är viktigt att det
finns olika former av barnomsorg. Den moderna barnomsorgen skall ge
utrymme för ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster
anpassade efter den enskilda familjens behov.

Omfatta alla barn. Det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla
barn. Åtgärderna ska tillsammans flytta makten över barnomsorgen från
kommunpolitiken till föräldrarna. Familjen ska fritt kunna välja mellan att
anlita barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg.

Ökad jämställdhet förutsätter flexibla lösningar. Både kvinnor och
män ska ha möjlighet att förena yrkesliv med familjeliv.
Förutsättningarna är olika och familjer har olika önskemål om lösningar
för barnens omsorg. Föräldrarna måste själva få större möjlighet att
påverka avvägningen mellan yrkesliv och familjeliv. I en tid när det är
svårt att kombinera ansvar för barn med ett aktivt yrkesliv, behövs nya
möjligheter för familjerna att själva välja barnomsorgslösningar.

10.2 Tre delar

Vår politik för barnomsorgen innehåller tre förslag:

Barnomsorgskonto om 40.000 kronor/barn som kan användas under
förskoleperioden. Omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att
välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del
av barnens uppväxt.

Avdragsrätt för barnomsorgskostnader om maximalt 50.000 kronor.
Föräldrarna skall ha rätt att fritt välja barnomsorg. Barnomsorgskostnader
skall vara avdragsgilla i den kommunala beskattningen. Kommunerna
ersätts för uteblivna skatteinkomster.

Etableringsfrihet för ny barnomsorg. Garanterar mångfald och ger
valfriheten ett reellt innehåll.

Kostnaderna är av samma storlek som kostnaden för regeringens
maxtaxa, dvs. knappt 5 miljarder kronor. Barnomsorgskontot motsvarar
ca 3,5 miljarder kronor och avdragsrätten för styrkta barntillsynskostnader
med ett tak på 50.000 kronor motsvarar ca 1,5 miljarder kronor/år. En
motion med förslag till ett familjepolitiskt paket ligger för behandling i
riksdagen.

Stockholm den 2 oktober 2000

Lennart Daléus (c)

Agne Hansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Margareta Andersson (c)

Rolf Kenneryd (c)

Kenneth Johansson (c)

Lena Ek (c)