Barnens situation

Motion 1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s)

Hur väl ett samhälle fungerar speglas i barnens
levnadsvillkor. Hur barn har det -- hälsa, välbefinnande,
lycka -- är ett mått på samhälle och politik. Under flera
årtionden har vi i Sverige genomfört reformer för att
säkerställa barns rätt till trygga och mer jämlika
uppväxtförhållanden. Åtgärderna har bestått både av
utbyggd offentlig service som transfereringar, men också av
en förändrad syn på trafik- och boendeplanering med större
hänsyn till barns behov.

De flesta barn i Sverige har det bra. Olika
undersökningar som genomförts har visat på svenska barns
goda hälsa och välbefinnande. De höga födelsetalen under
senare år kan också ses som ett uttryck för en framgångsrik
familjepolitik. Detta betyder dock inte att alla barn i vårt
land har det bra. Det finns barn som far illa.

En viktig uppgift blir därför att diskutera hur alla barn
kan få de bästa levnadsvillkoren. Hur kan vi ge barnen de
bästa möjligheterna till utveckling och grundläggande
trygghet?

Barns villkor hänger nära samman med föräldrarnas
villkor. Barnen är beroende av föräldrarnas arbete och
inkomst som i sin tur styr boende och miljö i stort. Jämsides
finns så det samhälle som barnen lever i med allt vad det
innebär av lagar traditioner och kultur.

Barnet kräver respekt dels som människa, dels för de
behov som en uppväxande samhällsmedborgare har. Då
krävs att vi förmår att se barnet i ett helhetsperspektiv och
se vilka problem och möjligheter som familjeförhållanden
och samhällskultur ger.

I Sverige liksom i många andra länder har barns behov
ofta ställts emot kvinnors önskemål om självständighet och
oberoende. En stor andel kvinnor på arbetsmarknaden,
särskilt kvinnor med små barn, har ibland i debatten ansetts
stå i motsatsställning till barns behov av kontinuitet och
trygghet. Men den svenska familjepolitiken är med detta
perspektiv unik. Den har haft som mål både att ge barn
goda och trygga uppväxtvillkor -- och ge kvinnor och män
förutsättningar att leva ett jämställt liv. Politiken har
inriktats på att stödja barnfamiljerna ekonomiskt främst via
barnbidrag men också via bostadsbidrag. Den har också
inriktats på att ge alla föräldrar möjlighet att vara hemma
med de minsta barnen genom en utbyggd
föräldraförsäkring. Barnomsorgen har byggts ut med hög
pedagogisk kvalitet för barnens skull.

Slutsatsen blir att den generella välfärdspolitiken har
avgörande betydelse för barnens välbefinnande och positiva
utveckling.

Vårt land befinner sig nu i en utomordentligt svår
ekonomisk situation. Tillväxten är negativ. Arbetslösheten
fortsätter att öka. Budgetunderskottet rasar i höjden.

Hur drabbas barnen? Den sammantagna effekten av
nedskärningar i kommunernas verksamhet och i
transfereringarna har blivit mycket stor. Samtidigt har
arbetslösheten trängt in i många familjers vardag. Det är de
mest utsatta barnen som drabbas först, men i takt med att
nedskärningarna rullar vidare kommer allt större grupper
barn att få känna på effekterna av den ekonomiska
politiken.

Över 40 % av nedskärningarna i kommunerna nästa år
kommer att drabba barnomsorg och grundskola.
Barnomsorgen får ta den största delen. Det har knappast
förekommit någon debatt om vilka konsekvenser detta får
för innehållet i verksamheten. Hur påverkar det pedagogik
och arbetssätt? Hur går det för barn med behov av särskilt
stöd?

Regeringen riskerar med sin ekonomiska politik att
rycka undan grunden för den generella välfärdspolitiken.
Urholkningen av kommunernas ekonomi slår mot barnen
som grupp. Avgiftshöjningar, privatisering och skolpeng
bidrar till en ökad skiktning mellan olika grupper av barn.

Vi socialdemokrater föreslår en ekonomisk politik som
minskar arbetslösheten och som främjar tillväxt och
utveckling. Vi vill fortsätta att arbeta för en förnyelse av
välfärdspolitiken. Det kan i sig bidra både till ekonomisk
tillväxt och ökad rättvisa.

Barnomsorgen

Barnomsorgens viktigaste uppgift är att ge alla barn
grundläggande kunskaper och erfarenheter inför
vuxenlivet. Barnomsorgen är också viktig för föräldrarnas
möjligheter att förena arbete eller studier med vård och
ansvar för barn.

Förskolan och fritidshemmen har byggts ut kraftigt
under 1980-talet, kvaliteten har höjts och valfriheten ökat.
Målet, en förskola för alla barn var mycket nära att uppnås
hösten 1991.

Nu står vi en ny situation med mycket stora
nedskärningar inom barnomsorgen under 1992 och ännu
fler under 1993. Det innebär att daghem och fritidshem
läggs ner och barnomsorgspersonal sägs upp. Platsantalet
minskar. Fler barn skrivs in på återstående
daghem/fritidshem. Det innebär större barngrupper och
färre anställda.

Valfriheten inskränks kraftigt genom höjda och
differentierade avgifter. De differentierade avgifterna styr
föräldrar att välja så korta tillsynstider som möjligt. Höga
enhetstaxor missgynnar kraftigt låginkomsttagare.
Valfriheten inskränks också genom nya administrativa
regler. Barn utestängs t.ex. vid förälders arbetslöshet eller
barnledighet. Många kommuner sätter en 18-
månadersgräns för rätt till plats. Ensamstående och
låginkomsttagare får begära bistånd enligt 6 §
socialtjänstlagen för att kunna återgå till sitt arbete.

Även när det gäller att välja omsorgsform minskar
valfriheten. På mindre orter privatiseras barnomsorgen.
Föräldrar som vill ha kommunal barnomsorg på hemorten
har ingen möjlighet att välja. Dagbarnvårdare sägs upp och
möjligheten att välja familjedaghem minskar. Detta
drabbar också infektionskänsliga barn och allergibarn som
inte klarar att vistas i stora barngrupper.

Många kommuner har lagt ned sina öppna förskolor
eller är på väg att dra ner på den resursen. Den är speciellt
viktig för de barn som annars helt står utan
förskoleverksamhet. Öppna förskolan är också en viktig
kontaktpunkt för föräldrar.

Barnkulturcentra, fortbildningscentra och idébanker,
som varit viktig inspirationskälla och stått för fortbildning
av barnomsorgspersonal, är nedlagda, nedskurna eller
hotas av nedläggning.

Fritidshemsverksamheten genomgår stora förändringar i
många kommuner. Även där blir barngrupperna större
samtidigt som fler yngre barn tas in. 6-åringarna får lämna
sina daghemsgrupper och börja på fritidshemmen oavsett
om de börjar skolan som 6-åringar.

Oron växer bland föräldrar och ansvarig personal. Vad
kommer att hända med den tidigare väl fungerande
barnomsorgen? Vad kommer att hända med många
barnfamiljer? Vad kommer att hända med barnen?

I motsats till regeringen vill vi socialdemokrater gå
vidare och ta nya steg framåt, i arbetet för en god
barnomsorg för alla barn. Det vill vi göra genom att skapa
garantier både för kvalitet, rättvis fördelning, rättssäkerhet
och rätt till plats.

Den grundläggande rättigheten är lagstadgad rätt till
plats. En lagstadgad rätt garanterar att inga barn ställs
utanför. Den klarlägger också kommunernas ansvar vilket
inte minst är viktigt när det nya generella
statsbidragssystemet nu införts. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

Barnomsorgen ska finansieras solidariskt så att alla barn
oavsett föräldrarnas inkomst kan efterfråga plats. Den skall
styras demokratiskt så att verksamheten planeras för alla
barn och fördelas efter behov så att också barn med behov
av särskilt stöd kan ges lika rätt till omsorg.

Kvalitetskrav måste läggas fast som skall gälla all
barnomsorg oavsett huvudman. Krav skall bl.a. ställas på
verksamhetens innehåll, personalens utbildning,
tillgänglighet, intagningsregler, avgifter m.m. För att
garantera alla barn valfrihet och rätt till barnomsorg får inte
avgifter och intagningsregler användas som
sorteringsinstrument.

Rättssäkerheten måste också tryggas när kommuner
lägger ut verksamhet till annan huvudman. Det gäller regler
för sekretess och likabehandling samt möjlighet till insyn
och kvalitetsbedömning av verksamheten.

Vi anser också att det bör fastslås i lag att verksamhet
som läggs ut på entreprenad skall bedrivas på ett sådant sätt
att likställighetsprincipen kan upprätthållas.

Barnbidrag

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla
barnfamiljer ett grundläggande ekonomiskt stöd. Det är
samhällets främsta medel att omfördela pengar mellan
familjer med barn och familjer och enskilda utan barn. Det
är ett system som kommer alla familjer med barn till del.

Det bygger bl.a. på uppfattningen att alla barn i
samhället är lika mycket värda och att ansvaret för barnen i
ekonomiskt hänseende skall delas av fler än barnens
föräldrar. Med ett sådant synsätt tas inte hänsyn till
familjernas egna inkomster utan det är stödet till barnen det
handlar om. Ett faktum som gör att det råder en stor
uppslutning kring barnbidragen.

Det ingår som en viktig del i det generella
välfärdssystemet, som bygger på att vi skall ha så få
inkomstprövade bidrag som möjligt. Barnbidragen ger inga
besvärliga tröskeleffekter, har en enkel administration och
innebär ingen sortering och inget utpekande.

Barnbidraget är samhällets främsta stöd till alla barn på
lika villkor.

Barnombudsman

En ombudsman för barn och unga bör inrättas. Inte
minst i nedskärningstider behövs en barnomsbudsman som
kan bevaka barnens intressen i ett brett perspektiv.

Sverige undertecknade för mer än två och ett halvt år
sedan FN-konventionen om barnets rättigheter. Barns
rättigheter måste nu bevakas på många olika sätt. En
ombudsman för barn och ungdom är ett viktigt led i detta
arbete. Ombudsmannens viktigaste uppgift blir enligt vår
mening att bevaka och ta erforderliga initiativ för att
Sverige skall leva upp till barnkonventionen.

I det arbetet skall barnombudsmannen upprätthålla ett
barnperspektiv på bevakningen av samhällsutvecklingen,
aktivt delta i opinionsbildningen i barnfrågor samt speciellt
uppmärksamma de utsatta barnens situation.

Ombudsmannen skall således arbeta både för och med
barn och unga och vara opinionsbildande och
attitydförändrande. Barnombudet kan därmed bli en viktig
komplettering till samhällets insatser för att bevaka om rätt
saker görs utifrån barnens och ungdomarnas faktiska
önskemål och behov och utifrån ambitionen att förbättra
barns villkor.

Barnombudsmannens arbetssätt och
verksamhetsområde skall komplettera, inte ersätta övrigt
arbete med barn- och ungdomsfrågor inom andra
myndigheter och organisationer, t.ex. Barnmiljörådet och
Rädda Barnen.

I budgetpropositionen aviseras en proposition om
barnombudsman som även inbegriper Barnmiljörådet. Vi
vill i det sammanhanget understryka betydelsen av det
arbete som Barnmiljörådet utför inom områdena
barnsäkerhet och barnmiljö i vid mening. Detta är mycket
viktiga arbetsuppgifter som utförs med hög kompetens och
effektivitet. Ett införande av barnombudsman får inte
innebära att dessa verksamhetsområden prioriteras ned.

I besparingstider blir samhällets åtgärder för barn och
ungdom speciellt viktiga att slå vakt om.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en politik för att främja barns
levnadsvillkor,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur alla
barns rätt till förskola skall lagfästas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet
och valfrihet i barnomsorgen,

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket
lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess
och tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning
och kvalitetskontroll när kommuner lämnar över
verksamhet till andra huvudmän,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnbidraget,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ombudsman för barn och
unga.

Stockholm den 20 januari 1993

Bo Holmberg (s)

Anita Persson (s)

Ingrid Andersson (s)

Rinaldo Karlsson (s)

Jan Andersson (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Hans Karlsson (s)

Martin Nilsson (s)