Barnombud vid skilsmässor och separationer

Motion 2002/03:L248 av Mia Franzén (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnens rätt och de vuxnas skyldighet vid en separation eller skilsmässa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer barnperspektiv i familjerådgivningen vid en separation eller skilsmässa.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten till särskilt ombud för barnen vid en separation eller skilsmässa samt upprättandet av en nationell barnrättspolicy.

1Yrkande 2 hänvisat till SoU.

Motivering

I föreliggande motion föreslås ett stärkt skydd av barnens rätt.

Det finns inga lyckliga skilsmässor eller lyckliga separationer utifrån ett barnperspektiv. Barnen väljer inte sina föräldrar och än mindre kan de styra över sina föräldrars val. I dag finns föräldrabalken där vissa riktlinjer ställs upp för hur föräldrar bör ta hänsyn till barnens behov och samverka till så bra relationer till båda föräldrarna som möjligt vid en separation. Enligt lagen har barnet rätt till båda sina föräldrar men det finns ingen som, när föräldrarna brister, bevakar denna rätt åt barnet.

De allra flesta föräldrar är vuxna det ansvar som föräldraskapet bär med sig, och de allra flesta förstår också att barnets behov ska komma i första rummet. Denna motion syftar till att bevaka de barns rätt som hamnar i kläm av föräldrarnas, den ene eller bådas, bristande hänsyn till barnens behov.

Upprivna känslor är inte alltid vuxna

Varje separation är uppslitande och såren därefter blir till ärr oavsett hur överens man var om separationen och oavsett hur kärleksfull och generös man försöker vara. Livet innehåller både glädje och sorg, kärlek och hat. Även om skilsmässor har blivit vanligare genom åren innebär det inte att någon hunnit arbeta upp någon vana av separationer eller vill kalla sig varm i kläderna på området. Den som går igenom en separation blir knappast tröstad av att andra vandrat samma väg tidigare. En skilsmässa och separation är en personlig tragedi där det man trodde var fast och hållbart föll isär. Känslolivet är sedan inte heller särskilt logiskt. Avundsjuka, svartsjuka, separationsångest, sorg och desperation gör oss blinda. Samma slags känslor kan också få oss att handla både irrationellt och emot vårt eget sunda förnuft. Det är här barnen riskerar att hamna i kläm. Det behövs någon som vid en civilrättslig tvist om till exempel vårdnad och umgänge opartiskt i förhållande till föräldrarna hävdar barnets rätt i detta tumult av de vuxnas känslor. Detta är viktigare än respektive förälders rätt till skilsmässoombud.

Att ställa krav är att bry sig

Redan innan föräldrar bestämmer sig för att gå skilda vägar bör föräldrarna vid familjerådgivning upplysas om sina skyldigheter gentemot barnet/barnen när de finns med i bilden. Barnperspektivet på de vuxnas konflikt och de möjliga konfliktlösningarna bör vara med i ett tidigt skede. Att medvetandegöra den frihetsinskränkning som en skilsmässa innebär för den förälder som vill ta sitt fulla ansvar är av stor vikt. En praktisk inskränkning i friheten är till exempel skyldigheten att bo kvar i närheten av barnet. En annan blir det ekonomiska ansvar som föräldrarna delar och ska komma överens om gällande barnet. Underhållsstödet som försäkringskassan garanterar är en miniminivå, inte taket. Det finns många delar där familjerådgivningen och barnets ombud bör ikläda sig rollen av kravställare för barnets räkning.

Vem skulle kunna ha rätt att kräva att barnombud utses? Envar som märker att ett barn far illa av en lösning föräldrarna kommit överens om eller inte kan komma överens om, envar som ser att barnets rätt inte tas tillvara gentemot den ene eller båda föräldrarna borde i framtiden kunna anmäla detta till socialnämnden. Nämnden får en skyldighet att hos tingsrätten begära att ett ombud utses för barnet, så snart som behov bedöms föreligga. Även föräldrarna – eller en av dem – får rätt att begära att ett ombud för barnet utses.

En stärkt rätt för barnen tillgodoser ett behjärtansvärt skyddsintresse för dem som både är mest utsatta och saknar egen möjlighet att komma till tals. Den rätt som barnombudet är satt att bevaka skall utgå ifrån en nationell barnrättspolicy.

Barnrättspolicyn bör upprättas i samråd med berörda ideella organisationer såsom till exempel pappa-, mamma- och föräldraföreningar, BRIS, Rädda Barnen, barnpsykologer, barnpsykiatri och BVC. De inriktningsmål som finns med i FN:s barnkonvention bör på lämpligt sätt inlemmas i denna policy. Barnrättspolicyn bör upprättas som en rättighetslista för barnet som gås igenom tillsammans med föräldrarna före domstolsbehandling.

Varje barns situation är unik och olika lösningar kan fungera bättre eller sämre för olika barn. Barnombudet skall också utreda hur situationen sett ut för barnet fram till den dag tvisten/missförhållandet uppstod. Därefter presenterar barnombudet för föräldrarna och tingsrätten ett förslag till lösning som är praktiskt möjlig men som ändå utgår ifrån barnets rätt.

En utredning borde också se över gällande lagstiftning i syfte att stärka rättighetslagstiftningen för barnen och skärpa skyldighetslagstiftningen för föräldrarna. Denna utredning bör även ta fram förslag till hur en ordning med barnombud vid skilsmässor och separationer skulle kunna lösas i enlighet med motionens intentioner.

Stockholm den 18 oktober 2002

Mia Franzén (fp)