Barnomsorg i svenska kyrkans regi

Motion 1989/90:So604 av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Socialutskottet

Händelser

Inlämning
1990-01-25
Bordläggning
1990-02-06
Hänvisning
1990-02-07

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So604

av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c)
Barnomsorg i svenska kyrkans regi

Kyrkomötet har vid upprepade tillfällen ställt sig bakom kravet på att
svenska kyrkan skall ges samma ekonomiska möjligheter för sitt arbete
bland förskolebarn som tillerkänns t.ex. katolska, mosaiska och muslimska
församlingar samt frikyrkor.

I vårt land har vi nu accepterat att vårt samhälle är pluralistiskt. Som en
konsekvens därav borde föräldrar få större valfrihet att i enlighet med sin
religiösa och filosofiska övertygelse få påverka sina barns uppfostran. För
närvarande är den rätten otillräckligt tillgodosedd, och i praktiken tillerkänns
den endast vissa grupper. Att anamma ett pluralistiskt samhälle och
att samtidigt genom bristande valfrihet söka konservera en ordning som innebär
ett försök till enhetlighet är ett inkonsekvent handlande. Dessutom är
det diskriminerande för vida kretsar. Människor kommer inte i längden att
acceptera ett kvardröjande förmyndarsamhälle.

Att kyrkomötet helhjärtat ställt sig bakom kravet på rätt för föräldrar att
påverka valet av barnomsorg med speciell inriktning är ett demokratiskt
krav. Så länge den rätten inte är accepterad, råder det en påtaglig brist i samhällets
demokratiska liv. Därför anslöt sig också ett enigt kyrkomöte till uppfattningen
att lagstiftning och lagtillämpning i fråga om statsbidrag till verksamhet
bland förskolebarn ges en sådan utformning att svenska kyrkans församlingar
behandlas på samma sätt som andra trossamfunds församlingar.

Arbetet bland barn - inte minst bland barn i förskoleåldern - har sedan
gammalt en stark förankring i kyrkosamfunden. Svenska kyrkan har varit
ute tidigt på det här området. Det visar söndagsskolans mer än hundraåriga
tradition.

Genom den ökade fritiden och förändringen i fritidsvanor har söndagsskolans
roll efter hand minskat, och då är det naturligt att kyrkorna inriktar
sin verksamhet på vardagsarbete bland barn i förskoleåldern. Kyrkans barntimmar
är exempel på sådant arbete.

Eftersom intresset för och efterfrågan på alternativ inom barnomsorgen
kraftigt ökar överallt i landet inställer sig frågan såväl för enskilda som för
församlingar: Av vilket outgrundligt skäl är svenska kyrkan förhindrad att
arbeta på samma villkor som andra?

I dag utgår statsbidrag till daghem och fritidshem som drivs av en sammanslutning
av föräldrar, som gemensamt tar ansvaret för omsorgen om sina
egna eller varandras barn, eller en sammanslutning som erbjuder en speciell

form av pedagogik som har anknytning till en ideell organisation eller som
har andra liknande grunder. Det innebär bl.a. att frikyrkliga trossamfund
kan bedriva daghems- och fritidsverksamhet med statligt stöd.

Det finns inte något hinder för enskilda medlemmar inom en församling
tillhörande svenska kyrkan att bilda en föräldraförening eller annan ideell
förening med uppgift att driva daghem eller fritidshem med en speciell inriktning.
Statsbidrag kan då lämnas på samma villkor som i övrigt gäller för
kommuner och frikyrkliga trossamfund.

I det här sammanhanget förtjänar följande att påpekas. När man öppnar
för kyrkor, frikyrkor och ideella organisationer, innebär det inte alls - om nu
någon har trott det - att man öppnar porten för extrema rörelser, t.ex. Livets
ord och Maranataförsamlingen. I verkligheten är det tvärtom. Det är i en
situation där helt vanliga människor på ett eller annat sätt förhindras att fritt
välja den ena eller den andra formen av barnomsorg som motsvarar den egna
uppfattningen i grundläggande värderingsfrågor - en rättighet som självfallet
borde vara allmänt utbredd - som extrema rörelser har sin chans. De blir
som en säkerhetsventil, när det som kan uppfattas som åsiktsförtryck ökar.
Det är då som extrema och svärmiska rörelser ser sin chans. En sådan rörelse
blir ett patetiskt språkrör för en frihet som den egentligen själv spolierar.
Därför har den kommunala barnomsorgsplanen rätt hanterad sin funktion
som det sunda förnuftets såll.

Det är bra och ett steg i rätt riktning att förskolor och barnomsorg i kooperativ
form eller stiftelseform kan få statsbidrag, också de med kristen inriktning,
men det måste vara lika självklart att kyrkans församlingar jämställs
med andra trossamfunds församlingar när det gäller möjligheten att få statsbidrag
till barnomsorgsverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnomsorg i svenska kyrkans regi.

Stockholm den 16 januari 1990

Ulla Tillander (c) Rosa Östh (c)

Mot. 1989/90
So604

7

Yrkanden (2)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorg i svenska kyrkans regi.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorg i svenska kyrkans regi.
    Behandlas i

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.