Barnomsorg på obekväm arbetstid

Motion 2007/08:Ub486 av Désirée Pethrus Engström (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i skollagen bör tydliggöras att kommunerna bör åläggas att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid antingen i hemmet eller genom nattöppna förskolor för de föräldrar som har yrken som kräver denna omsorgsform.

Motivering

Går det att kombinera familj och arbetsliv i dagens Sverige? För vissa föräldrar är tyvärr svaret nej. För de föräldrar som arbetar på obekväm arbetstid är livspusslet nära nog omöjligt att få ihop. Är man ensamstående med barn och får erbjudande om ett jobb på obekväm arbetstid blir det riktigt bekymmersamt. För dem som arbetar inom kultursektorn som till exempel skådespelare eller musiker är det näst intill omöjligt att fullfölja arbetslinjen om båda föräldrarna är aktiva inom samma sektor.

För vissa föräldrar med nattskift gäller behovet av barnomsorg nattetid, men för andra, exempelvis kulturarbetare inom scenkonstområdet, är behovet av barnomsorg ibland delar av dag och kvällstid men inte natt. Inom scenkonstområdet är det vanligt med så kallad delad arbetsdag. Delad dag innebär att man repeterar på dagen, är ledig några timmar för att sedan återgå till jobbet och föreställningen på kvällen. Att arbeta delad dag är helt enkelt en förutsättning för att kunna verka i yrket. För dessa familjer är behovet av kompletterande omsorg på kvällstid en nödvändighet för att kunna arbeta. De vill inte ha barnomsorg nattetid då de ju de facto sover i hemmet men de blir trots detta ofta hänvisade till att låta barnen sova på nattöppna förskolor, så kallat nattis, eftersom det är enda möjligheten att få omsorg på kvällen. Att barnen sover borta när föräldrarna är hemma kan inte anses vara det bästa för vare sig barn eller föräldrar.

Den nya regeringen har betonat vikten av att upprätthålla arbetslinjen. Nya regler i a-kassan signalerar också tydligt att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring mellan olika jobb och inte en längre tids försörjningskälla. Därför är det rimligt att samhället ska ge stöd även till de barnfamiljer som arbetar på obekväm arbetstid. Vi lever i en tid då vi går mot en alltmer flexibel arbetsmarknad och då måste samhället kunna svara upp med service och stöd till familjer så att de kan kombinera arbete och familjeliv. Ingen ska behöva säga upp sig för att gå arbetslös, med hänvisning till att man inte kan lösa barnomsorgen.

Barnets perspektiv

Problematiken har två dimensioner. Dels handlar det om vuxenperspektivet och möjligheten till arbete. Men det handlar också om barnets perspektiv. Att ha en trygg omsorg när föräldrarna arbetar kvällar eller nätter. Det är inte alltid möjligt för föräldern att kunna välja mellan olika arbeten och vi vill inte heller uppmuntra människor att inte ta ett jobb. Kvinnor och män ska ha lika möjligheter till egen försörjning.

Det finns fall där båda föräldrarna arbetar nattskift och där de trots försök att förmå arbetsgivaren att hitta skift dagtid nekats denna möjlighet och då ställts inför ett svårt val. Antingen får de försöka lösa det hela med tillfälliga barnvakter inom det egna sociala nätverket, hitta någon person som är villig att för svarta pengar ta hand om barnomsorg på kvällen/natten eller överväga att lämna barnet ensamt hemma om det inte går att lösa. Självklart är dessa alternativ inte bra ur barnets perspektiv och detta måste nu få en lösning. Ett barn måste veta var det ska sova på nätterna och det ska ha en regelbundenhet och trygga rutiner i detta.

Att föräldrar ska tvingas ge upp sina yrken för att barnomsorg saknas är inte rimligt. De riskerar dessutom i det läget att förlora sin a-kassa eftersom en person utan ordnad barnomsorg för sina barn inte anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Barnombudsmannen har i sin årsrapport från 2007 tagit upp frågan och anser att kommunerna bör vara skyldiga att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. BO uppger vidare att det i en undersökning hos Skolverket 2003 kom fram att varannan kommun anordnar barnomsorg till barn som har föräldrar som arbetar på obekväm arbetstid. Den vanligaste formen var nattöppna förskolor. Totalt har cirka 3 000 barn nattomsorg, vilket definieras som omsorg under tiden 19.00 till 06.30, medan det totala antalet barn i förskoleverksamhet och skolbarnomsorg var 730 000 barn. Av de 140 kommuner som angav att de inte erbjöd nattomsorg angav 104 att det inte fanns någon efterfrågan. I uppskattningsvis 60 kommuner fanns en efterfrågan som inte var tillgodosedd, enligt BO.

Kommunerna måste nu börja ta sitt ansvar för barnens bästa och se till att finna lösningar efter behov.

Kommunernas skyldighet

Idag har kommunerna, enligt en dom i Regeringsrätten, ingen skyldighet att tillhandahålla omsorg på kvällar och helger. Alltfler kommuner hänvisar nu till denna dom för att slippa erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Därför behövs nu ett tydliggörande i skollagen om att barn har rätt till en trygg barnomsorg. Barnet ska självklart ha rätt att i första hand få sova i sitt eget hem. På flera håll i landet erbjuds också barnomsorg i hemmet på kvällar och nätter eftersom det är billigare än att ordna nattis.

Istället beror det främst på den politiska viljan i den aktuella kommunen om barnomsorg på obekväm arbetstid överhuvudtaget erbjuds. Det som i en kommun anses som en självklar rättighet, utifrån barnkonventionens princip om barnets bästa, gäller inte alls i en annan kommun. Därför kan en ansökan om barnomsorg på obekväm arbetstid beviljas av en kommun, medan en likvärdig individuell prövning avslås i en annan.

Detta skapar en stor otrygghet i vardagen. Människor ska inte behöva flytta till rätt kommun för kunna arbeta och ha råd att leva på sin lön. Därför bör det ställas krav på att barnomsorgsgarantin ska gälla alla förvärvsarbetande föräldrar – inte bara de som arbetar dagtid.

Det är inte att inskränka det kommunala självstyret att ställa krav på att kommunerna ska vara skyldiga att tillhandahålla omsorg även på obekväma arbetstider. Tvärtom stärks arbetslinjen, jämställdheten ökar och livskvalitén förbättras. Vill man att alla ska kunna arbeta så måste naturligtvis en barnomsorgsgaranti gälla alla barnfamiljer.

Ekvationen är enkel. Barnomsorg kom till som en av huvudingredienserna i arbetslinjen just därför att män och kvinnor på lika villkor ska kunna arbeta. Dessutom kräver a-kassan ordnad barntillsyn för att man oförhindrad ska kunna stå till arbetsmarknadens förfogande och för att att få ut sin arbetslöshetsersättning. Det ställer krav på lika förutsättningar i Sveriges kommuner. Annars fungerar de centralt styrda reglerna i arbetslöshetsförsäkringen inte likvärdigt.

Nuvarande skollag krockar därför radikalt både med regeringens ambitioner att fler ska kunna delta i arbetslivet och med reglerna i a-kassesystemet!

Vi strävar mot ett samhälle där familjer ska kunna få vara olika, ha olika önskemål och behov, och ändå vara lika mycket värda. Detta mål kan vi komma mycket närmre genom att skyndsamt se över och modernisera författningarna. Lagen måste stärkas så att trygg barnomsorg, anpassad efter föräldrarnas förvärvsarbete och barnets eget behov, erbjuds till alla barn vars föräldrar arbetar. Det säkrar att alla föräldrar som vill arbeta också ska kunna göra det.

Är barn ett arbetshinder? Regeringen vill att fler människor som kan och vill arbeta ska ha möjlighet att försörja sig genom eget arbete. För ensamstående eller par där båda arbetar är ordnad barnomsorg på dagtid en självklarhet genom barnomsorgsgarantin.

Det är rimligt att kommunerna kan ställa krav på hur man ska få del av barnomsorg på obekväm arbetstid. I Göteborg har man arbetat med en modell som anger gemensamma riktlinjer för hur man ska bedöma behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. Ett krav som bör kunna ställas är exempelvis ett intyg från arbetsgivaren som styrker att yrkets art och karaktär innebär att man ej kan påverka eller förlägga arbetstiden till annan tid och att arbetstiden är kontinuerligt/regelbundet förlagd på kvällar, nätter eller helger. Dessutom bör förälder vara skyldig att anmäla till kommunen om arbetssituationen förändras.

Det finns all anledning att nu ta ett helhetsgrepp i denna fråga så att likhetsprincipen får råda. Barnomsorgsgarantin bör självklart gälla alla föräldrar oavsett arbetstid, och föräldrar ska tillsammans med kommunen kunna hitta lösningar som utgår från barnets bästa. Allt enligt FN:s barnkonvention.

Stockholm den 4 oktober 2007

Désirée Pethrus Engström (kd)