Barnomsorgen m. m.

Motion 1988/89:So622 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So622

av Bengt Westerberg m. fl. (fp)
Barnomsorgen m. m.

Familjepolitikens uppgift skall vara att underlätta för föräldrarna att bära
ansvaret för sina barns fostran och uppväxt. För en familjepolitik med
denna uppgift bär vi ett gemensamt ansvar. Om barnen ges en god start i
ett barnvänligt samhälle skapar vi förutsättningar för en ljusare framtid för
alla.

När problemen tornar upp sig kan det vara svårt att ge barnen glädje och
stimulans. Hushållsekonomin kan i många fall vara ansträngd och svårigheterna
att lösa barnomsorgen på ett tillfredsställande sätt är för många ett
dagligt bekymmer. Barnfamiljerna behöver därför få bättre stöd för att
bära ansvaret för barnens fostran. Det förutsätter en ekonomisk omfördelning
till barnfamiljernas förmån.

Syften

Folkpartiet vill mot den här bakgrunden ställa upp tre övergripande syften
med familjepolitiken:

Familjepolitiken skall syfta till att hjälpa föräldrarna att bära ansvaret
för barnens fostran inte överta det.

Familjepolitiken skall syfta till att skapa ett barnvänligt samhälle och
främja jämställdheten mellan kvinnor och män.

Familjepolitiken skall syfta till att åstadkomma en rättvis inkomstfördelning
mellan barnfamiljer och övriga grupper i samhället.

Dessa mål för familjepolitiken förutsätter ett lika stort engagemang för
föräldrarnas rätt att fritt kunna välja barnomsorg som för en rättvis fördelning
av skattebörda och välstånd.

1 en gemensam motion framlagd av folkpartiet, centerpartiet och moderata
samlingspartiet föreslås en omfattande familjepolitisk reform i syfte
att öka småbarnfamiljernas valfrihet. Huvudpunkterna i förslaget är ett
beskattat vårdnadsbidrag på 15000 kr per barn/år och en avdragsrätt för
styrkta barntillsynskostnader på samma belopp. Samtidigt föreslås att
kommunerna skall åläggas att ge icke-kommunala daghem stöd på samma
villkor som kommunernas egna daghem.

1 denna motion behandlar vi krisen i barnomsorgen, ett utbyggt konsumtionsstöd
och några ytterligare frågor av betydelse för barnfamiljerna.

Kris i barnomsorgen

Senast 1991 skall det finnas barnomsorg åt alla som vill ha. Det slog
riksdagen fast 1985.

Men i dag står 53000 barn i kö till barnomsorgen. Det verkliga behovet
är ännu mycket större. Det är visserligen svårt att beräkna utbyggnad i
sig skapar ny efterfrågan, barnafödandet har tagit en oväntad fart de
senaste åren och småbarnsföräldrarnas förmåner kommer att byggas ut men
SCB har beräknat det verkliga behovet till ytterligare omkring
100000 platser.

Skall målet om full behovstäckning nås måste det byggas över 30000
platser om året under tiden fram till och med 1991. För närvarande är
takten omkring 20000 platser per år.

Socialstyrelsen skriver i sin anslagsframställning att målet blir mer och
mer orealistiskt. Bilden verifieras också av en enkät som kommunförbundet
gjort bland landets kommuner. Av de drygt 200 som hade svarat
vid november månads utgång 1988 uppgav ett tjugotal kommuner att de
inte trodde sig kunna täcka behovet till 1991.

Orsakerna är många. Kommunförbundet pekade i en skrivelse till regeringen
i december på de viktigaste:

Personalbristen, som inte längre bara är ett storstadsproblem utan
sprider sig runt om i landet.

Överhettningen inom byggbranschen gör att det är mycket dyrt att
bygga.

Svensk byggnorm, arbetsmiljölagstiftning, livsmedelslagstiftning och
andra centrala regelverk ställer krav som ger betydande merkostnader
och förhindrar flexibla och okonventionella lösningar.

Statsbidragen till barnomsorgen har urholkats. Kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun var under större delen av 70-talet och början
av 80-talet sådan att staten stod för 43% och kommunerna för 45%. I
dag står staten för 36% och kommunerna för 53%.

Krisen är mest påtaglig i storstadsområdena. 1 Stockholms kommun står
mellan 1000 och 2 000 dagisplatser outnyttjade för att det saknas personal.
Det finns lokaler, möbler, leksaker och material. Det finns barn och
föräldrar som vill ha platserna, flera har till och med fått dem sig tilldelade.
Men det finns ingen som vill jobba där.

Många som står i barnomsorgskö befinner sig naturligtvis i en mycket
besvärlig situation. Särskilt jobbigt blir det ändå för dem som har en plats
men blir berövade den för att avdelningen tvingas stänga. Rutinerna
raseras, vardagen fungerar inte. För många kan det bli omöjligt att behålla
arbetet. Ensamstående föräldrar hamnar i en ohållbar situation.

Det är svårt att rekrytera personal. Men det är också svårt att behålla
den. 1 Stockholm har var fjärde anställd inom barnomsorgen lämnat sitt
jobb under de senaste fem åren.

Man vet inte tillräckligt om orsakerna till detta men till dem som ofta
nämns hör låga löner, små möjligheter till vidareutbildning och fortbildning,
för lite ansvar för och delaktighet i verksamheten, för små resurser

Mot. 1988/89

So622

12

och låg status. Dessutom leder personalbristen till en hård arbetsbelastning
vilket i sin tur kan leda till att ännu fler slutar.

Bristen på personal blir en ond cirkel. Den stora efterfrågan gör att man
anställer personer utan utbildning eller erfarenhet. Att jobba på dagis blir
för en del ett påhuggsjobb i väntan på något annat. Om skillnaderna i
kunskaper, utbildning och ambition blir för stora inom personalen, kan
det leda till att de som aktivt valt att jobba på dagis och utbildat sig för det
tröttnar.

Lagstiftning

Det är kommunernas ansvar att se till att barnomsorgsutbyggnaden klaras.
När målet om full behovstäckning slogs fast 1985 anmälde statsrådet att
han under utbyggnadsperioden, dvs. senast år 1991, (avsåg) att återkomma
till regeringen om en lagstiftad rätt till förskola för alla barn. Enligt
vår mening är det nu dags att överväga en sådan lagstiftning.

En sådan lag är en tydlig signal från riksdagen. En förutsättning för en
sådan lag måste emellertid enligt vår mening vara att man river de hinder
som i dag finns för dem som vill utveckla barnomsorgsverksamhet.

Den s. k. lex Pysslingen, som trädde i kraft 1984 och som utestänger
daghem som drivs i vinstsyfte, dvs. i praktiken de som drivs i enskild
regi, från att få statsbidrag, måste omedelbart slopas. Den innebär i realiteten
att enskilda förskollärare som vill starta ett dagis inte kan göra det.

I en särskild motion föreslår vi också tillsammans med moderata samlingspartiet
och centerpartiet att kommunerna skall åläggas att utbetala
statsbidrag till icke-kommunala daghem som uppfyller grundläggande kvalitetskrav.

I och för sig kan vem som helst starta ett dagis redan i dag. Men för att
det i praktiken skall vara möjligt krävs att man får statsbidrag och bidrag
från kommunen.

Statsbidrag utgår i dag framför allt till daghem och annan barnomsorg
(familjedaghem, trefamiljssystem, m m) som drivs i kommunal regi. Bidrag
kan också utgå till andra dagis om de drivs som föräldrakooperativ,
har en speciell pedagogik eller har anknytning till etablerade organisationer.
En nystartad organisation erhåller däremot inte statsbidrag.

Lex Pysslingen hindrar inte bara företag som Pysslingen Förskolor AB
utan också enskilda förskollärare som vill starta ett dagis i egen regi.

I dagens system går vi miste om en lång rad positiva effekter:

Det finns ingen valfrihet för föräldrarna. De har små möjligheter att
välja mellan olika alternativ. Det är politiker som bestämmer vilken
barnomsorg som skall få finnas.

Vi missar stimulerande konkurrens mellan olika dagis och barnomsorgsformer
som skulle kunna inspirera och sporra varandra när det gäller både
kvalitet och besparingar.

Vi misshushållar med skapande människor, nästan uteslutande kvinnor,
som inte får förverkliga sina ider. Människor är olika. En del kommer bäst
till sin rätt som anställda. Andra skapar och jobbar bäst om de får vara sina
egna. Vi har inte råd att vara utan några av dem.

Mot. 1988/89

So622

13

Att släppa loss alternativen är nödvändigt för att ge småbarnsfamiljerna
valfrihet men också för att klara den fulla behovstäckningen och för att ta
vara på dem som vill jobba med barnomsorg.

Alla som driver en barnstuga där föräldrar vill placera sina barn borde
ha rätt till statsbidrag. Det finns ingen anledning tro att politiker vet bättre
än föräldrar vad som är bra barnomsorg. Förutsatt att ett dagis drivs enligt
de demokratiska värderingar som är allmänt omfattade i vårt samhälle bör
det därför få ekonomiskt stöd.

Skall vi klara barnomsorgskrisen måste vi ta vara på alla goda krafter
som vill arbeta med barn. Den som vill starta en barnomsorgsverksamhet
måste få göra det.

Riksdagen bör hos regeringen begära ett krispaket för barnomsorgen
där de ovan angivna lagförslagen ingår.

Kommunerna måste bli effektivare

Skall kommunerna få fram de resurser som krävs för att klara målet måste
verksamheten bli effektivare.

Många förväxlar kravet på effektivitet med en önskan att allt skall vara
så billigt som möjligt oavsett kvalitet. Men effektivitet är just att få den
kvalitet man önskar till så låg kostnad som möjligt. Kvalitet och effektivitet
är inte motsatspar. Motsatsen till effektivitet är slöseri.

Statskontoret har gjort en studie som jämför barnomsorgen i de nordiska
länderna. Den visar att den svenska barnomsorgen är i det närmaste
dubbelt så dyr som barnomsorgen i Danmark, Finland och Norge. De som
har gjort jämförelsen har inte funnit kvalitetsskillnader som kan motivera
den stora olikheten i kostnader.

Några av de faktorer som gör svensk barnomsorg dyrare är följande:

Högre lönekostnader.

Högre andel utbildad personal.

Mindre barngrupper.

Högre matstandard.

Eftersom barnen inte får vistas i köket på daghem som har fler än två
avdelningar måste man på större dagis bygga speciella barnkök där
barnen får laga mat och baka.

Fler toaletter dubbelt så många som i barnstugorna i våra grannländer.

Större andel tomma platser 10 procent av platserna på svenska
daghem står tomma mot 3 4 procent för övriga Norden.

Större krav på ventilation och arbetsmiljö i övrigt. (Det är industrins
krav som gäller vilket ibland gör det onödigt kostsamt.)

Längre öppethållandetider.

En del av dessa skillnader skall vi slå vakt om men andra kan ifrågasättas.
Skall vi klara full behovstäckning till 1991 måste vi lära oss av våra
nordiska grannländer.

Den tekniska standard och de lokalytor vi har är kanske inte alltid
nödvändiga. Vi kan med all säkerhet bygga billigare och ändå erbjuda en
god barnomsorg.

Mot. 1988/89

So622

14

Många kommuner har till och med byggt större lokaler än vad socialsty- Mot. 1
reisen angivit i sina rekommendationer. Torgerd Jansson, sorn ledde stats- So622
kontorets undersökning, har beräknat att redan de resurser som förbrukats
på att bygga större än nödvändigt skulle ha räckt till ytterligare 15 000

20000 dagisplatser. Det är en tredjedel av dagens kö!

Verksamheten kan säkert också bli effektivare i organisation och administration.
Visst är det hög kvalitet att kunna erbjuda långa öppettider på alla
dagis men undersökningen visar att dagens generositet kanske kostar mer
än den smakar. 99 procent av svenska dagis har öppet 40 timmar i veckan
eller mer men endast 8 procent av föräldrarna vill ha barnomsorg mer än
44 timmar i veckan. Så mycket som 50 procent av föräldrarna vill ha hjälp
högst 34 timmar i veckan.

Med flexiblare lösningar finns här resurser att hämta. Större flexibilitet
skulle dessutom gynna föräldrar som behöver barnomsorg på udda tider.

I Karlstad hittade man genom att datorisera de administrativa rutinerna
inom barnomsorgen plötsligt 75 platser som stod tomma av olika skäl.

Experter på Kommundata menar att en beräkning som utgår från det
exemplet visar att man skulle kunna få fram 4000 5 000 dagisplatser i
landet genom att datorisera barnomsorgsadministrationen.

Det är också viktigt hur styrsystemet är utformat. Kommunala barnstugor
med eget budgetansvar, på sina håll kallade fristugor, har visat sig få
pengarna att räcka till mer. Det beror bland annat på minskad administration
och bättre kostnadskontroll. Skall ett sådant system fungera är det
viktigt att de enskilda daghemmen får behålla en del av eller hela det
överskott man åstadkommer.

Det finns också förebilder bland de få enskilda dagis som finns. De
erbjuder en god barnomsorg till väsentligt lägre kostnad. Också här hålls
kostnaderna nere genom minskad administration och genom att man
vänder på slantarna.

Personalen

Att rekrytera och behålla människor som vill arbeta med barnomsorg är en
strategisk uppgift. Några viktiga åtgärder är:

Det krävs ett ökat antal utbildade förskollärare. I en särskild motion om
högskolan föreslår vi att antalet platser ökas med 300 utöver den ökning
med 60 som regeringen föreslagit.

Den pedagogiska verksamheten måste sättas i centrum. Personalen
måste få återkommande utbildning och stöd i sin yrkesroll. Det kräver
ett aktivt ledarskap. Den outbildade personal som anställs på sina håll
måste få vidareutbildning. I dag får den utbildade personalen ofta ägna
sig så mycket åt handledning att det går ut över kvaliteten och arbetsglädjen.

Personalen måste få ett ökat ansvar för och ett större inflytande över
verksamheten. De kommunala barnstugor som har eget budgetansvar
och de enskilda dagisen erbjuder detta.

Genom att göra det möjligt för enskilda förskollärare att starta egna

dagis kan vi behålla dem som inte trivs i den kommunala barnomsorgen
men som gärna skulle vilja driva ett dagis själva. Detta skulle också
öppna en alternativ arbetsmarknad som skulle stärka barnomsorgspersönalens
ställning.

Barnfamiljernas ekonomi

Även i de fall båda föräldrarna förvärvsarbetar och har hyggliga inkomster,
har det för många barnfamiljer blivit svårt att få ekonomin att gå ihop.

Konsumtionsstödet till barnfamiljerna bör därför byggas ut. En så omfattande
reform som är önskvärd kan emellertid inte genomföras på ett år
utan kommer att ta längre tid.

En reform av konsumtionsstödet bör bygga på följande riktlinjer:

1. Stödet bör utgå som barnbidrag. Barnbidragen utgår med samma
belopp oavsett föräldrarnas inkomster. Det är ett allmänt konsumtionsstöd
och medverkar därmed till en jämnare inkomstfördelning mellan
familjer med respektive utan barn.

Barnbidraget bör av dessa skäl även i fortsättningen vara basen för
familjestödet. Det kan ses som en återbäring på skatten för barnfamiljer.

2. Inkomstprövningen i familjestödssystemet bör på lång sikt elimineras,
dels för att komma bort från marginaleffekter, dels för att slippa en
integritetsstörande kontroll. Av fördelningspolitiska skäl bör den reala
minskningen av bostadsbidragen dras ut över en lång period. Socialbidrag
måste alltid finnas för temporär hjälp i krissituationer.

3. Familjestödet bör vara generellt. Barnfamiljerna bör i allt större
utsträckning få pengarna i handen och själva avgöra hur de skall användas.
Den konsumtionsstyrning som sker i form av livsmedelssubventioner och
bostadsbidrag bör på sikt försvinna.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att samma bostadsbidrag
skall gälla under första halvåret 1990 i avvaktan på en översyn av bostadsbidragen.
Med hänvisning till detta avstår vi från att föreslå några förändringar
för tillfället.

Barnbidrag

Det allmänna barnbidraget utgår med f. n. 5 820 kr per barn och år.
Dessutom utgår flerbarnstillägg med ett halvt bidrag extra för tredje barnet,
med 190% av ett helt barnbidrag för fjärde barnet, med 240% för
femte barnet samt 160% för det sjätte och varje följande barn.

Fr. o. m. 1 januari 1990 bör barnbidraget höjas med 960 kr per år till
6780 kr per år vilket ger ett totalt barnbidrag på 565 kr per månad samt en
motsvarande justering även av flerbarnstilläggen.

Kostnaden för denna höjning beräknas till 1,7 miljarder kr. Den finansieras
med ett borttagande av det som återstår av mjölksubventionerna.

Mot. 1988/89

So622

16

Billigare barnkläder

Folkpartiet anser att de importrestriktioner som ännu tillämpas på textiloch
konfektionsområdet bör avskaffas. Dessa restriktioner gagnar bara i
liten utsträckning svensk industri och innebär framför allt en omfördelning
av importen till förmån för vissa andra länder i Europa. Restriktionerna
leder till att kläder för konsumenterna blir avsevärt dyrare än vad de
skulle bli om det rådde fri konkurrens.

Konstruktionen av importrestriktionerna är dessutom sådan att de särskilt
missgynnar barnfamiljer. Eftersom kvoterna delas ut i antal persedlar
gynnar det dyrare plagg på bekostnad av billigare och vuxenkläder på
bekostnad av barnkläder.

Ett avskaffande av importrestriktionerna har beräknats leda till att en
vanlig barnfamiljs klädkonto minskar med 1 500 kr. Åtgärden gagnar
barnfamiljer mer än andra och bidrar därmed till att klyftan mellan
inkomsttagare med resp utan försörjningsansvar för barn minskar ytterligare
något.

I förra årets valrörelse hävdades från socialdemokratiskt och fackligt
håll att ett borttagande av importrestriktionerna var ett av 100 slag mot
industriarbetarna. I höstens ekonomisk-politiska proposition slog den
socialdemokratiska regeringen själv till genom att föreslå en avveckling av
importrestriktionerna på teko-produkter 1991. Det är ett steg i rätt riktning.
Vi ser dock ingen anledning att vänta utan vill avskaffa restriktionerna
i år. Detta behandlas mer utförligt i en särskild motion om frihandel.

Ökad valfrihet vid ledighet för vård av barn

En förälder har lagstadgad rätt att vara ledig från sitt arbete till dess barnet
är 18 månader. Förälder har också rätt att förkorta sin arbetstid till tre
fjärdedelar av ordinarie arbetstid till dess barnet fyllt åtta år eller till den
senare tidpunkt då det har avslutat sitt första skolår.

1 regeringens proposition 1988/89:69 om utbyggnad av föräldraförsäkringen
och förstärkt föräldraledighet föreslås vissa ändringar av reglerna
för uttagande av ledighet. Bl. a. skall förälder kunna ta ut tre ledighetsperioder
per kalenderår istället för nuvarande två. Arbetsgivaren skall inte
längre utan förälderns samtycke få dela upp daglig föräldraledighet utan
skall förlägga den antingen vid arbetsdagens början eller dess slut. Dessa
två förändringar ökar föräldrarnas valfrihet och förstärker den flexibilitet
vad gäller arbetstider som vi i folkpartiet eftersträvar.

Regeringen avstår däremot från en förändring som ytterligare skulle öka
valfriheten; att en förälder skall få rätt att förkorta sin arbetstid med så
mycket tid som han eller hon själv väljer ned till tre fjärdedelar av den
normala arbetstiden. Med en sådan förändring skulle den förälder som i
dag har rätt att välja mellan att arbeta sex eller åtta timmar istället kunna
välja sju om det är det för barnomsorgen och familjeekonomin mest
lämpliga.

De olägenheter som kan uppstå för arbetsgivaren kan inte anses övervä

Mot. 1988/89

So622

17

ga de fördelar det innebär för föräldrar att på detta vis ytterligare kunna Mot. 1
utforma vardagen efter den egna familjens behov. So622

I den tidigare nämnda trepartimotionen där vi föreslår införandet av ett
vårdnadsbidrag för småbarnsföräldrar, yrkar vi avslag på propositionens
förslag till utbyggnad av föräldraförsäkringen.

Ökad valfrihet vid vård av sjuka barn

En förälder som behöver avstå från sitt förvärvsarbete för att vårda ett
eller flera sjuka barn eller för att ta hand om barn då ordinarie vårdare
blivit sjuk har rätt till tillfällig föräldrapenning.

I vissa fall kan det vara svårt för föräldrarna att ta ledigt när ett barn är
sjukt och i stället lättare att engagera någon annan närstående, t. ex. en
mormor, morfar, farmor eller farfar. Vi menar att det skulle gagna barnfamiljernas
valfrihet om också sådana anförvanter i förekommande fall
kunde erhålla tillfällig föräldrapenning. Ersättningen skulle då självfallet
utgå efter den sjukpenningsklass som den anlitade släktingen befinner sig i.

Detta kan i det enskilda fallet bli dyrare eller billigare än om föräldern
själv stannade hemma, men genomsnittligt sett bör en sådan reform knappast
innebära ökade kostnader för den allmänna försäkringen.

För närvarande pågår utredningsarbete inom socialstyrelsen och riksförsäkringsverket
för att kartlägga ensamstående och ensamboende föräldrars
behov av att överlåta tillfällig föräldrapenning och de konsekvenser detta
skulle kunna få. Arbetet skall redovisas till socialdepartementet under
april och juni. Enligt folkpartiets mening bör denna möjlighet öppnas för
alla föräldrar. Det nu pågående utredningsarbetet bör kompletteras så att
det omfattar alla föräldrar.

För att man skall kunna få tillfällig föräldrapenning krävs att barnets
ordinarie vårdare blivit sjuk. Detta innebär att vårdnadshavaren kan
stanna hemma och få tillfällig föräldrapenning om t. ex. den andra hemarbetande
föräldern är sjuk eller om dagbarnvårdaren är sjuk.

Däremot kan vårdnadshavaren inte få tillfällig föräldrapenning om dagbarnvårdares
eget barn är sjukt eller om barnets daghem tvingas stänga på
grund av att personalen har blivit sjuk. Detta innebär att föräldrar ibland
tvingas stanna hemma från sitt arbete utan ersättning.

Folkpartiet anser att denna orättvisa bör rättas till genom att reglerna
för tillfällig föräldrapenning omfattar även de föräldrar som tvingas stanna
hemma för att ta hand om sitt barn när daghemmet är stängt på grund av
sjukdom eller när dagbarnvårdare inte kan ta emot barnet på grund av eget
barns sjukdom. Riksdagen bör hos regeringen begära ett förslag enligt
ovanstående.

Riksdagen har tidigare avvisat detta förslag med motiveringen att det
finns en betydande risk att en utvidgning av rätten till föräldrapenning på
(detta) sätt... skulle inverka menligt på kommunernas ansvarstagande för
barnomsorgen och att socialförsäkringen skulle få ta över en stor del av det
kommunala ansvaret.

Folkpartiet instämmer i vikten av att kommunen i de fall denna
förmedlat barnomsorgen tillser att ersättare finns tillgänglig. All prak

tisk erfarenhet visar dock att detta inte alltid kan uppnås. I vissa kommuner
kan ersättning mycket sällan erbjudas. Också i de kommuner där det
oftast fungerar kan det uppkomma situationer då ingen ersättning finns att
få. De som blir lidande för detta är småbarnsföräldrarna som förlorar sin
inkomst. Detta är enligt folkpartiets mening oacceptabelt.

I vår motion om handikapp utvecklar vi ytterligare vår syn på reglerna
för tillfällig föräldrapenning.

Adoptivbarn

Folkpartiet har länge arbetat för att de som adopterar barn från andra
länder skall få hjälp med adoptionskostnaden. När det nu från den 1
januari 1989 under vissa förutsättningar utgår bidrag till föräldrar som
adopterar barn från utlandet är det en viktig reform.

Det finns fyra auktoriserade organisationer som förmedlar internationella
adoptioner. Dessa möter på flera sätt en förändrad verklighet. Bl. a.
finns det färre barn att adoptera, intresset från andra västländer har ökat,
kraven från ursprungsländerna har blivit större och andelen sjuka och
handikappade adoptivbarn har ökat.

För att adoptionsorganisationerna skall kunna sköta sin verksamhet,
med bl. a. kuratorshjälp, utåtriktad information och kontakt med ursprungsländerna,
behöver de högre statsbidrag. Trots att organisationerna
höjer sina medlemsavgifter tvingas de dra ner på sin verksamhet. I många
fall kommer det att drabba socialnämnder, PBU/BUP och andra som får
ta vid om inte organisationerna får ett tillräckligt stöd. Det är viktigt att
stödja dem som på ideell basis arbetar med att förmedla internationella
adoptioner.

Bidraget till de auktoriserade adoptionsorganisationerna bör höjas från
1 210000 kr till 1 500000. Det är en höjning på 242000 kr utöver den
höjning på 48000 som regeringen föreslagit.

Stöd till handikappade barn

Stödet till föräldrar med handikappade barn har brister också utöver de
generella problem för alla barnfamiljer som här påtalats. Det gäller bl. a.
föräldraförsäkringens utformning och rätten till ledighet för vård av sjukt
barn. Dessa brister kan undanröjas utan att medföra alltför stora extrakostnader.
Vi utvecklar dessa frågor vidare i vår handikappmotion. I den
föreslås också en kraftig uppräkning av vårdbidraget till föräldrar med
handikappade barn.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett krispaket för
barnomsorgen där två av inslagen skall vara en lag om rätt till
förskola för alla barn och ett avskaffande av den s. k. lex Pysslingen,

Mot. 1988/89

So622

19

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda barnbidrag
med åtföljande finansiering i enlighet med vad som anförs i motionen,

[att riksdagen beslutar om sådan lagändring att den rätt till förkortning
av arbetstiden till tre fjärdelar av ordinarie arbetstid som
stadgas i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn
ändras till en rätt till valfri förkortning ned till tre fjärdedelar av
ordinarie arbetstid,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om alla föräldrars möjlighet att överlåta rätten till
tillfällig föräldrapenning,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av reglerna för tillfällig föräldrapenning
så att denna rätt kan utnyttjas när ett daghem stängs eller när
dagbarnvårdares eget barn är sjukt,2]

3. att riksdagen för budgetåret 1989/90 under Socialdepartementet
för F 4 Statens nämnd för intertnationella adoptioner anslår
242000 mer än vad regeringen föreslagit, eller således 4532000 kr,
för att öka anslagen till de auktoriserade adoptionsorganisationerna.

Stockholm den 23 januari 1989
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Charlotte Branting (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birgit Friggebo (fp)

Elver Jonsson (fp)

Anne Wibble (fp)

Daniel Tarschys (fp)

Mot. 1988/89

So622

1 I988/89-.A731

2 1988/89:Sf310

20