Barnomsorgen

Motion 1988/89:So631 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So631

av Lars Werner m. fl. (vpk)
Barnomsorgen

Alla skall få plats

En bra familjepolitik måste utgå från vad som är bra för barnen. Familjernas
ekonomiska situation är givetvis viktig, men de senaste åren har den
familjepolitiska debatten alltför mycket handlat om pengar. Partierna har
tävlat om att bjuda mest pengar till barnfamiljerna. Vpk:s familjepolitik
bygger på andra värderingar och sätter andra frågor i centrum. Kampen
för ekonomisk rättvisa måste gå hand i hand med kampen för livskvalitet
och bättre livsmiljö och främja jämställdhet mellan könen. Utarmningen
av den offentliga sektorn, av skola, vård och omsorg är ett hot mot de flesta
barnfamiljers livssituation.

Bra barnomsorg är lika viktig för barns utveckling, som en bra skola.
Därför borde också rätten till en bra barnomsorg för alla barn vara en
självklarhet. Ingen skulle idag komma på tanken att bara vissa barn skulle
få gå i skolan, och glädjande nog anser allt fler att rätten till barnomsorg
skall lagstadgas. Vpk föreslår att alla barn t.o. m. 12 år skall ha laglig rätt
till plats på kommunalt dag- eller fritidshem.

Bra barnomsorg är också en förutsättning för att kvinnor och män skall
kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor
med barn i förskole- och lägre skolåldern är idag mycket hög. Ungefär 90%
av dessa kvinnor förvärvsarbetar och förvärvsfrekvensen ökar. Det är
därför nödvändigt att barnomsorgen byggs ut så att den täcker alla barns
behov. Utgångspunkten när det gäller utbyggnaden av samhällets barnomsorg
måste vara barnens behov av bra omsorg.

Entydiga resultat från en omfattande 10-årig studie, det s. k. FASTprojektet
visar bl. a. att barn, som från tidig ålder gått på daghem klarar sig
bättre när de börjar skolan än barn, som haft andra former av barnomsorg.
Ju tidigare de börjat desto bättre. Barn, som fått daghemsplats redan
under sitt första levnadsår klarar sig bäst av alla i skolan. Detta oberoende
av barnens sociala bakgrund. Forskningsrapporten visar övertygande att
daghemmen är ett positivt och utvecklande komplement till hemmen.

Vpk anser att alla barn t. o. m. 12 års ålder borde ha rätt till vistelse på
daghem och i fritidshem därför att denna barnomsorg är bra och utvecklande
för barnen. Kan barnomsorgen dessutom motverka de sociala och
ekonomiska skillnader som Finns mellan barn från olika samhällsklasser är
det ytterligare ett tungt argument för utbyggnad.

Barnomsorgen byggs tyvärr inte ut i den takt som behövs för att täcka

alla barns behov inom rimlig tid. Senast 1991, har regeringen lovat, skall
alla barn beredas plats i någon form av barnomsorg. Mycket talar för att
kommunerna inte kommer att klara det målet utan mycket starka stimulansmedel
i form av väl tilltagna statsbidrag. Dessutom behövs annan
påtryckning på kommunerna, nämligen att barnomsorgen lagstadgas.

Det finns stor förvirring när det gäller beräkning av behovet av barnomsorg.
LO kritiserar t. ex. kommunerna i rapporten LO-krav på barnomsorgen
för att använda föråldrad statistik när de beräknar behovet och för
att bara räkna de barn, som står i kö för barnomsorg. Detta leder till grova
underskattningar genom att man missar alla de som inte är anmälda till
någon kö, men där föräldrarna ändå förvärvsarbetar. Man ordnar det på
eget sätt och tycker inte att det är lönt att köa för att köerna är för långa, för
att öppettiderna inte passar med arbetstider eller för att taxorna är för
höga.

Idag får bara 35% av förskolebarnen plats på daghem. 19% av barnen
har plats i familjedaghem och 14% av de yngre skolbarnen har plats på
fritidshem och 9% av dem i familjedaghem. Enligt Socialstyrelsens beräkningar
kommer ungefär 40% av förskolebarnen att få plats på daghem
1991 och 18 % av de yngre skolbarnen i fritidshem. Räknar man in familjedaghemmen
kommer högst 65% av förskolebarnen ha plats antingen på
daghem eller i familjedaghem 1991.

Idag går ca 1/3 av förskolebarnen i deltidsförskola eller finns inom
öppen förskoleverksamhet. Dessa former av halvdagsomsorg är ingen
fullgod barnomsorg utan ett pedagogiskt komplement för de barn vars
föräldrar (oftast mammor) är hemarbetande eller för de barn som finns i
familjedaghem. Barnen behöver mer och förvärvsarbetande föräldrar behöver
fullgod och heltäckande barnomsorg.

Även arbetssökande föräldrars barn måste få plats i barnomsorgen. Man
skall inte tvingas säga nej till ett arbete för att man inte har någon
daghemsplats och inte få någon daghemsplats för att man bara är arbetssökande.

Vpk föreslår en utbyggnad med 25000 platser i daghem per år och med
15000 platser i fritidshem per år.

Vpk anser också att antalet platser i familjedaghem successivt bör minska
och ersättas med platser i daghem och fritidshem. Undersökningar av
köföräldrars önskemål om barnomsorg visar att ca 90% av dessa vill ha
sina barn i kommunala daghem. Det är den mest önskade och samtidigt
för den överväldigande delen av alla barn den absolut bästa formen av
barnomsorg. Familjedaghemmen måste dock finnas kvar, främst för barn i
extrem glesbygd och för barn med speciella behov, som inte kan uppfyllas
på daghem.

Förbättra kvaliteten inom barnomsorgen

På många håll i landet har det skett en försämring av barnomsorgens
kvalitet. Redan för låg personaltäthet blir ännu lägre p. g. a. sjukvakanser,
vikariebrist och överinskrivning av barn. Låga löner, brist på uppskattning

Mot. 1988/89

So631

och pressande arbetsmiljö leder till hög personalomsättning och till att
utbildad personal lämnar yrket.

För att uppnå bra och likvärdig kvalitet på barnomsorgen över hela
landet krävs bindande normer för personaltäthet, barngruppernas storlek
och För lokalytor i förskolan och för fritidshemmen.

För åldersgrupperna 3 7 år bör barngrupperna inte var större än 15
barn. För åldersgrupperna upp till 3 år bör antalet barn inte överstiga 10. 1
de utvidgade syskongrupperna (0,5-12 år) bör barnantalet inte överstiga
1215 barn, beroende på gruppens ålderssammansättning.

Personaldimensioneringen är också viktig. När det gäller personaltätheten
anser vpk att Socialstyrelsens rekommendationer bör gälla som miniminormer.
Detta innebär för utvidgade syskongrupper 0,40 personal per
barn i åldrarna 0,5 3 år; 0,2 i åldrarna 3 7 år och 0,17 i åldrarna 712
år. För vanliga syskongrupper och fritidshémsgrupper föreslås 3 personal
på 15 barn.

Förutom bindande normer för den ordinarie personalen behövs normer
för fasta vikarier. Dessa bör vara 1 fast vikarie på 5 anställda.

Barnen behöver dessutom tillräckligt utrymme att röra sig på. Normen
bör återinföras och fastställas till 9,0 9,5 m2 per plats. Det skall finnas
vissa möjligheter till dispens om goda planlösningar kompenserar en
mindre yta.

Statsbidragen ett styrinstrument

Det är framför allt statsbidragen, som styr utbyggnaden och kvaliteten
inom barnomsorgen. Statsbidragen måste vara så utformade att de båda
gynnar en snabb utbyggnad och god kvalitet. Därför måste statsbidragen
vara tillräckligt höga och kopplas till miniminormer för personaltäthet, yta
och gruppstorlek. Vpk föreslår ett anordningsbidrag och ett driftsbidrag.
Driftsbidraget skall utgå med 75% av de verkliga driftskostnaderna och
skulle då täcka kommunernas personalkostnader. Anordningsbidraget
skall utgå med 300000 kr per avdelning i daghem och fritidshem. Detta
bidrag skall finnas kvar till dess behovet av barnomsorg är helt täckt.

Statsbidraget finansieras genom en särskild avgift barnomsorgsavgiften.
Denna avgift, som tas ut av alla arbetsgivare och egenföretagare
uppgår till 2,2% av löneunderlaget. Vpk föreslår att denna avgift höjs till
2,44 för att finansiera viss del av den nödvändiga utbyggnaden och driftskostnaderna
för barnomsorgen.

Förutom idag existerande bidrag borde det dessutom utgå ett bidrag till
extra förstärkningsresurser i bostadsområden med särskilt svåra sociala
problem. Sådana förstärkningsresurser bör också kunna utgå till daghem i
glesbygd. Kommunerna skall kunna söka dessa bidrag hos Socialstyrelsen.

Den del av statsbidraget, som är avsedd för personalens fortbildning bör
öronmärkas, så att den verkligen kommer personalen tillgodo.

Mot. 1988/89

So631

12

Utbilda mer personal

Utbildningsbehovet hänger givetvis samman med barnomsorgens utbyggnad,
men utbyggnaden är i sin tur beroende av tillgången på utbildad
personal. Socialstyrelsen har gjort beräkningar, som visar att man utan att
riskera överskott kan öka antalet utbildningsplatser till över 4000 och
behålla dessa en bit in på 1990-talet. Socialstyrelsens beräkningar är i
underkant och för att klara det stora personalbehovet borde utbildningen
dimensioneras för ca 5 000 platser. En plan för att ytterligare öka intaget
till förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna måste upprättas. Dessutom
måste särskilda ansträngningar göras för att få utbildad personal att
stanna kvar inom barnomsorgen och för att få de, som av olika skäl lämnat
yrket att återvända.

Vpk anser att det endast skall finnas en personalkategori i arbetet med
barnen inom barnomsorgen. Också Socialstyrelsen anser det vara angeläget
med en enhetlig yrkeskår och att de anställda bör ha en likvärdig
utbildning. Vpk anser att barnskötare och obehörig personal, som idag
arbetar inom barnomsorgen skall erbjudas påbyggnadsutbildning till förskollärare
eller fritidspedagog med lön under utbildningstiden.

Vpk anser att högskolans förskollärar- och fritidspedagogutbildningar
skall förlängas till 120 poäng enligt UHÄ:s förslag, med sikte på 140 poäng,
för att ge förbättrade och fördjupade yrkeskunskaper inom bl. a. pedagogik
och utvecklingspsykologi och för att underlätta samordningen med grundskolan.

Vpk anser också att allmän behörighet skall införas för arbete inom
barnomsorgen.

Lägre och rättvisa taxor

Daghemstaxorna varierar kraftigt mellan olika kommuner och skillnaderna
är oacceptabelt stora mellan låg- och högtaxekommuner. Det är också
mycket som tyder på att höga taxor gör att familjer, som behöver dag- eller
fritidshemsplats inte anser sig ha råd, inte ställer sig i kö och tvingas välja
lösningar, som inte är de bästa för barnen. Ingen skall tvingas avstå från
bra barnomsorg av ekonomiska skäl och vpk anser att barnomsorgen på
sikt måste bli avgiftsfri. Det är bästa sättet att komma tillrätta med
orättvisorna mellan kommunerna och med höga avgifter. I överläggningarna
mellan staten och kommunerna bör man sträva efter att åstadkomma
utjämning mellan kommunerna och att trappa ner taxorna med sikte på
nolltaxa.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställes

1. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till lag som garanterar
alla barns rätt till plats i daghem och fritidshem t. o. m. 12 års
ålder snarast föreläggs riksdagen och att därvid beaktas vad som i
motionen sägs om inriktningen mot kollektiv kommunal barnomsorg,

Mot. 1988/89

So631

13

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna att målsättningen
för samhällets utbyggnad av daghem och fritidshem bör
vara 25 000 nya platser i daghem och 15 000 nya platser i fritidshem
under budgetåret 1989/90,

3. att riksdagen till utbyggnad av daghem och fritidshem för
budgetåret 1989/90 anslår 1 202000000 kronor utöver regeringens
förslag, eller totalt 11 532000000 kronor,

4. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till att göra avvecklingsplaner
för familjedaghemmen i takt med att dag- och fritidshem
byggs ut,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till för kommunerna
bindande kvalitetsnormer i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förändring av
statsbidragen till barnomsorgen i enlighet med vad som anförs i
motionen,

7. att riksdagen beslutar att anordningsbidrag skall utgå med
300000 kronor per 15 platser tills utbyggnadsbehovet av daghem
och fritidshem är täckt,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av bamomsorgsavgiften
med 0,24% till 2,44%,

9. att riksdagen hos regeringen ber om förslag om extra förstärkningsresurser
till barnomsorg i bostadsområden med svåra sociala
problem och till daghem i glesbygd,

[att riksdagen beslutar utöka utbildningskapaciteten för förskollärare
till ett intag om 4000 utbildningsplatser 1989/90,']

[att riksdagen till utbildning av förskollärare för budgetåret
1989/90 anslår 21 168000 kronor utöver regeringens förslag,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av en
barn- och ungdomspedagogisk utbildning på 120 poäng för personal
med arbete i barngrupp på daghem och fritidshem,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till en enhetlig utbildning
för personal i arbete i barngrupp inom barnomsorgen,1]

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att regler för
allmän behörighet införs för personal med arbete i barngrupp inom
barnomsorgen,

11. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att bereda
redan anställd personal som saknar formell behörighet möjlighet att
med bibehållen lön erhålla sådan behörighet,

Mot. 1988/89

So631

14

12. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till att utarbeta Mot. 1988/89
enhetliga normer för barnomsorgsavgifter enligt vad som anförs i So631
motionen.

Stockholm den 24 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)
RolfL. Nilson (vpk)

Hans Petersson (vpk)

' 1988/89: Ub717.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989