Barnperspektivet i ärenden som rör gemensam vårdnad och umgängesrätt

Motion 2002/03:L280 av Solveig Hellquist m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet skall vara vägledande i ärenden som rör gemensam vårdnad och umgänge.

Motivering

Alla barn i Sverige ska växa upp under goda och trygga förhållanden. Det är målet med den svenska barnpolitiken.

År 1990 anslöt sig Sverige till FN:s konvention om barnets rättigheter – barnkonventionen. Av artikel 18 framgår: Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets fostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets fostran och utveckling. Barnets bästa skall komma i främsta rummet.

Av socialtjänstlagens portalparagraf framgår: När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsyn till barnets bästa kräver (lag 1997:313).

Den 1 oktober 1998 trädde ändringar i föräldrabalken (FB) i kraft. Av kapitel 6, 2 a § framgår: Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömning av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa ska beaktas.

Syftet med ändringarna i föräldrabalken var dels att nedbringa antalet mål i domstolen, dels att bana väg för ökad användning av gemensam vårdnad. Bestämmelserna innebär att domstolen även kan döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja.

Gemensam vårdnad fungerar mycket väl när föräldrar har en respektfull relation och kan samverka kring barnet.

I verkligheten finns dock många exempel då gemensam vårdnad inte fungerar och därför inte är en bra lösning om hänsynen till barns bästa skall vara vägledande.

Lagstiftningen utgår idag ifrån att det råder ideala förhållanden och jämställdhet mellan könen. Tyvärr ter sig verkligheten inte alltid så ljus.

Många kvinnor har t.ex. separerat för att befrias från fysisk och/eller psykisk misshandel. Barnen har ibland varit vittne till misshandeln. Genom beslut om gemensam vårdnad ges mannen möjligheter att även i fortsättningen kontrollera och styra sin f.d. maka/sambo genom barnen. I dessa ärenden bör beslut om gemensam vårdnad inte vara regel utan undantag.

Gemensam vårdnad bör också ifrågasättas då förälder har utsatt sitt barn för misshandel eller annan kränkning. Avsteg från den generella regeln om gemensam vårdnad bör vidare göras i de fall motsättningarna mellan föräldrarna är så stora att barnens psykiska hälsa och utveckling äventyras.

I ärenden som rör vårdnad och umgänge är det barnets rätt och inte föräldrarätten som skall vara vägledande.

Stockholm den 22 oktober 2002
Solveig Hellquist (fp)
Linnéa Darell (fp)	Johan Pehrson (fp)
Yvonne Ångström (fp)