med anledning av skr. 2007/08:111 Barnpolitiken – en politik för barnets rättigheter

Motion 2007/08:So22 av Eva Olofsson m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att statsbudgeten ska kompletteras med en barnbilaga.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk rätt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en utredning ska tillsättas för att analysera barnfattigdomens orsaker och lämna förslag till en handlingsplan med målet att ingen flicka eller pojke ska växa upp i ekonomisk utsatthet.

2Inledning

Hur barns livsvillkor ser ut visar tydligt om ett välfärdssamhälle fungerar eller inte. Barn är beroende av omständigheter och livsmiljö på ett sätt som vuxna inte är. Vuxnas beslut och levnadsförhållanden får en direkt återverkan på flickors och pojkars och präglar barnets fortsatta utveckling och förutsättningar. Enligt Vänsterpartiet är det viktigt att alltid ha barnet i fokus när vi stiftar lagar och fördelar resurser. Det handlar om att stifta lagar som skyddar barnen mot övergrepp av olika slag, om att säkra barnens rättigheter och möjligheter att göra sina synpunkter hörda och om att utveckla den generella välfärden så att alla barn får en rimlig chans att växa upp under trygga förhållanden. Vi vet att generell välfärd är det bästa medlet för en trygg och säker uppväxt. Att stärka den generella välfärden och minska klyftorna är de viktigaste åtgärderna man kan vidta för att stärka barnens ställning. Mot denna bakgrund är regeringens skrivning tunn, och vi vill från Vänsterpartiets sida lyfta fram prioriteringar som saknas i barnskrivelsen som är särskilt viktiga för oss. Det gäller främst barnfattigdom och situationen för asylsökande, gömda och papperslösa barn.

3Barnperspektivet ska genomsyra politiken

Vänsterpartiet har självklart inga invändningar mot att utvärderingen och uppföljningen av barnkonventionen tydliggörs och förbättras. En plan för uppföljning och utvärdering av barnkonventionens genomförande och ett tydligare uppföljnings- och utvärderingsansvar för Barnombudsmannen ställer vi oss bakom. Vi konstaterar dock att BO inte tillförs några nya resurser för detta arbete.

Det borde vara lika angeläget att lyfta fram vilka konsekvenser fördelning av resurser och beslut på den nationella nivån får för barn. Många förslag och beslut i stadsbudgeten påverkar barns villkor. Vi efterlyser ett utvecklat arbete med statsbudgeten utifrån ett barnperspektiv. Statsbudgeten bör kompletteras med en barnbilaga där konsekvenser av åtgärder och beslut för barnens del kan utläsas.

Vänsterpartiet anser således att regeringen inför budgeten för 2009 bör förbereda en redovisning av vilka konsekvenser åtgärder och beslut som föreslås i budgeten får för barn. Detta ska gälla alla beslut som i bred bemärkelse påverkar flickors och pojkars livsvillkor och inte enbart de beslut och satsningar som direkt berör barn. Detta bör redovisas i en bilaga till budgetpropositionen. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

4Barnkonventionen bör göras till lag

I Sverige finns det en stor politisk enighet om att barns villkor och barnens bästa ska komma i första rummet och att barn har samma människovärde som vuxna men samtidigt behöver särskilt stöd och skydd.

Alla verkar också eniga om att flickor och pojkar ska kunna växa upp i trygghet, utvecklas och förverkliga sina drömmar. Ändå finns det barn som far illa i Sverige. Det räcker alltså inte med politisk enighet kring de stora konventionerna. Det räcker inte med lagar. Det handlar också om prioriteringar av de ekonomiska resurserna, om information och kunskapsspridning, om viljan och förmågan att lyssna på flickor och pojkar och tillerkänna dem inflytande, om att frågan om barnens rättigheter finns högt på den politiska dagordningen och ständigt debatteras och synliggörs.

Barnombudsmannen lyfter i sin alldeles färska årsrapport Sverige äger! Barn och unga berättar om sitt land fram att alldeles för få barn och unga känner till att de har rätt att komma till tals i frågor som berör dem. Vi delar BO:s synpunkt om att en långsiktig strategi behövs för hur de kunskaperna ska spridas till barn och unga.

Vänsterpartiet har länge arbetat för att själva barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag. Fördelen med ett sådant förfarande är att barnkonventionen då automatiskt blir direkt tillämplig hos svenska domstolar och myndigheter. Den enskilde får på så sätt möjlighet att göra konventionens rättigheter gällande, och domstolen eller myndigheten har att besluta i enlighet med konventionens bestämmelser.

Barnkonventionen innehåller inga för svensk rätt främmande principer. Riksdagsmajoriteten har tidigare flera gånger avslagit motionsyrkanden om inkorporering av Europakonventionen. Då gjordes detta med liknande motiveringar som används mot att göra barnkonventionen till lag. Sedan 1994 är dock Europakonventionen en del av svensk rätt, vilket inte inneburit några särskilda problem i rättstillämpningen. Barnkonventionen har också inkorporerats i flera andra länder och har där haft stor betydelse vid avgörandet av enskilda fall. Mot den bakgrunden är det dags att göra barnkonventionen till lag också i Sverige. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

5Utrota barnfattigdom

Enligt Rädda Barnens barnfattigdomsindex har klyftorna mellan fattiga och rika barn ökat. 2005 levde 12,6 procent av Sveriges knappt två miljoner barn i fattigdom. Det innebär att 242 000 barn levde i ekonomisk utsatthet. Under åren 2002–2005 har barnfattigdomen i Sverige stabiliserats på en jämn nivå. Samtidigt ökar skillnaderna mellan olika grupper och mellan olika delar av landet. Vartannat barn i familjer med en ensamstående förälder med utländsk bakgrund lever under fattigdomsgränsen enligt rapporten. Det kommer att ta några år till innan alliansregeringens politik med sänkta ersättningar i a-kassa och socialförsäkringssystem syns i Rädda Barnens fattigdomsindex. För Vänsterpartiet är det en prioriterad fråga att flickor och pojkar inte ska växa upp i ekonomisk utsatthet vare sig deras förälder eller föräldrar har arbete, tillfälliga anställningar, är arbetslösa eller sjukskrivna.

28,5 % av flickor och pojkar som lever i fattigdom bor med en ensamstående förälder. Bland barn som lever med samboende föräldrar är siffran 8,7 %. De flesta ensamstående föräldrar är kvinnor, och många har svårt att få ett fast heltidsjobb.

Försäkringskassans egen rapport visar att sammanboende föräldrar med två barn klarar sig bäst. För ensamföräldrar har låg ekonomisk standard gått från 15 % i början av 2000-talet till 35 % i dag.

Det är fyra gånger så vanligt att barn med utländsk bakgrund lever i fattigdom som att barn med svensk bakgrund gör det. Skillnaderna mellan flickor och pojkar i olika delar av Sverige och i olika delar av våra storstäder ökar. I stadsdelen Rosengård i Malmö lever 66,1 % av barnen i fattigdom, i Bergsjön i Göteborg 60,4 % och i Rinkeby i Stockholm 56,7 %.

För de barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer har fritiden blivit en klassfråga genom att alltfler aktiviteter kostar pengar. Det handlar om avgifter för besök i badhus, på museer och minskat utbud av fria aktiviteter, som t.ex. fritidsgårdar. Ekonomisk knapphet leder till att man avstår från att följa med kamrater på utflykter eller delta i aktiviteter utanför skolans område. Många barn känner skuld och ansvar för familjens knappa ekonomi och väljer därför att inte berätta för föräldrarna om aktiviteter som innebär kostnader. De avstår också från att i skolan berätta om det verkliga skälet till att de uteblivit från skolresan eller studiebesöket.

De förslag som regeringen hittills presenterat när det gäller familjepolitik riktar sig uteslutande till den s.k. kärnfamiljen. Det gäller t.ex. vårdnadsbidrag och s.k. jämställdhetsbonus och hushållsnära tjänster.

Samtidigt görs ingenting för att underlätta för ensamstående föräldrar och deras barn. Några mycket viktiga förändringar som Vänsterparitet skulle vilja se är t.ex. en höjning och indexering av underhållsstödet, förbud mot avgifter i skolan, fri skolmat i gymnasiet, utbyggd skolbarnsomsorg och inte minst krav på kommunerna att tillhandahålla barnomsorg även på obekväm arbetstid. Det behövs självklart också satsningar på fler lärare och vuxna i de ekonomiskt utsatta stadsdelarnas förskolor och skolor. Rätten till en förskola som medvetet arbetar med språkutveckling och modersmålsundervisning skulle ge en bättre skolstart för många barn. Detta är reformer som skulle göra verklig skillnad för barn som växer upp i fattigdom. Sådana reformer finns beskrivna i motioner från Vänsterparitet som lagts fram under allmänna motionstiden. Att bekämpa barnfattigdom borde vara en prioriterad fråga men omnämns inte i regeringens skrivelse.

Vänsterpartiet anser att en utredning ska tillsättas som får till uppgift att analysera barnfattigdomens orsaker och komma med förslag till en handlingsplan för att kraftigt minska barnfattigdomen med målet att ingen flicka eller pojke ska växa upp i ekonomisk utsatthet. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

6Alla barns rätt till kultur

Aktionsgruppen för barnkultur visade i sitt betänkande (SOU 2006:45) hur ojämlikt tillgången till kultur för barn är fördelad över landet. Det finns kommuner där barnens rättigheter är ganska väl tillgodosedda och det finns sådana där det mesta fattas. I kommuner där många hushåll har höga inkomster sätts kulturskoleavgifterna ibland så högt att de utestänger barn från fattigare hushåll, och i fattiga kommuner läggs kulturskolan kanske ned och fritidsgården och filialbiblioteket försvinner. Skolan skär ned på skolbio och teater- och dansföreställningar och säger upp skolbibliotekarien.

Kulturfattiga barn blir lätt kulturfattiga föräldrar. Vänsterpartiet vill utrota de kulturella orättvisorna. Alla barn, även de som inte har rika föräldrar, måste få möjlighet att bygga vidare på den första upptäckar- och skaparglädjen, på lusten att lära sig nya saker, vidga sin värld och få del i nya sammanhang.

Musik- och kulturskolorna är ett tydligt exempel på ett område där det måste till en politik för rättvisa. Det gäller att få slut på nedläggningarna och vända trenden så att musikskolor byggs ut till kulturskolor, med fullt utbud och avgifter som gör dem tillgängliga för alla elever.

Vänsterpartiet har i sin skuggbudget avsatt 300 miljoner kronor för barnkultur. När det gäller kulturskolorna vill vi i första hand ha en maxtaxa. På längre sikt bör kulturskolan vara avgiftsfri och skrivas in i skollagen. Kulturskolan ska omfatta alla konstarter och även konsthantverk.

7Föräldrastöd

Vi har redan tidigare i motionen beskrivit hur de förslag som regeringen hittills presenterat när det gäller familjepolitik riktar sig uteslutande till den s.k. kärnfamiljen. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till denna politik som dessutom gynnar dem med goda inkomster och ökar klyftorna mellan könen.

Vi vill här framhålla att en nationell strategi för föräldrastöd måste ta på allvar att en familj i dag kan se mycket olika ut och inte ha den traditionella heterosexuella kärnfamiljen som norm för sitt arbete. Vi vill också lyfta fram vikten av att nå dem som inte själva, av många olika skäl, söker sig till föräldrastödsutbildning.

8Våld mot barn

Det är bra att regeringen lyfter fram våld mot barn som en av de prioriterade frågorna.

Den kartläggning som Allmänna Barnhuset genomfört när det gäller våld mot barn visar en fortsatt minskning av andelen som är positiva till kroppslig bestraffning men att förekomsten av aga inte minskar utan att det i vissa fall finns en rapporterad ökning jämfört med år 2000. Från Vänsterpartiets sida tycker vi det är viktigt att uppmärksamma att svag familjeekonomi framstår som den faktor som har starkast samband med kroppslig bestraffning. Att barn med funktionsnedsättning och kronisk sjukdom löper större risk än andra barn att utsättas för kroppslig bestraffning är oroande och pekar på behovet av konkreta stödinsatser för dessa barn och deras föräldrar.

Kartläggningen visar också att vid sidan av de strukturella bakgrundsfaktorerna är den särskilt största riskfaktorn våld i hemmet mellan vuxna. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen inte tar upp detta när våld mot barn prioriteras. Barn som bevittnar våld eller som själva är utsatta för våld är en särskilt utsatt grupp. De är alltid medvetna om våldet, och vi har i dag kunskap om att risken för ohälsa hos barn som bevittnat våld är nästan lika stor som för de barn som är direkt våldsutsatta. Stödet till dessa barn måste utvecklas och professionaliseras, och samverkan mellan aktörerna måste öka. Kvinnojourerna gör stora insatser för att stödja drabbade barn men måste självklart även själva få tillräckligt med stöd och resurser. Socialtjänst, hälso- och sjukvård samt skola måste ha kunskap om hur våldet påverkar barn.

Myndigheterna har i dag en skyldighet att samverka, men barnahusen går ett steg längre. Här förs samarbetet in under samma tak, och barnet behöver därmed bara komma till en plats samtidigt som kvaliteten i utredningarna förbättras. Vänsterpartiet vill att samarbete kring s.k. barnahus ska inrättas i alla större kommuner i landet.

9Barns psykiska hälsa

Barn och unga i Sverige har precis som regeringen tar upp i barnskrivelsen generellt sett ett gott hälsoläge. En generell välfärdspolitik och ett förhållandevis jämlikt samhälle är den bästa grunden för en trygg och god uppväxt för flickor och pojkar.

Utredningen om ungdomars psykiska hälsa (SOU 2006:7) visar att psykosomatiska symtom som oro, nedstämdhet, sömnbesvär, trötthet och värk har ökat under de senaste decennierna bland flickor och pojkar i skolåldern. Störst är ökningen bland flickor. Detta måste tas på största allvar och flickornas situation särskilt uppmärksammas. Barnombudsmannen lyfter också upp i årsrapporten för 2007 att stressen är markant bland eleverna, särskilt bland flickorna. 49 % känner sig stressade minst en gång i veckan, 53 % av flickorna och 41 % av pojkarna.

Förskolan och skolan spelar en viktig roll för barns uppväxtvillkor. Det behövs mindre barngrupper i förskolan, fler välutbildade lärare men även andra vuxna i skolan så att det finns utrymme att ge de barn som behöver det särskilt stöd i ett tidigt skede.

Både skola och förskola ska arbeta med en medveten genuspedagogik. Då behövs utbildade genuspedagoger med utrymme att aktivt arbeta med handledning och utbildning av personalen.

Förskolan och skolan måste ha resurser att arbeta tillsammans med föräldrarna, inte minst i områden där många barn har föräldrar med utländsk bakgrund. Skolhälsovården måste byggas ut, och alla barn, också de som går i friskolor, måste få tillgång till en elevhälsa som har utrymme att också arbeta förebyggande och där kurator och psykolog självklart ingår. I motion 2007/08:Fi268 om utgiftsområde 25 föreslår Vänsterpartiet ett bidrag till kommunerna för att anställa drygt 5 000 lärare, 1 000 genuspedagoger och 1 000 inom elevhälsan. Vi gör också den största satsningen på fritidshemmen någonsin med 10 000 fler anställda för att fritidshemmen verkligen ska kunna fungera som ett komplement till skolan och stödja eleverna i deras personliga utveckling och i deras strävan mot skolans mål.

Vi vill uppmärksamma de flickor och pojkar som har ett sviktande stöd hemma, de barn som får vara föräldrar till sina föräldrar därför att någon av föräldrarna har en psykisk funktionsnedsättning eller missbruksproblem. De barn som har en förälder i fängelse har också behov av att träffa andra barn i samma situation och få stöd att hantera sin situation. Vi anser att regeringen i sin barnskrivelse inte uppmärksammat dessa barn tillräckligt och att det behövs konkreta åtgärder för att stimulera verksamheter till stöd för dessa barn.

10Asylsökande, gömda och papperslösa barn

I Sverige lever tusentals barn som är asylsökande, gömda eller papperslösa. Dessa barn är inte bara osynliga utan också i stora stycken bortglömda. De omnämns inte i regeringens skrivelse, och vad Vänsterpartiet uppmärksammat har regeringen inte aviserat några åtgärder för att stärka dessa barns rättigheter.

Den fattigdom och utsatthet som ofta utmärker asylsökande barns livssituation redan från hemlandet grundmuras i den svenska asylprocessen. Den svenska asylprocessen har länge ignorerat barnens egna asylskäl som inte tillmätts tillräcklig betydelse, och många gånger visar tillämpningen av gällande lagstiftning att regleringen av invandringen är överordnad det bästa för barnen. Detta har allvarliga konsekvenser både för de asylsökande barnens situation här och nu och för deras framtida tillvaro i Sverige. Sveriges hantering av dessa ibland svårt traumatiserade barn och deras föräldrar visar, enligt Vänsterpartiets mening, på en allvarligt bristande förmåga att svara upp mot såväl barnkonventionens åtaganden som samtliga mål för den förda barnpolitiken.

Det är vidare viktigt att ta hänsyn till att många asylsökande barn och deras föräldrar bär med sig en tung last av svåra upplevelser av krig och förföljelse när de kommer hit som asylsökande. För att ha möjlighet att komma vidare i livet och i det svenska samhället behöver såväl vuxna som barn ett omedelbart och långsiktigt stöd för att bearbeta dessa upplevelser.

Barn till papperslösa har, trots förpliktelserna enligt barnkonventionen, fortfarande inte någon lagstadgad rätt att gå i skolan i Sverige. Vänsterpartiet har tidigare drivit, och fått igenom, att barn till asylsökande ska ha rätt till skola och förskola på samma villkor som övriga i Sverige bosatta barn, men mycket återstår att göra för att värna de asylsökande barnens rätt till skolgång fullt ut, och detta fungerar i dag mycket olika i olika kommuner. Det är därför nödvändigt att överväga att skolan tar ett mer uppsökande ansvar för barn till asylsökande. För att garantera dessa barns grundläggande rättigheter bör, enligt Vänsterpartiets mening, möjligheten att införa skolplikt även vad gäller asylsökande barn övervägas. Vänsterpartiet menar att den rätt till skola som gäller barn till asylsökande också ska gälla barn till papperslösa. Detta ska gälla från förskola till gymnasiet inklusive särskola. Regeringen måste nu skyndsamt vidta åtgärder för att även dessa barns rättigheter ska tillgodoses. Det är vidare av stor vikt att skolgången även för barn till papperslösa ska kunna ske under trygga former, exempelvis så att polisen inte ska ha möjlighet att gå in i skolan för att verkställa avvisning.

När det gäller tillgången till hälso- och sjukvård för asylsökande har endast barn till asylsökande rätt till full sjukvård i Sverige. Asylsökande vuxna har rätt till vård endast för s.k. akuta tillstånd och för vård som inte kan anstå. Papperslösa omfattas inte av avtalet utan enbart av bestämmelserna om akutvård enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen. Detta innebär att personer som ofta har särskilt stora behov av exempelvis primärvård och psykiatri inte får dessa tillgodosedda. Enligt regeringens proposition 2007/08:105 Lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. ska denna ordning nu befästas i lag, detta trots att Sverige har fått ta emot mycket allvarlig kritik från FN:s särskilda rapportör för rätten till hälsa, Paul Hunt, avseende de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter när det gäller asylsökandes och papperslösas tillgång till sjukvård.

För att Sverige ska leva upp till sina internationella åtaganden måste asylsökande och s.k. gömda personer ges rätt till full sjukvård på samma villkor som alla andra i Sverige, dvs. rätt till behandling även för icke akuta sjukdomstillstånd. Därför bör regeringen återkomma med förslag om att asylsökande, personer som undanhåller sig avvisningsbeslut samt papperslösa som befinner sig varaktigt i Sverige ska erhålla full hälso- och sjukvård och tandvård inom ramen för befintligt hälso- och sjukvårdssystem och tandvårdssystem och på samma villkor som övriga bosatta i Sverige. För att barn till asylsökande och papperslösa ska kunna få sin hälsa och trygghet garanterad i Sverige måste bristerna när det gäller tillgången till hälso- och sjukvård för deras föräldrar skyndsamt åtgärdas.

Papperslösas tillgång till vård i Sverige är alltså mycket begränsad. I vissa fall försätts därmed personer i livshotande tillstånd eftersom regelverket inte möjliggör tidigare behandling. Enligt läkare med stor erfarenhet av vård av papperslösa har många patienter fått permanenta skador eller men på grund av att de inte haft tillgång till vård. Rädslan för att bli anmäld samt det faktum att papperslösa själva blir betalningsskyldiga för de kostnader som akutvården inneburit hindrar papperslösa att söka vård för sina och sina barns akuta och livshotande tillstånd.

Stockholm den 31 mars 2008
Eva Olofsson (v)
Rossana Dinamarca (v)	Egon Frid (v)
Siv Holma (v)	Elina Linna (v)