Barnpornografi

Motion 1993/94:K404 av Ingbritt Irhammar och Rosa Östh (c)

Barn riskerar att utsättas för olika slags övergrepp. Till
de mer förnedrande brotten som begås mot barn hör
sexuella övergrepp. Dessa brott är omfattande. Antalet
anmälda sexuella övergrepp har under den senaste
femtonårsperioden dessutom ökat högst markant. Vi vet
samtidigt, att det bakom anmälningsstatistiken finns ett
mycket stort mörkertal av begångna brott mot barn, som
aldrig kommer till allmänhetens kännedom.

Från centerpartiets sida har vi under flera år krävt
lagändringar för att skydda brottsoffren, framför allt
kvinnor och barn. Centern har krävt att preskriptionstiden
för sexuella övergrepp skall förlängas. Så föreslås nu ske.
Vidare har regeringen under denna mandatperiod
genomfört ett antal lagändringar och straffskärpningar vad
gäller sexualbrott och sexuella övergrepp mot barn. Fler
åtgärder krävs emellertid för att stärka barns straffrättsliga
skydd mot att bli sexuellt utnyttjade.

Det är idag inte straffbart att inneha barnpornografi.
Det är enbart straffbart, enligt barnpornografilagen från
1980, att skildra barn i pornografisk bild med uppsåt att
bilden sprids eller straffbart att sprida sådan bild. I
praktiken har lagen endast fungerat som ett begränsat
spridningsförbud. Detta har visserligen lett till en viss
självsanering av branschen, så att den värsta
barnpornografin inte säljs öppet längre. Å andra sidan är
det ganska lätt att komma över barnpornografiska alster.
Sådana finns i ganska stor omfattning på marknaden. Den
barnporrhärva som Huddinge tingsrätt hade att ta ställning
till under våren 93 har bl a visat detta.

Dagens barnpornografilag är ingen censurlag. Den
bygger istället på tanken att någon skall anmäla olaglig
pornografi. Frågan är vem som gör sådan anmälan? De
personer som konsumerar barnpornografi är knappast de
som anmäler dessa alster. Polisen kan endast göra enstaka
punktinsatser. Med dagens lagstiftning är det således svårt
att förhindra spridning av barnpornografi. Sverige anses
istället ha blivit ett transitland för spridning av dessa alster,
vilket är negativt.

1989 antog FN en konvention om barnets rättigheter. I
artikel 34 står att konventionsstaterna ska förhindra: att
barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell
handling. att barn utnyttjas för prostitution eller annan
olaglig sexuell verksamhet. att barn utnyttjas i
pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.
Vidare står det i barnkonventionen att barn har rätt till
skydd mot sexuell exploatering och övergrepp.

Sverige har ratificerat denna barnkonvention.
Barnpornografi jämställs i FN:s barnkonvention med andra
sexuella övergrepp, men i Sverige räknas barnporr inte som
övergrepp, utan som tryckfrihetsbrott. Vi menar att Sverige
bäst följer barnkonventionens text om barnpornografi
genom att ta avstånd från både framställning, innehav och
spridning av barnpornografi.

Interpols barngrupp, som arbetar med brottslighet där
barn är offren, har uppmanat medlemsländerna att
kriminalisera allt innehav av barnpornografi.

Europarådet antog 1991 en rekommendation, som bl a
tog upp frågor om sexuellt utnyttjande, där
medlemsstaterna uppmanades att särskilt undersöka
möjligheten att kriminalisera innehav av barnpornografi.

1992 skrev FN:s kommission för mänskliga rättigheter:
''Länder, som ännu inte infört lagstiftning som
kriminaliserar att producera, distribuera och inneha
pornografiskt material, anmodas göra detta.''

Varken tryckfrihetsförordningen eller
yttrandefrihetsgrundlagen tillåter en kriminalisering av
innehav av skrift eller film. Utgångspunkten för dessa båda
lagar har varit att alla skall ha rätt att framställa och sprida
skrifter och filmer. En kriminalisering av innehav av
barnpornografi innebär ett avsteg från de grundläggande
principer som dessa grundlagar bygger på. Barnpornografi
är något de allra flesta människor anser stötande och
oacceptabelt. Vi vill skydda de värnlösa barn som utsätts för
den förnedring som barnpornografi innebär. Detta gäller
inte endast förnedringen och lidandet vid framställning av
sådana alster. Det gäller även den förnedring, som själva
spridandet och innehavet av barnpornografi innebär för de
barn, som blivit skildrade. Därför måste även innehav av
barnpornografi kriminaliseras.

Om en grundlagsändring behövs för att skydda barn mot
en förnedrande exploatering, är vi inte främmande för en
sådan lagändring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kriminalisering av innehav av
barnpornografi.

Stockholm den 11 januari 1994

Ingbritt Irhammar (c)

Rosa Östh (c)