Barns arvsrätt

Motion 1993/94:L402 av Bertil Persson (m)

För några år sedan förändrades arvsreglerna till förmån
för den kvarlevande maken.

Debatten som låg bakom beslutet torde ha sin grund i
fyrtiotalistgenerationens starka önskan att inte lämna
någonting ifrån sig, om detta kan undvikas.

I dagens opinion kan två huvudtrender noteras. De
borgerliga partierna vill öka vaktslåendet kring familjen
som den centrala gemenskapen. De socialistiska partierna
har gjort arbetsplatsen till den centrala gemenskapen i
stället för familjen. Det är här formerna för konfliktlösning
och gemenskap utvecklas. Det har gjorts betydligt lättare
att bli av med en make än en arbetstagare. Ännu har dock
inga förslag om att arbetskamraterna skall bli arvtagare
hunnit framkomma. Hälften av alla äktenskap och än fler
av samboförhållandena upplöses i vår tid. Det kan då inte
vara rimligt att familjetillgångarna i första hand tillfaller en
i flertalet fall tillfällig partner. Familjens tillgångar bör som
tidigare i först hand följa familjebanden. Det är därför
rimligt att barnen får den primära arvsrätten, och att högst
hälften av tillgångarna kan testamenteras till andra
mottagare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barns arvsrätt.

Stockholm den 13 januari 1994

Bertil Persson (m)