Barns och ungdomars psykiska ohälsa

Motion 1999/2000:So357 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Bakgrund

I februari 1998 överlämnades till dåvarande socialministern
slutbetänkandet av Barnpsykiatrikommittén. Den har ett mycket talande
namn, Det gäller livet.

Psykiska problem kan kosta barn och ungdomar livet. Psykosociala
faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som drabbar tonåringar. Självmord
är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15-29 år,
vanligare än trafikolyckor. Bland flickor och unga kvinnor i motsvarande
åldrar är det mindre vanligt, men även för dem utgör självmord en av de
vanligaste dödsorsakerna. Vi måste lära oss att se barns och ungdomars
psykiska problem i ett folkhälsoperspektiv.

Psykiska problem ett folkhälsoproblem

Även med mycket strikta och snäva definitioner förekommer psykiska
problem och störningar tidvis hos 5-10 procent av barn- och ungdoms-
populationen. De psykiska problemen vållar stort lidande hos de
drabbade och deras familjer samtidigt som kostnaderna för samhället är
avsevärda - den egentliga barnpsykiatriska vården kostar drygt en
miljard kronor per år.

För den enskilde individen kan en period av psykiska problem tveklöst ge
livslånga konsekvenser, både socialt, utbildningsmässigt och ekonomiskt.
Utredningen varnar också för att samhällets utveckling mot ett utpräglat
kunskaps- och informationssamhälle samt kraven på socialt samspel i
arbetslivet kan innebära att även måttligt psykiska problem kan få karaktären
av allvarliga funktionshinder.

Vi bör se barns och ungdomars psykiska problem i ett folkhälsoperspektiv
jämbördigt med andra omfattande samhällsproblem - tandhälsa och alkohol-
relaterade hälsobrister etc. Samhälls- och folkhälsoperspektivet innebär att
man eftersträvar att minska kända betydelsefulla riskfaktorer på olika nivåer
i samhället. I utredningen Det gäller livet skriver man: Troligen är kvalitativt
bra basverksamheter som MVC, BVC, barnomsorg, skola av stor betydelse.
Iden mån psykiska problem kan förebyggas genom generella insatser, såsom
stöd till den unga familjen och bra basverksamheter, kan man se kostnaderna
som investeringar snarare än som konsumtion av resurser.

Enligt utredningen Det gäller livet bygger möjligheten att anlägga ett
praktiskt användbart folkhälsoperspektiv på två grundförutsättningar:

- att det finns grundläggande kunskaper om problemens utbredning och om
relevanta skadefaktorer och/eller skyddsfaktorer,

- att det står i samhällets makt att påtagligt minska barns och ungdomars
utsatthet för skadefaktorer och/eller främja effekten av stödjande och
hälsobringande faktorer.

I ett samhällsperspektiv är det lika viktigt att fråga sig vad som främjar
barns och ungdomars psykiska hälsa som att motverka risk- och
skadefaktorer.

I det långa perspektivet är barn och ungdomars psykiska hälsa avhängigt
av i vilken mån ett folkhälsoperspektiv är präglat av barn och ungdomars
behov och dessutom vilket genomslag detta får dels hos allmänheten, dels
hos beslutsfattare i olika verksamheter på olika nivåer.

Barnkonventionen

Konventionen om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling
den 20 november 1989. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 utan
att reservera sig på någon punkt. Barnkonventionen är en internationell
förpliktelse som Sverige har åtagit sig gentemot andra stater som också
anslutit sig till konventionen. Genomförandet av konventionen är ett
politiskt ansvar för staten, inte bara för regering och riksdag utan för alla
myndigheter och offentliga organ. Genom åtagandet i konventionen är
staten skyldig att vidta sådana åtgärder att rättigheterna verkligen
genomförs och kommer alla barn i landet till godo.

Enligt barnkonventionens artikel 3 skall barnets bästa alltid beaktas. Det
innebär att ärenden på olika nivåer kan komma att innehålla två ställnings-
taganden, dels en bedömning av vad som faktiskt är barnets bästa, dels en
avvägning mot andra intressen. Men konventionen stadgar att barnets bästa i
vissa situationer skall ges absolut prioritet. I situationer då barnets bästa
vägs
mot andra intressen skall barnets bästa vara en tungt vägande faktor, även
vad gäller fördelning av ekonomiska resurser. FN-kommittén har framhållit
att barn inte får missgynnas i förhållande till vuxna.

Enligt de krav som FN:s barnkonvention ställer skall barnperspektivet
genomsyra alla beslut som rör barn. Utgångspunkten i barnperspektivet är
respekten för barnets fulla människovärde och integritet. Barndomen skall
inte ses som en förberedelsetid för vuxenlivet utan som en del i livet med ett
värde i sig.

Barnperspektiv

Begreppet perspektiv betyder synvinkel. I detta sammanhang kan det
betyda att se olika beslutsalternativ ur barnets synvinkel, att se det med
barnets ögon. Det handlar om att försöka att ta reda på hur barn uppfattar
och upplever sin situation och eventuella förändringar. Det räcker inte
med att man gör någonting som man som vuxen anser vara till barnets
bästa. Barnperspektivet innefattar såväl empati som förmåga att
identifiera sig med barnet i olika situationer. Att ha ett barnperspektiv
innebär att man sätter sig in i och försöker förstå barns och ungdomars
situation. Förståelsen är central och en förutsättning för att kunna vidta
åtgärder för barnets bästa. Därmed inte sagt att förståelsen alltid betyder
ett accepterande. Att byta perspektiv, att se världen med andras ögon,
förutsätter också förmågan att sätta gränser för sin egen inlevelse så att
man inte helt anammar barnets eller tonåringens värld. Det är ändå ofta
så att i sista hand är det den vuxne som utifrån ett vuxet perspektiv,
kunskaper och erfarenheter måste fatta beslut och ta ansvar för beslutet.
Men till mångt och mycket skall barn och ungdomar med sina specifika
erfarenheter tillfrågas och svaren måste tillmätas ett stort värde.

Miljöpartiets förslag

Ur ett samhällsperspektiv är det av stor vikt att satsa på breda
hälsofrämjande insatser, och att försöka undanröja olika skadefaktorer.
Därför anser Miljöpartiet att alla större samhällsbeslut borde inbegripa en
konsekvensanalys ur ett barn- och ungdomsperspektiv. Man ska därmed
ställa frågan på vilket sätt drabbar detta beslut barn och ungdomar och
vilka konsekvenser får det för deras psykiska och fysiska hälsa, det-
samma bör gälla för alla utredningar, dvs alla utredningar bör innehålla
en barnkonsekvensbeskrivning. För att detta ska kunna ske på ett för de
berörda myndigheterna konstruktivt sätt krävs det till exempel att en
tydlig skrivelse om att prioritera dessa frågor lämnas i
Folkhälsoinstitutets, Socialstyrelsens, Ungdomsstyrelsens, Alkohol-
inspektionens, Invandrarverkets, Vägverkets m.fl regleringsbrev.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att frågan med förebyggande arbete för barns och
ungdomars psykiska ohälsa prioriteras i berörda myndigheters
regleringsbrev,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att barns och ungdomars psykiska ohälsa skall
ses som ett folkhälsoproblem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnkonsekvensbeskrivningar i utrednings-
direktiven.

Stockholm den 1 oktober 1999

Birger Schlaug (mp)

Kerstin-Maria Stalin (mp)

Thomas Julin (mp)

Matz Hammarström (mp)

Kia Andreasson (mp)

Barbro Feltzing (mp)

Gunnar Goude (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Mikael Johansson (mp)

Per Lager (mp)

Ewa Larsson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Ingegerd Saarinen (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Lars Ångström (mp)