Barns rätt i vårdnadstvister

Motion 2002/03:L294 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att se över reglerna kring domstolarnas förfarande vid tvistemål om barn så att personer med gedigen barnkunskap och insikter i de psykosociala problemen hanterar dessa fall.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överväga åtgärder för att komma till rätta med problemet vårdnads- och umgängestvister i domstol.

Förändra och begränsa rätten att tvista om barn

Barn behöver ha egna ombud som enbart tillvaratar deras intressen under hela vårdnadsutredningen. Det handlar om barnens rätt till sina föräldrar på sina villkor, inte bara om föräldrarnas rätt till sina barn. Sverige har en utveckling med ett växande antal vårdnadsutredningar. Barnombudsmannen är orolig och hoppas på att få större möjlighet att driva en långsiktig strategi för att sprida barnperspektivet hos alla myndigheter som har med barn att göra.

Varje år handläggs omkring 4 000 vårdnadstvister vid domstol. Kostnaden per tvist brukar hamna på 10 000 kronor och uppåt. Även om huvudmotivet för de flesta föräldrar är en önskan att få vara nära sina barn under deras uppväxt finns ibland direkta ekonomiska motiv till att slåss om vem barnen ska vara mantalsskrivna hos. Då blir man boförälder och får automatiskt barnbidraget. Om så behövs kan man få ett särskilt bostadsbidrag som boförälder. Den som förlorar den striden har sedan ett ekonomiskt intresse av att slåss för att få ha barnen hos sig så mycket som möjligt, för då kan man hävda växelvis boende och kan i princip slippa ifrån att betala underhåll.

Bakom tillkomsten av lagen om gemensam vårdnad låg den helt riktiga tanken att föräldrar har ett gemensamt ansvar för sina barn. Problemet med lagen är att den närmast utgår från att föräldrar som skiljer sig är människor som i harmoni gör upp om var och hur ofta barnen ska bo hos än den ena, än den andra föräldern. Med andra ord att två vuxna ska dela på de utgifter som finns med barn. Så ser det tyvärr inte ut i verkligheten. Erfarna familjerättsadvokater kan vittna om umgängestvister och vårdnadstvister där föräldrarnas ekonomiska intressen ligger i botten, inte barnens bästa.

Merparten av de föräldrar som bryter upp från ett förhållande klarar av att lösa vårdnads- och umgängesfrågorna på ett sätt som minimerar skadorna för deras barn. För de familjer som inte själva kan lösa frågan och komma fram till gemensam uppgörelse finns hjälp att få av familjerådgivare och socialsekreterare.

En del har inte förmåga eller vilja att ta emot den hjälp som erbjuds från dessa instanser. Deras fall hamnar i domstol för att prövas. I många fall lyckas domaren med hjälp av sin erfarenhet och auktoritet förmå föräldrarna att komma överens. Det är självfallet angeläget att föräldrarna kan förlikas tidigt i processen och därmed förhindra en utdragen och smärtsam rättegång.

När domstolen avgjort ett mål kan inte alla parter vara vinnare. Handlar förlusten om ekonomiska värden kan förlusten visserligen vara svår att bära, men med tiden kommer de flesta över den besvikelse som det innebär att inte fått rättens gehör för sina synpunkter.

När domstolsprocessen rör vårdnad och umgänge om barn finns det bara förlorare, inga vinnare. I vårdnadstvisten är det inte enbart två parter som förlorar utan ytterligare minst en person drabbas, nämligen det eller de barn som föräldrarna tvistar om. Tyvärr är det så att det dessutom är barnet eller barnen som lider den största förlusten. Det spelar oftast ingen roll hur domstolen dömer, barnet eller barnen står ändå där med en mamma och en pappa, som är större fiender än någonsin. Barnet eller barnen får en känsla av splittrad lojalitet som skulle vara svår även för en vuxen att bära. För ett barn kan den känslan bli olidlig att leva med.

Idag kan motsättningarna lösas innan de lett till öppen konflikt. Socialtjänsten förbereder avtal i vilka tvistefrågor regleras. På det sättet kan föräldrarna slussas in till samarbetssamtal istället för rättegång.

Alla frågor om vårdnad och umgänge ska enligt föräldrabalken lösas med barnets bästa som utgångspunkt. Domstolarna gör sitt bästa för att hitta lösningar – kanske inte alltid de som är de bästa för barnen, men som är till minst skada för dem. Den skada som redan skett genom att föräldrarnas konflikt kommit i dagen kan ingen domstol i världen reparera. Därför är det rimligt att endast personer med gedigen barnkunskap och insikter om de psykosociala problemen ska hantera dessa svåra fall. Risken är annars att barnen alltid blir mest lidande om inte samhällets sociala stödformer blir tillräckliga och mer adekvata. Kristdemokraterna vill därför inrätta civila familjedomstolar.

Kristdemokraterna anser att något måste göras för att minska antalet vårdnads- och umgängestvister i domstol. Varje fall som leder till en process är ett misslyckande från samhällets sida. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att överväga åtgärder för att komma tillrätta med problemet med vårdnads- och umgängestvister.

Stockholm den 22 oktober 2002
Ragnwi Marcelind (kd)
Peter Althin (kd)	Ingvar Svensson (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)