Barns ställning vid våld mot närstående

Motion 2003/04:Ju312 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, v, c, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning med inriktning på barns ställning då de bevittnar våld mot närstående.

Motivering

I barnkonventionens artikel 19 betonas barnets rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och vanskötsel. Att ett barn tvingas bevittna, se eller höra, våld i sin närmiljö eller leva i en miljö där våld och hot om våld förekommer ofta kan göra att ett barn far psykiskt illa.

Att ett barn tvingas bevittna våld mot närstående omfattas idag inte av straffbestämmelsen avseende misshandel. Det finns anledning att se på hur andra länder försöker skydda barn från denna typ av våld. I Nya Zeeland anses en person misshandla ett barn psykiskt om den personen låter barnet se eller höra fysisk, sexuell eller psykisk misshandel av en person som barnet har en nära relation till, eller utsätter barnet för en reell risk att se eller höra misshandel.

I tvister om vårdnad, boende och umgänge ska domstolen enligt Föräldrabalken beakta om det finns risk för att barnet far illa. Om det vid bedömningen visar sig att det finns en sådan risk måste bland annat tidigare övergrepp av psykisk natur beaktas. En utökad kriminalisering avseende barn som bevittnat våld skulle kunna bidra till bättre underlag vid riskbedömningen i dessa mål och därigenom leda till att barnet skyddas från övergrepp.

En målsägande kan få en skadeståndstalan i anledning av brott prövad i brottmålsrättegången samt få hjälp, att föra sin talan av åklagare eller målsägandebiträde. Ett barn som bevittnat våld anses dag inte ha blivit utsatt för någon brottslig handling och anses därför inte kunna vara målsägande och föra skadeståndstalan i brottmålsprocessen.

För att barnet ska kunna få kränkningsersättning, en typ av skadestånd, krävs att barnet anses ha blivit utsatt för brott, d.v.s. en utökad kriminalisering avseende barn som bevittnat våld. Även för att kunna ha rätt till ersättning från staten, i form av brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen, krävs att personen anses ha skadats till följd av brott.

Effekterna av en utökad kriminalisering i fråga om barn som har bevittnat våld, barnets processuella ställning i brottsmålsprocessen och deras möjligheter att få ersättning bör utredas.

Stockholm den 2 oktober 2003
Gunilla Tjernberg (kd)
Inger Davidson (kd)	Cristina Husmark Pehrsson (m)
Marita Aronson (fp)	Peter Pedersen (v)
Birgitta Carlsson (c)	Annika Qarlsson (c)
Kerstin-Maria Stalin (mp)	Hillevi Engström (m)
Johan Pehrson (fp)