Barns umgängesrätt

Motion 1989/90:L406 av Per Stenmarck och Ewy Möller (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: L406

av Per Stenmarck och Ewy Möller (båda m)
Barns umgängesrätt

En skilsmässa innebär ofta, att föräldrarna bosätter sig på olika orter. Var
för sig bildar de nya familjer. Risken är uppenbar, att barnen från det första
äktenskapet hamnar på undantag. För barnen, som för sin utveckling är i
behov av kontinuerliga kontakter med båda föräldrarna, är detta en svår situation,
som i värsta fall kan få allvarliga konsekvenser.

Barnens bästa är föräldrabalkens huvudprincip. Detta lagskydd är inte
minst viktigt i samband med föräldrarnas separation. Avsikten är att trygga
barnens umgängesrätt med båda föräldrarna.

Ett särskilt problem uppstår om föräldrarna, efter skilsmässan, bosätter
sig långt ifrån varandra. Barnen bor då den mesta tiden hos en av föräldrarna,
och umgänget med den andra föräldern blir allt mer problematiskt.

I de flesta fall har säkert föräldrarna löst även den här situationen. De har
kommit överens om hur kostnaderna för umgängesrätten skall fördelas. Men
i vissa fall uppstår problem. Det finns inget avtal mellan föräldrarna, och
man kommer inte överens om hur kostnader och annat skall fördelas. Risken
är därmed uppenbar, att det går långa tidsperioder mellan de tillfällen, då
barnen får träffa den förälder, som inte har vårdnaden.

Föräldrabalkens 6 kap. 15 § reglerar umgängesrätten, det vill säga det problem
det här är frågan om. Av denna paragraf framgår bland annat vårdnadshavarens
ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder
som inte är vårdnadshavare kan tillgodoses. Skulle vårdnadshavaren motsätta
sig detta, så kan rätten besluta om umgänge efter vad som är bäst för
barnet.

Denna paragraf är - såsom också är huvudprincipen i föräldrabalken - till
för att tillgodose barnets bästa. Men det finns åtminstone en brist i den; umgängesrätten
behöver inte enbart inskränkas därför att föräldrarna inte kommer
överens. Vanligt är också, att det sker av ekonomiska skäl. Det borde
därför vara rimligt, att till föräldrabalkens 6 kap. 15 § foga en regel, med
innebörden, att om ej annat avtalats mellan föräldrarna, så skall kostnaderna
för umgänget delas lika. Även detta bör självklart kunna utsättas för
en rättslig skälighetsprövning, för den händelse att föräldrarnas ekonomiska
situation är väldigt olika. Det viktiga är emellertid, att barnens rätt till fortlöpande
kontakt med båda föräldrarna kan tryggas, på ett bättre sätt än som
idag ofta är fallet.

I tidigare betänkanden har lagutskottet framhållit det olyckliga i att eko

nomiska omständigheter lägger hinder i vägen för barnets umgänge med den Mot. 1989/90
ene av sina föräldrar. Därför är det enligt utskottets mening angeläget att L406
problemet med reskostnaderna får en lösning (LU 1987/88:33).

Frågan har varit föremål för utredning under ett antal år. Det är dags att
nu ta ett beslut i ärendet. Det bör därför ankomma på utskottet att utarbeta
erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning til! det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 kap. 15 § föräldrabalken
att barnens rätt till umgänge med båda föräldrarna tryggas.

Stockholm den 18 januari 1990

Per Stenmarck (m) Ewy Möller (m)

5