Barsebäck 2

Motion 2003/04:N343 av Yvonne Andersson (kd) och Anna Lindgren (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kärnkraften och den planerade stängningen av Barsebäck 2.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av effektskatten på kärnkraft.1

1Yrkande 2 hänvisat till SkU.

Motivering

Erfarenheter av det stora elavbrott som drabbade Sverige och Danmark den 23 september 2003 gav oss anledning att återigen rikta uppmärksamheten på vårt sårbara samhälle. Och inte minst hur beroende vi är av att ständigt ha tillgång till säkra elleveranser.

Den senaste vintern har också tydliggjort att den svenska produktionskapaciteten inte räcker till utan mycket el har tidvis fått importeras. Detta leder i sin tur till ökade koldioxidutsläpp eftersom den importerade elen huvudsakligen är kolbaserad.

Vi citerade i en motion förra året Svenska Kraftnäts slutsatser: Konsekvensen av att stänga Barsebäck 2 under år 2003 kan bli att elmarknaden inte klarar att balansera tillgång och efterfrågan om vintern blir en så kallad tioårsvinter. Nu stängdes inte denna reaktor som planerat men hotet kvarstår fortfarande och till den 1 april 2004 ska regeringens särskilde utredare Bo Bylund lägga fram en rapport om Barsebäck 2 som syftar till dess stängning. Och detta trots att Svenska Kraftnät också konstaterat att om det blir en kraftigare köldperiod blir det nog nödvändigt att koppla bort elförbrukare. Att i ett sådant läge stänga Barsebäck verkar inte genomtänkt.

Villkoren för att stänga Barsebäck 2 är att en stängning inte medför påtagligt negativa effekter i fråga om elpriset, tillgången på el för industrin, effektbalansen eller miljön och klimatet. Hitintills har dessa villkor inte uppfyllts och svårligen kan de komma att uppfyllas under de närmaste åren. Energipolitiken har att ta hänsyn till verkligheten – nämligen att Sverige idag har för liten elproduktionskapacitet och inte för stor. Energiomställningen har inte på långt när kunnat genomföras i den takt som 1997 års energiöverenskommelse förutsatte. Därför bör inte Barsebäck 2 stängas innan vi kan se att det finns annan ny produktionskapacitet av tillräcklig omfattning. Det vore välbehövligt för såväl regeringen som de i energipolitiken samverkande partierna att lyfta blicken och se vad som händer i omvärlden. I USA ökar energianvändningen oavbrutet och det finns långtgående planer på att bygga ut kärnkraften. Inom OECD-länderna finns det planer på att bygga ut ca 20 reaktorer fram till år 2020. I Finland har dess riksdag gett grönt ljus åt ett femte kärnkraftverk och nu planeras för fullt för dess förverkligande. Om planerna genomförs kan den nya reaktorn stå klar 2009. Uppenbarligen ser man annorlunda på energipolitik och kärnkraft i vår omvärld.

I förra årets motion pekade vi på att IVA menar att många utredningar och studier har genomförts om det svenska energisystemet men ännu har energiområdet inte setts som en helhet i ljuset av pågående avregleringar och klimatfrågan. Det är rimligt att avsätta medel för att ta ett helhetsgrepp om energisystemen i vårt samhälle. Först efter nogsam utredning och överväganden som beaktar helheten kan beslut fattas beträffande avveckling. Beslutsfattarna på energiområdet måste följa med i utvecklingen och inte inta den mycket defensiva position som leder till avveckling av väl fungerande elproduktion. En elproduktion som vårt land är i stort behov av inte minst med tanke på att elkonsumtionen drastiskt ökat det senaste året.

Sverige har också en egenhändigt hopsnickrad skatt som försvårar fortsatt drift av och utveckling av de befintliga kärnkraftverken. Det handlar om den så kallade effektskatten på kärnkraft. Det behövs en översyn av effektskatten för att fastställa hur den kan avvecklas för att säkerställa en fortsatt säker och miljövänlig elproduktion. Vidare ska vi naturligtvis tillåta forskning också om hur kärnkraften ska utvecklas och bli bättre. Den typen av förbud när det gäller kunskapssökande och tekniska landvinningar kan knappast tillhöra ett demokratiskt samhälle.

Stockholm den 6 oktober 2003
Yvonne Andersson (kd)	Anna Lindgren (m)