om bättre samordning mellan frågorna om rättssäkerhet och konstitutionell kontroll

Motion 1987/88:K209 av Margit Gennser (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:K209

av Margit Gennser (m)

om bättre samordning mellan frågorna om rättssäkerhet
och konstitutionell kontroll

De mänskliga fri- och rättigheternas ställning i Sverige, dvs. en grundläggande
rättssäkerhetsfråga, präglas av två klart urskiljbara utvecklingslinjer.
Den ena avser frågan om de personella fri- och rättigheterna och deras
förhållande till framför allt processuella tvångsmedel. Den andra gäller
bristerna i den svenska katalogen av fri- och rättigheter (2 kap. regeringsformen)
och katalogens förhållande till de rättigheter som omfattas bl. a. av
Europakonventionen. Vad gäller det första fallet tyder utvecklingen på att
medborgarnas förtroende allvarligt sviktar för det sätt på vilket skyddet för
den personliga friheten och integriteten hanteras i vårt land. Det räcker att
peka på de händelser som inträffat under utredningen av mordet på Olof
Palme, där såväl justitieombudsmannen som juristkommissionen funnit allvarliga
brister i den nuvarande tillämpningen. Även i den diskussion som
förs i anledning av säkerhetsåtgärderna på skatterättens område framstår
det bristfälliga skyddet för den enskilde mot myndigheternas ingripande
klart för alltfler människor.

När det gäller bristerna i fri- och rättighetskatalogen och möjligheten till
fristående konstitutionell kontroll av dessa rättigheter präglas den svenska
utvecklingen främst av den socialistiska riksdagsmajoritetens ovilja att erkänna
behovet av grundlagsskydd när det gäller personligt ägande och andra
rättigheter som är oundgängligen förenade härmed. Detta gäller framförallt
avtals- och näringsfrihet som är nödvändiga även i en marknadsekonomi
av den svenska biandmodellen. Torftigheten i de skäl som majoriteten anför
när motioner på detta område regelmässigt avslås, framgår exempelvis
av KU 1987/88:9.

I fråga om anpassning till den kontrollstruktur genom bl. a. domstolsprövning
av skyddet för fri- och rättigheter som Europakonventionen anvisar,
har den nuvarande regeringens inställning varit en av motvilja och
stor senfärdighet. Först nyligen har en proposition (prop. 1987/88:69) lagts
fram med ett förslag om s. k. rättsprövning. Därmed avses ett nytt institut
som regeringen hoppas skall kunna klara granskningen av de svenska rättssäkerhetsgarantierna
som sker i Strasbourg. Så som överprövningsinstitutet
har utformats och så länge Europakonventionens rättigheter inte har gjorts
till en integrerad del av svensk inhemsk rätt, kommer institutet emellertid
endast att få marginell betydelse och bristerna i grundlagsskyddet således
att kvarstå för de svenska medborgarna. I praktiken har enbart föreslagits
att ytterligare en station måste passeras innan färden går till Europarådets
organ i Strasbourg. En mer förstående attityd från regeringens sida ha

de nämligen medfört att den generella överprövningsmöjligheten också ha- Mot. 1987/88

de gjorts reell genom att exempelvis anförtros de allmänna domstolarna, så- K209

som är fallet bl. a. i Danmark, och också direkt omfatta de fri- och
rättigheter som Sverige såsom stat har förbundit sig att respektera på sina
medborgares vägnar. Reformförslaget är ingenting annat än den obotfärdiges
motvilliga omvändelse och bidrar inte nämnvärt till att ge de svenska
medborgarna de rättssäkerhetsgarantier som andra länder i vår kulturkrets
erbjuder sina medborgare.

Som framgår av justitieministerns redovisning i budgetpropositionen
(prop. 1987/88:100 bil. 4, s. 11 f.) pågår en viss översyn av den lagstiftning
som rör tvångsmedel och som knyter an till vissa personella grundlagsskyddade
rättigheter. Det anmärkningsvärda är i justitieministerns redovisning
avsaknaden av en hänvisning till denna koppling. Man får intryck av att de
personliga integritetsfrågorna kan avgöras efter en förutsättningslös avvägning
av den enskildes intressen mot statens intressen, så som sker i vanlig
lagstiftning.

Bristen på uttrycklig koppling mellan de processuella tvångsmedelsfrågoma
och grundlagsfrågorna framstår som särskilt tydlig, då justitieministern
i ett särskilt avsnitt i budgetpropositionen tagit upp vissa andra grundlagsfrågor.
Den redaktionella uppdelningen är inte tillfällig utan speglar det
nuvarande regeringspartiets ringa intresse för att behandla integritetsfrågor
och andra frågor om personell säkerhet ur en grundlagssynvinkel. Detta är
annars ett synsätt som är det gängse i den västerländska rättsstatstraditionen.

Om rättssäkerhet och rättstrygghet i en verklig mening skall komma de
svenska medborgarna till del, vilket också regeringspartiet säger sig värna
om, måste tre saker ske.

För det första bör de personella fri- och rättigheterna i grundlagen utgöra
en uttalad utgångspunkt för varje bedömning rörande processuella tvångsmedel
och deras användning. Frågor om tvångsmedel handläggs nu som
vanliga processuella frågor.

För det andra bör skyddet för fri- och rättigheter fullständigas och utvidgas.
Ett minimikrav är att Europakonventionen görs direkt tillämplig för
svenska domstolar.

För det tredje måste den konstitutionella kontrollen av såväl de personliga
fri- och rättigheterna som de marknadsanknutna rättigheter som bör
införlivas i regeringsformen, förstärkas så att den nödvändiga domstolsprövningen
kan göras mera allmänt i Sverige i stället för som nu i Strasbourg.

Dessa tre åtgärder är med nödvändighet förbundna med varandra och
måste samordnas. Ett grundlagsskydd utan konstitutionell kontroll är utan
värde och ett grundlagsskydd för äganderätt, näringsfrihet och avtalsfrihet
förutsätter i sin tur skydd mot personella integritetskränkningar.

3

Hemställan Mot. 1987/88

K209

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågor
om grundlagsskyddade fri- och rättigheter och konstitutionell kontroll
bör utredas och prövas i ett sammanhang inom den ram som har
angivits i motionen.

Stockholm den 20 januari 1988

Margit Gennser (m)

4