Bättre villkor för idrotten

Motion 1989/90:Kr509 av Bo Lundgren m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Kr509

av Bo Lundgren m.fl. (m)
Bättre villkor för idrotten

Innehållsförteckning

1. Inledning 2

2. Idrottsrörelsens ställning 3

3. Idrottens roll i utbildningen 3

4. Idrott vid militärtjänstgöringen 4

5. Handikappidrott 4

6. Dopingproblemet 4

7. Budgetpropositionen 5

8. Idrotten och skattereformen 6

9. Idrotten och ekonomin 6

9.1 Större andel av spelmarknaden 7

9.2 Lotteriinkomster 7

9.3 Andel i Tipstjänsts överskott 8

9.4 Tipstjänsts rätt att träffa avtal med idrottsrörelsen 8

9.5 Föreningens skatter 9

9.5.1 Inkomstbeskattning 9

9.5.2 Bingoskatt 9

9.5.3 Reklamskatt 10

9.6 Beskattning av idrottsutövare och ledare 10

9.7 Socialavgiftsfrågan 10

10. Hemställan 12

1. Inledning

Idrotten är Sveriges största folkrörelse med ungefär två och en halv miljon
medlemmar. Inom ca 45 000 lokala idrottsorganisationer gör nästan 500 000
ledare mycket förtjänstfulla insatser. Inom idrotten ges fler ungdomar än
inom någon annan folkrörelse en meningsfull fritidsverksamhet.

Idrottsrörelsen har stor betydelse för samhället. Den aktiva idrotten leder
bland annat till att ungdomar avhåller sig från för dem själva och för samhället
skadliga verksamheter som exempelvis drogmissbruk. Idrottsrörelsen bidrar
till friskvården genom att stimulera till regelbunden träning, friluftsliv
eller andra fysiska aktiviteter. Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol- och
drogfria miljöer.

Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare,
TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten
på olika nivåer. De många idrottsutövare av världsklass som fungerar
som ambassadörer utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom
som förebilder för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande
orsak till den i Sverige mycket omfattande breddidrotten.

2. Idrottsrörelsens ställning

Den verksamhet som bedrivs av idrottsföreningar, distriktsorganisationer,
specialförbund och riksförbund bygger i första hand på ideellt arbete och
personligt engagemang. Det är utomordentligt viktigt att idrottsrörelsen inte
byråkratiseras och tvingas in i något slags halvoffentlig roll. Den måste förbli
en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd rörelse. Därför bör det direkta
och indirekta stöd som stat och kommun lämnar idrottsrörelsen inte vara styrande.

Det är stor skillnad mellan den moderata och den socialdemokratiska synen
på det ideella arbetet inom olika folkrörelser. Socialdemokraternas politik
förefaller syfta till ett korporativt system, där folkrörelser av olika slag
tas i det kollektiva systemets tjänst. För oss moderater är principen om de
ideella organisationernas, och därmed idrottsrörelsens, fria ställning lika
viktig som kravet på en stor individuell frihet.

Basen för idrottsrörelsen är de många lokala föreningarna. Det är deras
verksamhet som ger alla de positiva effekter som hela samhället kan dra
nytta av. Stödet från det allmänna måste utformas så att föreningarnas verksamhet
kan stärkas.

3. Idrottens roll i utbildningen

Motorisk träning och idrott är av stor betydelse för barns och ungdomars
fysiska utveckling. Det gäller inte minst förskole- och lågstadiebarn för vilka
en god motorik är grundläggande för en positiv utveckling av bland annat
kroppsuppfattning, jagidentitet och skolresultat. För barn med handikapp
av olika slag är träning av den motoriska färdigheten och rörelseträning viktig
av såväl fysiska som psykiska skäl.

Intresset för fysisk aktivitet, friluftsliv och idrott grundläggs i hemmet, förskolan,
skolan och föreningarna.

Mot. 1989/90

Kr509

3

Skolans idrottsundervisning fyller en viktig funktion för att ge ungdomar
sunda levnadsvanor och ett funktionellt rörelsesätt samt för att skapa ett bestående
intresse för och behov av fysisk aktivitet. Eleverna skall i skolan beredas
möjlighet att prova många olika former av idrott. Idrottsundervisningen
skall vara allsidig och anpassad till elevernas individuella förutsättningar.

Vid idrottsgymnasier med riksintagning bereds i dag 1 300 av gymnasieskolans
totalt cirka 300 000 elever möjlighet att kombinera studier med elitidrott.
De för särskilt idrottsintresserade elever och för elitidrotten mycket
värdefulla idrottsgymnasierna bör finnas kvar inom den nya gymnasieskolan.
Efter hand som efterfrågan ökar från idrottsutövare och specialförbund
bör antalet idrottsgymnasier byggas ut. Utbyggnaden måste ske i den takt
det ekonomiska utrymmet medger.

I de fall kommuner eller regioner själva i samarbete med specialförbund
vill inrätta en motsvarighet (så kallat hemortsalternativ) för elever från det
egna upptagningsområdet bör detta i princip vara möjligt utan begränsning
från statens sida.

Riksdagen har genom att bifalla en moderat motion beslutat att inrätta en
självständig idrottshögskola i Stockholm 1992. En Sveriges Idrottshögskola
som genererar forskning, kvalificerad utbildning och kunskapsutveckling
inom idrottens område är en viktig angelägenhet för hela den
svenska idrottsrörelsen och för idrottslärarutbildningen och den idrottsliga
ämnesutvecklingen.

4. Idrott vid militärtjänstgöringen

Vid flera militära förband har etablerats så kallade idrottsplutoner. Idrottsutövare
ges här möjlighet att parallellt med sin militära utbildning också
träna sin idrott. Denna lösning är självfallet bra för idrottsutövaren, men
också för försvaret, eftersom den bland annat ökar motivationen hos de
värnpliktiga. Antalet platser vid idrottsplutonerna bör efter hand utökas, i
första hand genom att flera idrottsplutoner etableras. Därmed förbättras
också den geografiska tillgängligheten. Även kvinnliga idrottsutövare, som
vill satsa på en militär yrkesutbildning, bör kunna beredas plats vid idrottsplutoner.

5. Handikappidrott

Handikappidrotten har utvecklats mycket starkt under senare år. De
svenska framgångarna vid handikapp-OS i Seoul 1988 är bara en - om än
mer synbar än andra - effekt av det förtjänstfulla breddarbete som bedrivits
i Sverige under en följd av år. Handikappidrotten är synnerligen värdefull
och har sin givna plats inom den samlade idrottsrörelsen. Stat och kommun
har ett särskilt ansvar att tillse att än fler människor med handikapp bereds
möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.

För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern
kunna delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom idrottslärarutbildningen
för kunskaper om de särskilda krav detta ställer.

Mot. 1989/90

Kr509

4

Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall
förbättras genom att en del av de ytterligare medel ur Tipstjänsts överskott
som vi föreslår skall överföras till idrotten går till handikappidrotten.

6. Dopingproblemet

Problemet med så kallad doping har vuxit kraftigt under de senaste åren. En
lösning bör i första hand åstadkommas genom en självsanering inom idrottsrörelsen.
Stränga sanktioner har redan införts och kontrollmöjligheterna avses
bli utbyggda.

Staten kan emellertid bidra i åtminstone två avseenden. Stöd bör lämnas
till kontrollverksamhet och sådan forskning som syftar till att utveckla metoder
att avslöjar doping. Narkotikaliknande preparat som används för doping
bör betraktas som narkotika när det gäller exempelvis reglering av införsel,
försäljning och användning. Här kan emellertid uppkomma vissa gränsdragningsproblem.
Det kan också övervägas att preparat som inte naturligt kan
hänföras till narkotiska preparat ändå jämställs med sådana om de används
för doping. Regeringen bör skyndsamt utreda denna fråga och förelägga
riksdagen de förslag om åtgärder som kan komma att erfordras.

7. Budgetpropositionen

I årets budgetproposition ändras principerna för redovisning av anslag till
idrotten. Stöd till idrottens forskning och utveckling särredovisas. Vad avser
anslag till forskning, som innevarande budgetår uppgår till 2,7 miljoner kronor,
avser regeringen återkomma i forskningspropositionen. Regeringen föreslår
också att idrottens del av det statliga lokala aktivitetsstödet från och
med nästa budgetår överförs till det allmänna anslaget Stöd till idrotten.

Det senare förslaget motiveras av regeringen på följande sätt:

De nu gällande reglerna för fördelning av den statliga delen av detta stöd har
kritiserats. Bland annat har man pekat på, att enhetliga regler gör att vissa
verksamheter har svårt att utnyttja stödet. Också sättet att mäta aktiviteterna
har kritiserats.

Regeringen har i dessa avseenden accepterat den kritik vi riktat mot själva
tekniken bakom stödet. Vi har därför ingenting att erinra mot förändringen,
som innebär att Riksidrottsförbundet får utforma de regler som bör ligga till
grund för fördelningen av idrottens del av statligt stöd för lokal verksamhet.

Sammantaget föreslås det statliga stödet till idrotten i budgetpropositionen
(bilaga 13) uppgå till 268,1 milj. kr. exklusive det tillförda anslaget för
lokal verksamhet på 90,4 milj. kr. Innevarande budgetår uppgår motsvarande
anslag till 256,6 milj. kr. (härvid har 2,7 milj. kr. avseende forskning
räknats av med tanke på att detta anslag för kommande budgetår ännu inte
har fastställts). Anslaget höjs med 11,5 milj. kr. eller 4,5 % om hänsyn inte
tas till det ännu okända anslaget för forskning. Med tanke på den ökade inflation
som bland annat blir följden av finansieringen av skatteomläggningen
1990 och det av regeringen aviserade förslaget till skatteomläggning för 1991
innebär budgetpropositionens förslag en real urholkning av anslaget. De förslag
moderata samlingspartiet lagt fram i syfte att finansiera den nödvändiga

Mot. 1989/90

Kr509

5

marginalskattereformen håller däremot inflationen nere så att någon real urholkning
inte uppkommer.

Av budgetpropositionen framgår också att de överskott Tipstjänst och
Penninglotteriet tillför staten under kommande budgetår beräknas bli cirka

2,5 miljarder kronor. Några förslag som skulle kunna leda till att idrottsrörelsen
kan utnyttja en större del av den totala spelmarknaden eller får del av
exempelvis Tipstjänsts överskott läggs inte.

I det följande lägger vi fram flera förslag som syftar till ökade möjligheter
för självfinansiering inom idrottsrörelsen. Det innebär inte att vi föreslår
några minskningar av nu föreslagna anslag. Genom att föreningar och förbund
ges större möjligheter att själva påverka sin ekonomiska situation
minskar emellertid beroendet av bidragen.

8. Idrotten och skattereformen

Den skatteuppgörelse som träffats mellan socialdemokraterna och folkpartiet
kommer enligt idrottsrörelsens egna beräkningar att medföra stora förluster
för den samlade idrottsrörelsen. Till detta kommer en ökad byråkrati
för dem som verkar som ledare inom idrottsrörelsen. Bland de negativa förslagen
kan nämnas:

- Arbetsgivaravgifter införs på alla skattepliktiga ersättningar och förmåner
som överstiger 1 000 kronor per år.

- Idrottsföreningar och förbund får skyldighet att verkställa preliminärskatteavdrag
från alla kontanta utbetalningar oavsett om man är huvudarbetsgivare
eller inte.

- Den så kallade 600-kronorsregel som innebär skattefrihet upp till detta
belopp för naturaförmåner - inklusive tävlingspriser - slopas. Skyldighet
att upprätta och inge kontrolluppgift uppkommer därmed så fort någon
vunnit pris vars värde är 100 kronor eller mer. Vinnaren blir skattskyldig
för detta värde.

- Avdrag för bilkostnader i tjänsten begränsas till 12 kronor per mil.

- Den breddade momsbasen leder till avsevärt högre kostnader. Eftersom
flertalet föreningar inte är skattskyldiga för mervärdeskatt och således
inte får dra av mervärdeskatt slår kostnaden igenom fullt ut.

- Bensinskatten höjs, vilket tillsammans med mervärdeskattebeläggningen
höjer bensinpriset med cirka 1:50 kronor per liter.

En del av förslagen gäller redan från och med 1990. Moderata samlingspartiet
avvisade under riksdagsbehandlingen bland annat förslagen om en
breddning av mervärdeskattebasen, en begränsning av tjänstereseavdraget,
samt bensinskattehöjningen.

När riksdagen senare behandlar den proposition om skatteomläggningen
för 1991 som aviserats till den 2 april kommer vi att motsätta oss skärpta
regler för arbetsgivaravgifter. Vi kommer vidare vad gäller idrottspriser att
föreslå att den så kallade 600-kronorsregeln bibehålls. När det gäller skyldigheten
att verkställa preliminärskatteavdrag måste de föreslagna reglerna förenklas
så att inte byråkratin okar för bland andra idrottsrörelsen. Dessa och
ytterligare förslag kommer att redovisas i den motion som väcks med anledning
av den kommande propositionen angående skatteomläggningen.

Mot. 1989/90

Kr509

6

9. Idrotten och ekonomin

Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför kostnader av
skilda slag. Det gäller inköp av redskap, utrustning med mera, lokal- och
anläggningshyror, löner och ersättningar till anställda, kostnadsersättningar
till ledare och utövare, skatt och arbetsgivaravgifter etc.

De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:

- Deltagaravgifter, entréavgifter, m m.

- Frivilliga bidrag av olika slag.

- Lotteriverksamhet, bingospel etc.

- Statliga och kommunala bidrag.

- Olika former av sponsring.

- Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av
idrottsmateriel.

Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och förbundens möjligheter
att utnyttja dessa finansieringskällor:

Det statliga och kommunala stödet till föreningar och förbund är omfattande.
Samtidigt påverkas utvecklingen av dessa bidrag av det statliga respektive
kommunala budgetläget.

En av de traditionellt största finansieringskällorna är lotteriverksamhet.
På detta område har emellertid staten omsorgsfullt tagit till vara möjligheterna
att dra in ytterligare medel till statskassan.

Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar självfallet idrottsrörelsens
ekonomi, direkt såväl som indirekt. I ett högskattesamhälle minskar
möjligheterna att finansiera verksamheten genom frivilliga bidrag, deltagaravgifter
och entréavgifter.

Den skilda syn på de ideella organisationernas ställning som finns mellan
moderater och socialdemokrater påverkar självfallet också inställningen till
hur organisationernas verksamhet skall finansieras. Socialdemokraterna föredrar
uppenbarligen att göra dessa ännu mera bidragsberoende. Därmed
blir de utlämnade åt politiska beslut, särskilt om andra finansieringskällor
beskärs. Vi moderater vill ge större utrymme och bättre förutsättningar för
finansiering genom egen verksamhet.

9.1 Större andel av spelmarknaden

Det spelas i Sverige för ungefär 16 miljarder kronor varje år. Spelmarknaden
ökar och kan redan 1990 uppgå till drygt 20 miljarder kronor.

Sedan år 1975 har folkrörelsernas egna spel minskat från nästan 35 procent
till under 20 procent av den totala marknaden. Skulle folkrörelsernas andel
varit oförändrad skulle de i dag kunnat ha nettoinkomster på uppemot miljarden
kronor mer.

Lotteriutedningen fastslog redan 1979 i ett betänkande: Om de statliga
lotterierna och totalisatorspelen i framtiden tillåts öka på samma sätt som
hittills finns enligt vår mening risk för en ogynnsam utveckling för den ideella
sektorn. Det statliga spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut sig
på det ideella spelets bekostnad.

Spelmarknaden har främst expanderat genom de nya spelformer som in

Mot. 1989/90

Kr509

7

troducerats av såväl Aktiebolaget Tipstjänst som Svenska Penninglotteriet
AB. En förutsättning för en ökad grad av egenfinansiering inom idrottsrörelsen
är att en större del av den totala spelmarknaden görs tillgänglig för
denna.

9.2 Lotteriinkomster

Regeringen lade i proposition 1987/88:141 fram förslag som syftade till att ge
folkrörelserna vissa ökade möjligheter till inkomster från lotterier och spel.
Förslaget var av synnerligen begränsad omfattning. I motion 1987/88:Kr 21
lade moderata samlingspartiet fram förslag som till skillnad från propositionen
skulle ge idrottsrörelsen och andra ideella organisationer en kraftigt utökad
möjlighet till självfinansiering genom lotterier. I motionen föreslogs
bland annat:

att penningvinster tillåts i såväl lokala, regionala som riksomfattande föreningslotterier,

att den beloppsmässiga begränsningen för penningvinster till 500 kronor
slopas,

att tillståndsplikten slopas för lokala föreningslotterier också bedrivna
från fast försäljningsställe samt för regionala och riksomfattande lotterier,
att regeringen skall kunna ge tillstånd till sådant automatspel som ger vinst
i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande i enlighet med vad
som föreslogs av lotteriutredningen,
att ideella organisationer ges rätt att anordna lotterier av samma typ som
det så kallade Trisslotteriet, som i dag bedrivs i monopolställning samt
att de ideella organisationerna ges lika rätt att utveckla nya spelformer.
Vi vidhåller dessa förslag, som avslogs av riksdagsmajoriteten våren 1988.

9.3 Andel i Tipstjänsts överskott

AB Tipstjänsts omsättning uppgick till drygt fem miljarder kronor 1988.
Detta år redovisade bolaget en vinst på i det närmaste 1,3 miljarder kronor,
som enligt gällande regler inlevereras till statskassan.

Tipstjänsts spelverksamhet bygger i stor utsträckning på idrottsrörelsens
egna aktiviter. Genom olika punktinsatser och genom sponsring går en del
av Tipstjänsts medel redan i dag till idrotten.

Av spelinsatserna hänför sig i storleksordningen 2,5 - 3 miljarder kronor
till spelverksamhet med direkt eller indirekt samband med idrottsrörelsen.

Moderata samlingspartiet har i tidigare idrottsmotioner föreslagit att en
viss andel av Tipstjänsts till staten inlevererade vinster skall gå till idrottsrörelsen.
En bättre ordning förefaller i stället vara att en viss andel av Tipstjänsts
omsättning går till idrottsrörelsen. Det förefaller rimligt att använda
den totala omsättningen som bas, även om bara cirka hälften av omsättningen
direkt eller indirekt utgår från idrottsverksamheten.

Vi föreslår därför att idrottsrörelsen årligen tillförs en andel av Tipstjänsts
omsättning. För budgetåret 1990/91 bör andelen vara en procent. Med utgångspunkt
i 1988 års omslutning innebär det ett belopp på cirka 51 miljoner
kronor. Dessa medel bör fördelas av Riksidrottsförbundet till främst lokal

Mot. 1989/90

Kr509

8

verksamhet. Fördelningen kan lämpligen ske på det sätt som statens övriga
stöd till lokal verksamhet är avsett att fördelas med tanke på den förändring
som föreslås i årets budgetproposition.

9.4 Tipstjänsts rätt att träffa avtal med idrottsrörelsen

Riksdagens revisorer föreslog under våren 1989 att den form av stödverksamhet
som bolaget enligt revisorerna bedrev gentemot idrottsrörelsen inte
borde få förekomma i fortsättningen. Det totala beloppet för det som i bolagets
årsredovisning betecknats som stöd och ersättning till svensk idrott var
i det närmaste 59 milj. kr.

Som framgår av revisorernas egen rapport är emellertid det som betecknas
som stöd till helt övervägande del kostnader som har klart samband med
tipsverksamheten. Till detta kommer en förhållandevis begränsad sponsorverksamhet.
Enligt vår uppfattning strider inte Tipstjänsts åtaganden mot de
regler som gäller för bolaget. Det kan möjligen hävdas att medel i begränsad
utsträckning anslagits för ändamål vars innehåll varit sådant att det kan ifrågasättas
om det ligger inom de ramar som fastställts för Tipstjänst. Företaget
måste därför vinnlägga sig om en strikt prövning av de projekt de bidrar till
finansieringen av.

I övrigt bör Tipstjänst även fortsättningsvis kunna ingå sponsoravtal och
träffa överenskommelse om ersättning för tjänster med idrottsrörelsen.

9.5 Föreningens skatter

Även idrottsrörelsen berörs av det ökande skatteuttaget. Utrymmet för frivilliga
bidrag, deltagaravgifter och entréavgifter har, som tidigare nämnts,
inskränkts hos de enskilda människorna till följd av det ökade skatteuttaget.
Den direkta skattebelastningen för föreningar och förbund är många gånger
alltför stor.

Ett stort problem i detta avseende är debiteringen av arbetsgivaravgifter.
Detta behandlas i ett särskilt avsnitt.

9.5.1 Inkomstbeskattning

Efter förslag från den dåvarande borgerliga regeringen befriades de ideella
föreningarna i slutet av 1970-talet i stor utsträckning från inkomstskatt. De
beskattas endast för inkomst av fastighet och inkomst av rörelse. Även sådana
inkomster befrias från skatt om de huvudsakligen har naturlig anknytning
till föreningens ideella verksamhet eller utgör en traditionell finansieringskälla.
Inkomster av kommersiellt bedriven verksamhet skall däremot i
princip beskattas i vanlig ordning. Detta motiveras främst av hänsyn till risken
för snedvridning av konkurrensen med andra rörelseidkare.

En allmännyttig ideell förening är emellertid berättigad till ett grundavdrag
på 15 000 kronor. Sedermera har de ideella föreningarna också befriats
från mervärdeskatt för sådana inkomster som inte inkomstbeskattas.

För att ytterligare förbättra de ideella föreningarnas situation och förenkla
deras hantering bör grundavdraget höjas något och värdesäkras. En avvägning
måste självfallet ske med hänsyn till vad som tidigare anförts om risk
för konkurrenssnedvridning. Enligt vår mening borde grundavdraget kunna
höjas till cirka 40 000 kronor i dagens penningvärde.

Mot. 1989/90

Kr509

9

9.5.2 Bingoskatt

Bingospelet är fortfarande den viktigaste inkomstkällan för idrottsföreningar
generellt sett. 1985 tillgodogjorde sig idrotten nästan 250 miljoner
kronor genom bingospel. Även här kan emellertid självfinansieringsmöjligheterna
förbättras. Riksdagens majoritet beslöt våren 1988 att från den 1 januari
1989 slopa skatten på bingo med varuvinster och att sätta ner den till 3
procent av tillståndsbeloppet när det gäller bingospel med penningvinster.

Enligt vår mening bör bingoskatten emellertid efterhand slopas även när
det gäller spel med penningvinster. I ett första steg 1991 bör den halveras.
Skatten sänks därmed med cirka 20 miljoner kronor. En särskild avgift bör
kunna tas ut i syfte att täcka kostnaderna för tillståndsgivning och kontroll
av verksamheten. Reglerna för hur bingospel anordnas bör också ändras i
några aveenden. Kravet på att behållningen av bingospel skall vara minst
15% bör tas bort. Någon begränsning av storleken på högsta belopp när det
gäller penningvinster bör inte finnas.

9.5.3 Reklamskatt

Reklamskatt tas i dag ut på olika former av reklam som säljs av idrottsföreningar
och förbund. Det kan gälla annonser i programblad, arenareklam
och annat. Enligt vår mening bör reklamskatten kunna slopas i de fall detta
inte snedvrider konkurrensen med kommersiella media. Regeringen bör utreda
frågan och återkomma till riksdagen med förslag.

9.6 Beskattning av idrottsutövare och ledare

Ett stort oavlönat ideellt arbete läggs ned inom idrottsrörelsen. Emellertid
utgår ekonomisk ersättning i vissa fall till såväl ledare som aktiva. Dessa ersättningar
skall naturligtvis beskattas i likhet med alla övriga inkomster. Det
finns emellertid behov att ändra beskattningsreglerna i två avseenden.

Sedan några år tillbaka finns ett särskilt avdrag för idrottsutövare. Det kan
uppgå till maximalt 3 000 kronor och är avsett att ersätta en detaljerad redovisning
av alla de olika kostnader som såväl aktiva som ledare inom idrottsrörelsen
har för träningsmateriel, utrustning etc. Det är ett schablonavdrag
som avser faktiska kostnader och leder till ett förenklat deklarations- och
taxeringsarbete. Med tanke på kostnadsutvecklingen bör avdraget höjas till
5 000 kronor.

Ett annat problem när det gäller idrottsutövares inkomstbeskattning är de
höga marginalskatter som drabbar stora inkomster som intjänas under en
relativt kortvarig idrottskarriär. Ett stort antal svenska elitidrottare har av
denna anledning valt att av skattemässiga skäl bosätta sig utomlands. Visserligen
finns i dag möjlighet att genom särskilda avsättningar till pensionsförsäkringar
få till stånd en viss inkomstutjämning. Dessa möjligheter är emellertid
inte tillfyllest. Inte heller är den marginalskattereform som aviserats
till 1991 tillräcklig.

Det krävs därför nya regler om inkomstutjämning för idrottsutövare.
Dessa bör innebära att en stor andel av inkomsterna varje år kan avsättas
till ett särskilt konto. Insatta medel undantas från beskattning till dess uttag
sker.

Mot. 1989/90

Kr509

10

9.7 Socialavgiftsfrågan

Genom en regeringsrättsdom år 1985 i ett mål rörande ishockeymålvakten
Benny Westblom fick många idrottsföreningar en kraftigt ökad ekonomisk
belastning. Domen förändrade de idrottsaktivas socialrättsliga ställning så
att de jämställs med anställda. Sociala förmåner skall således utgå för idrottsutövare
även om de har annan verksamhet som huvudsaklig inkomstkälla.
Därmed skall också socialförsäkringsavgifter utgå. Föreningarna får
således utöver överenskomna ersättningar betala dryga avgifter.

Ett flertal motioner som syftade till att lösa detta problem behandlades av
riksdagen hösten 1988. Socialförsäkringsutskottets socialdemokratiska majoritet
avstyrkte bifall till samtliga motioner med följande motivering:

Utskottet behandlade senast frågan om idrottsrörelsens skyldigheter att betala
socialavgifter i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/188:1.
Utskottet hänvisade till tidigare ställningstagande och uttalade förståelse för
att den ändrade situationen kan medföra ekonomiska problem för många
idrottsföreningar. Utskottet hade dock den principiella uppfattningen att inkomster
i samband med idrottsutövning i likhet med andra inkomster bör
grunda rätt till socialförsäkringsförmåner och föranleda att socialavgifter erläggs.
- Utskottet fann mot denna bakgrund inte anledning att förorda någon
ytterligare utredning i syfte att helt eller delvis befria idrottsrörelsen från
skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter för utgivna ersättningar eller att
göra några uttalanden om behovet av fortsatta statsbidrag för att täcka sådana
avgifter. Utskottet avstyrkte därför bifall till föreliggande motioner i
ämnet. Utskottet finner inte anledning till ändrat ställningstagande och avstyrker
bifall till de nu förevarande motionerna.

Regeringen och riksdagens majoritet avser uppenbarligen inte att vidta
några åtgärder för att ta bort eller lindra effekterna av den redovisade regeringsrättsdomen.

Riksidrottsförbundet har i en utredning som presenterades i september
1986 lagt fram tre förslag till lösning:

Alternativ 1 innebär att idrottsutövare skall erhålla de lagstadgade sociala
förmånerna utan att avgifter behöver erläggas. Alternativet kan tillgodoses
på olika sätt.

Alternativ 2 innebär att inga avgifter skall erläggas på idrottsutövares ersättning
och att staten därmed ej tillhandahåller det lagstadgade skyddet. I
stället för det statliga skyddet erhåller idrottsutövaren ett skydd via privat
försäkring som föreningen tvingas att teckna enligt lag. I denna lag bör stadgas
det minimiskydd som en sådan försäkring måste innehålla.

Alternativ 3 innebär att idrottsrörelsen erlägger avgifter för de idrottsutövare
som uppbär en årlig idrottsersättning överstigande två basbelopp (för
år 1989 55 800 kronor). För dem med ersättningar därunder skall i stället
alternativ 2 gälla.

Enligt vår mening måste den grundläggande principen vara att en idrottsutövare
eller någon annan som är verksam inom idrottsrörelsen skall ha
samma förmåner som vid normala anställningar om idrottsverksamheten är
den huvudsakliga inkomstkällan. I dessa fall skall självfallet socialförsäkringsavgifter
utgå. I de fall en annan huvudinkomst föreligger bör det ges
möjighet för idrottsutövaren och hans/hennes förening att träffa en överens

Mot. 1989/90

Kr509

11

kommelse om huruvida sociala förmåner skall utgå. Frågan kan i varje enskilt
fall således lösas genom förhandling mellan den enskilde och föreningen.
Självfallet skall avgifter utgå i de fall man kommer överens om att
förmåner skall utgå.

Denna lösning innehåller drag av såväl alternativ 2 som alternativ 3 i Riksidrottsförbundets
utredning. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen
förslag enligt de riktlinjer vi ovan redovisat.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

10. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsgymnasier,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. idrottsplutoner,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottslärarutbildningen,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappidrott,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot doping,3]

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en utökning av
ideella organisationers andel av den totala spelmarknaden,

3. att riksdagen beslutar att penningvinster i lokala, regionala och
riksomfattande föreningslotterier skall tillåtas enligt vad som anförts
i motionen,

4. att riksdagen beslutar slopa den beloppsmässiga begränsningen
för penningvinster i föreningslotterier,

5 att riksdagen beslutar slopa tillståndsplikten för lokala föreningslotterier
bedrivna från fast försäljningsställe,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om automatspel,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt för ideella organisationer
att anordna lotterier av samma typ som det s.k. Trisslotteriet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ideella organisationers rätt att utveckla nya spelformer,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att 1 %
av AB Tipstjänsts omsättning överförs till idrottsrörelsen,4]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring av
grundavdraget vid inkomstbeskattningen för ideella organisationer
enligt vad som anförts i motionen,5]

[att riksdagen beslutar att sänka skatteuttaget för bingoskatt med
hälften,5]

[att riksdagen hos regeringen begär utredning om slopande av reklamskatten
i vissa fall enligt vad som anförts i motionen,5]

Mot. 1989/90

Kr509

12

[att riksdagen beslutar höja schablonavdraget för idrottsutövare
till maximalt 5 000 kr. fr.o.m. inkomståret 1990,5]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om inkomstutjämningsmöjligheter
för elitidrottare i enlighet med vad som anförts i
motionen,5]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
debitering av socialförsäkringsavgifter i enlighet med vad som anförts
i motionen.6]

Stockholm den 24 januari 1990
Bo Lundgren (m)
Hugo Hege land (m)	Karl-Gösta Svenson (m)
Knut Wachtmeister (m)	Ewy Möller (m)
Ingegerd Troedsson (m)	Margit Gennser (m)
Ingrid Sundberg (m)	Lars Ahlmark (m)
Lars Ahlström (m)	Göran Åstrand (m)
Elisabeth Fleetwood (m)	Karin Falkmer (m)
Sten Svensson (m)	Gullan Lindblad (m)
Görel Bohlin (m)	Charlotte Cederschiöld (m)
Hans Dau (m)	Ingvar Eriksson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)	Ingrid Hemmingsson (m)
Bertil Persson (m)	Ing-Britt Nygren (m)
Mona Saint Cyr (m)	Per Stenmarck (m)
Stig Bertilsson (m)

1 1989/90:Ub810

2 1989/90:Fö414

3 1989/90:So474

4 1989/90:Fi718

5 1989/90:Sk379

6 1989/90:Sf298

Mot. 1989/90

Kr509

13

99749, Stockholm 1990