Beaktande av det obetalda arbetet i nationalräkenskaperna

Motion 1989/90:Fi417 av Gunilla André (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi417

av Gunilla André (c)

Beaktande av det obetalda arbetet i nationalräkenskaperna

Enligt slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i Nairobi är en av de viktigaste
strategierna inför 2000-talet att man börjar mäta och värdera det obetalda
arbetet i ekonomisk statistik.

BNP-måttet har en etablerad funktion. Även om det är behäftat med vissa
brister och oformligheter finns det nu inte skäl att frångå denna beräkningsmodell.
Däremot behöver BNP-måttet kompletteras.

Centerpartiet har under en lång följd av år krävt att det införs nationalräkenskaper
som tar hänsyn till miljö och naturresurser, gröna nationalräkenskaper.
Ett krav som motionsledes upprepats även i år.

Det är nu också hög tid att mäta och värdera det obetalda arbetet. Vi behöver
mer kunskap om människornas hela livssituation för att komma in på
rätt spår i framtiden.Det obetalda arbetet måste prissättas. Inte minst angeläget
är det för att vi skall kunna se hela sanningen om kvinnors bidrag till
den totala ekonomin.

Tyvärr ligger Sverige långt efter många andra länder när det gäller tidsstudier.
Finland gjorde sin första studie för tio år sedan. Norge började på 1970talet
och genomför i år sin tredje tidsanvändningsstudie. Frankrike, Holland
och USA är exempel på andra länder som också genomfört denna typ av
studier.

Tidsanvändningsstudier utgör ett betydelsefullt mätunderlag för värdering
av det obetalda arbetet. ILO har i flera publikationer redovisat olika studier
och Västtyskland har utarbetat konkreta förslag på området.

I Sverige gjorde SCB i början på 1980-talet en provstudie. Under hösten
1990 och en tid framöver kommer SCB att genomföra en tidsanvändningsstudie.
De kommer att ha en uppdelning på kvinnor och män och fråga om
exempelvis hushållsarbete, klädvård, reparationer, vård av barn, vård av
vuxna i eget respektive andras hushåll etc.

Det är av stor vikt att denna studie ges tillräckliga resurser så att underlagsmaterialet
för vidarebearbetning håller hög kvalitet.

Nästa fas är att värdera det obetalda arbetet. Det är väl bekant att härvidlag
har det utvecklats åtminstone två skolor. En som anser att det är tämligen
meningslöst och eventuellt också direkt felaktigt att försöka värdera det obetalda
arbetet. En annan som hävdar att det är mycket betydelsefullt att försöka
uppskatta värdet av detta arbete. De anser att det i grund och botten
är vårt arbete som skapar välfärden. En forskare i England har exempelvis

kommit fram till att tid är en betydligt mer relevant gemensam nämnare

än pengar.

För egen del anser jag att för att få en helhetssyn på människors tid krävs
en värdering av det obetalda arbetet. Bristen på ett sådant helhetsperspektiv
leder till att föreslagna reformer endast kommer att betraktas utifrån hur de
påverkar och förändrar BNP. Senaste exemplet på detta är Arbetstidskommitténs
rapport som endast utgått ifrån det betalda arbetet.

Har vi en uppfattning om omfattningen av det betalda arbetet och värdet
av detta, får vi också ett satellit-mått till BNP, det vill säga ett mått på
det obetalda arbetet som i sin konstruktion tillåter en jämförelse med BNPmåttet.

När SCB:s tidsanvändningsstudie är klar bör arbetet med att sätta värde
på det obetalda arbetet omedelbart börja. Vilka som skall göra detta kan
naturligtvis diskuteras, men i vart fall bör forskare och politiker ingå. Det är
önskvärt att också få till stånd en bred allmän debatt kring dessa frågor.

När sedan underlaget finns bör värdet av det obetalda arbetet tas med i
nationalräkenskaperna. Först då kan vi få ett grepp om helheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att värdet av det obetalda arbetet tas med i nationalräkenskaperna.

Stockholm den 25 januari 1990

Gunilla André (c)

Mot. 1989/90
Fi417

24