Bebyggelseantikvarisk utbildning

Motion 1988/89:Ub663 av Rune Thorén (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: Ub663

av Rune Thorén (c)
Bebyggelseantikvarisk utbildning

Mot.

1988/89
Ub663 668

Den ökade omvandlingstakten av samhällsbygget har i allt större utsträckning
påverkat den befintliga bebyggelsen, som därigenom efter hand har
utsatts för hårdhänta förändringar.

Detta innebär ett allt starkare hot mot att långsiktigt balanserat kunna ge
äldre byggnader och bebyggelsesystem ett så långt möjligt naturligt
åldringsförlopp. Härigenom kan för vår kultur och samhällsbild obotliga
skador uppkomma.

Dessa frågor har alltmer uppmärksammats och vissa motåtgärder har
efter hand initierats, bl. a. genom beslut av riksdagen, exempelvis byggnadsvårdsreformen,
kulturminnesvårdens ändrade organisation, samt vissa
insatser för s. k. ROT-program. I stort är dock hotbilden fortfarande i
hög grad giltig, i synnerhet för vanliga byggnadstyper och yngre former av
bebyggelsesystem, t. ex. i våra många smärre tätorter liksom i 1900-talets
bostadsbebyggelse i större städer, för att ta ett par åskådliga och karaktäristiska
exempel. Detta fenomen är för övrigt likartat i de flesta länder
jämförbara med Sverige.

Bland näraliggande vägar att bidra till lösningen av dessa frågor hör
naturligen förändrad organisation av planerande myndigheter och företag,
inte minst antikvariska organ på lokal och regional nivå. Behovet av s. k.
kommunantikvarier har här föreslagits som en effektivitets- och kvalitetshöjande
modell, för att ge de i verkligheen ansvariga organen faktiska
möjligheter att med stöd av kvalificerad expertis kunna handlägga den
praktiska bevarandeplaneringen, i nära kontakt med berörda beslutsfattare.

1 vårt land finns sedan 1978 Bebyggelseantikvarisk linje inrättad vid
universitetet i Göteborg, såsom en inom högskolan unik utbildning, speciellt
inriktad mot det ovan redovisade kunskapsområdet. Denna ger en
specifik och målinriktad möjlighet till grundläggande skolning vid sidan av
de traditionella utbildningarna, dels inom de humanistiska fakulteternas
s. k. museiämnen, dels genom arkitektlinjen. Utomlands diskuteras allt
oftare att inrätta motsvarande slag av utbildning, exempelvis i Norge
(universitetet i Bergen), Finland (tekniska högskolan i Tammerfors) samt i
Italien (flera universitet). Likaså är denna problemställning i hög grad
aktuell i Nordamerika, där sådan utbildning redan har etablerats vid vissa
högskolor, tidsmässigt parallellt med den ovan anförda utvecklingen i
Sverige. Detta visar dels att situationen i hög grad är ett internationellt

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub663-668

fenomen, dels att Sveige genom inrättandet av den bebyggelseantikvariska
linjen varit förutseende och initiativkraftigt.

Av historiska skäl har den bebyggelseantikvariska linjen kommit att
utvecklas med en humanistisk bas, vilket i sammanhanget är en viktig
faktor, samtidigt som tekniska samt natur- och samhällsvetenskapliga
kursavsnitt har självskrivna uppgifter för att förmedla kunskap om bl. a.
äldre byggnadsteknik, moderna metoder och material för åtgärder, vidare
naturvetenskapligt baserade analysmetoder för diagnos, samt samhällsvetenskapliga
försättningar för en bred, historiskt baserad planering för
befintlig bebyggelse. Härigenom är denna helintegrerade utbildning i hög
grad tvärvetenskaplig till sin karaktär och en exponent för de moderna,
gränsöverskridande utbildningar och kunskapsområden som samhället behöver
vid sidan av traditionella discipliner och professioner.

Linjen har genom riksdagens tidigare beslut omvandlats från ett Göteborgsinitiativ
och en lokal linje till att numera vara inrättad som allmän,
riksrekryterande utbildning (120 poäng, 3 år). Linjen bildar numera tillsammans
med den av riksdagen inrättade Konservatorslinjen en för landet
unik resurs inom högskoleväsendet, med en egen lokal- och utrustningsmässigt
väl rustad institution med övergripande kulturvårdande inriktning.
Inom denna institution har forskning etablerats, i viss utsträckning i
nära samverkan med andra discipliner, bl. a. oorganisk kemi. Bl. a. har
dess lärare initierat ett internationellt forskningssamarbete inom EUREKA-programmet
med det s. k. EUROCARE-projektet, som sammanbinder
tillämpad forskning inom ett tiotal europeiska länder med syfte att utveckla
effektiva produkter och åtgärdsprogram, i nära samverkan med industrier
och andra företag, bl. a. inom byggsektorn.

Härutöver bör någon form av påbyggnadsutbildning efter hand inrättas,
med bebyggelseantikvarisk linje (motsv.) som bas. Denna kurs/linje bör
vara särskilt inriktad mot fördjupning för yrkeslivets behov, exempelvis
för mer specialiserade företag inom byggsektorn, allteftersom ombyggnad
blir en alltmer vanlig och väsentlig arbetsuppgift.

Den bebyggelseantikvariska linjen har dock hittills för dess mål och
rimliga funktioner ett helt orimligt resursläge. Genom den humanistiska
bakgrunden har utbildningen administrativt sammanförts med de s. k.
historisk-filosofiska ämnena. Detta medför av traditionsskäl ett resursläge
i en storleksordning där årskostnaden för de studerande f. n. är något
mindre än 10000: per studerande och läsår, vilket i kombination med
den i sig väl avvägda årliga nyantagningen av 20 studerande per år resulterar
i en mycket svag resursbild, som ej tillåter att de uppställda och
rimliga utbildningsmålen tillnärmelsevis kan uppnås. Anslagen räcker inte
för att tillgodose ens elementära behov av enklare utrustning och material,
byggtekniska, laborativa och hantverksmässiga övningar, tillräcklig handledning
och praktik samt kvalificerade externa speciallärare. Sammantaget
betyder detta dels att de berörda studerande inte uppnår fullgod kompetens,
särskilt inte av mer teknisk och tillämpande natur, dels att byggsektorn
härigenom ej får tillgång till behövlig specialutbildad expertis som
påvisats inledningsvis.

Den anförda konservatorsutbildningen, vars av riksdagen anvisade an

Mot. 1988/89

Ub663

2

slag motsvarar ca 50000: per studerande och år, har en i sammanhanget
rimligare resursbild. Det framstår som oförklarligt, varför dessa två helt
närbesläktade högskoleutbildningar som lokalmässigt och organisatoriskt
är sammanförda och även i viss utsträckning har samordnad undervisning,
har så avsevärt olikartad resursbild. Det kan även vara aktuellt att jämföra
med vissa andra utbildningar med starkt laborativ och tillämpande inriktning,
som t. ex. kemilinjen.

Hemställan

Med anledning av vad här anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om påbyggnadslinje för bebyggelseantikvarisk utbildning,

2. att riksdagen till den bebyggelseantikvariska linjen vid Göteborgs
universitet för budgetåret 1989/90 anslår 1,5 milj. kr. utöver
vad regeringen har föreslagit.

Stockholm den 25 januari 1989

Rune Thorén (c)

Mot. 1988/89

Ub663

3