Begränsa farligt ensamarbete

Motion 2002/03:A345 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Lena Sandlin-Hedman (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en strategi för begränsning av farligt ensamarbete.

Motivering

Många arbetstagare finns på arbetsplatser där våld eller hot om våld är vanligt. Psykiskt och fysiskt våld, en hotfull eller våldsam situation kan vara en tragedi för den enskilde. Rädsla och risk för att bli utsatt för våld är ett allvarligt arbetsmiljöproblem för stora yrkesgrupper.

Inom den privata servicesektorn finns ett tydligt samband mellan ensamarbete och utsatthet för rån eller annat fysiskt våld. Butiksrån sker i två tredjedelar av fallen vid ensamarbete i butik, och en majoritet av butiksrånen sker på kvällstid. Att ha lite personal, sena öppettider och lägen med låga hyreskostnader har blivit de mindre butikernas konkurrensmedel mot stormarknaderna – en konkurrenssituation som givetvis ökar rånriskerna.

Butiksrånen har ökat kraftigt sedan mitten av 1970-talet, med en särskilt stor ökning sedan 1989. Fram till 1993 var utvecklingen avseende ökningen av rån likartad inom butik, post och bank, även om post-/bankrånen hela tiden legat på betydligt lägre nivåer än butiksrånen. Statistik från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, visar dock att rån av post/bank har minskat kraftigt sedan 1993, vilket inte är situationen för butiksrån. Under år 2001 polisanmäldes 124 post- och bankrån, medan de polisanmälda butiksrånen motsvarade 740 stycken. Mellan 1975 och 2001 har butiksrånen ökat med 265 procent.

Antalet butiksrån innebär mer konkret att två butiker per dag utsätts för rån, vilket i de flesta fall är en händelse som ger den drabbade men för livet. Det är dock inte enbart den som utsatts för rån som drabbas. En ständig rädsla för att bli utsatt för rån är i sig en stor stressfaktor i arbetet, och att arbetsmiljön är sådan för tusentals arbetande är oacceptabelt. Det är en självklar rättighet för alla arbetstagare att ha en bra arbetsmiljö.

I 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen, AML, lyfts det fram att arbetsgivaren har en skyldighet att vidta alla åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall och att det i denna skyldighet ligger att beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som ensamarbete kan innebära. Vidare anges i AFS 1993:2 Våld och hot i arbetsmiljön att arbetsgivare har ansvaret för säkerheten på arbetsplatsen och att han/hon ska vidta riskförebyggande åtgärder. Det föreskrivs också i § 8 att: Innebär en arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som ensamarbete. Även om både AML och föreskriften om våld och hot om våld i arbetsmiljön med de särskilda skrivningarna om riskerna med ensamarbete tydligt klargör arbetsgivaransvaret, har dessa i praktiken inte hindrat den kraftiga ökningen av butiksrån. Arbetsmiljöinspektionen tycks inte heller ge säkerhetsfrågor lika hög prioritet som frågor som rör mer fysiska arbetsmiljöaspekter.

Mer resurser måste därför satsas på att ta itu med den rån-, hot- och våldssituation som är en del av vardagen för många som arbetar inom t.ex. serviceyrken där kontanter och andra stöldbegärliga varor alltid kommer att finnas i omlopp. Eftersom majoriteten av de som arbetar i butiker är kvinnor och ungdomar måste deras arbetssituation med avseende på psykisk stress och risker för hot och våld lyftas fram i arbetsmiljöarbetet.

För att vända den utvecklingen vi ser idag krävs en samlad strategi mot hot och våld i arbetslivet. Denna strategi måste bl.a. innefatta att man pekar på insatser som leder till minskad kontanthantering, att arbetsgivare tar det ansvar för säkerhetsutbildning och säkerhetsrutiner som föreskrivs, att det farliga ensamarbetet minimeras, särskilt på kvällar och nattetid samt att arbetsmiljöinspektionerna tar hot- och våldshändelser på större allvar och inspekterar fler rånutsatta arbetsplatser.

Stockholm den 15 oktober 2002
Gunilla Carlsson (s) i Hisings Backa	Lena Sandlin-Hedman (s)