Begränsning av granplantering

Motion 1991/92:Jo302 av Ingegerd Sahlström och Owe Andréasson (s)

Olika stödåtgärder har införts för att stimulera varaktig
omställning av åkermark till annan produktion. Ett
alternativ är att plantera skog. När det gäller skogsbrukets
inriktning måste dock hänsyn tas till miljö- och
naturvårdsintressen.

En ökad satsning på löv-, bland- och tallskog är positivt.
Däremot måste nyplantering av gran vara mycket
begränsad. Granifieringen medför en rad negativa
konsekvenser för natur, miljö, landskapsbild och friluftsliv.

I miljökänsliga och redan av miljöförstöring hårt
drabbade områden -- såsom Halland -- bör regler för
begränsning av granplantering övervägas.

Halland har utvecklats från ett till stora delar skoglöst
landskap -- för drygt 100 år sedan -- till ett skogslän, med
landets högsta virkesförråd per hektar. Fortfarande
expanderar skogsmarken.

Vi måste slå vakt om vår miljö! Granskogen är starkt
försurande och dess förmåga att neutralisera det sura
nedfallet är sämre än lövskogens. Dessutom fångar
granskogen upp föroreningar, och belastningen av svavel
och kväve är betydligt högre på mark bevuxen med gran,
jämfört med övriga trädslag eller öppen mark.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställes

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsning av granplantering.

Stockholm den 22 januari 1992

Ingegerd Sahlström (s)

Owe Andréasson (s)