Behover av tolkar till döva och dövblinda

Motion 2009/10:So270 av Birgitta Sellén och Gunnel Wallin (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör se över behovet av tolkar till döva och dövblinda.

Motivering

I Sverige har vi för många år sedan fattat ett beslut om att vårt land ska vara handikappanpassat till 2010. Tyvärr har vi långt kvar för att kunna leva upp till det beslutet. Rätten till tolk för döva och dövblinda är ett exempel på hur olika det kan vara mellan olika län. Vid möten och konferenser, eller samhällsinformation över lag, så är dövblinda i behov av tolkar för att kunna ta del av det som händer och sker. Trots att vi säger att alla människor har lika värde så får inte alla samma möjligheter i vårt samhälle. När dövblinda begär en tolk för att de ska gå på olika möten eller göra besök hos läkare eller tandläkare så nekas de ofta möjligheten att få en tolk, med motiveringen att det inte finns pengar till det.

Idag räknar man med att det finns ca 2 000 medborgare under 65 år som tros leva med dövblindhet och de har ett varierande behov av dövblindtolk. Runt 5 000 medborgare betraktas som döva. Bostadsorten avgör hur ofta funktionshindrade har rätt att begära tolk. Det är därmed godtyckligt vilka som får tolk och det kan verkligen anses orättvist, för då beror det på vilket län man bor i och hur ekonomin ser ut i landstinget där man bor.

Förbundet Sveriges Dövblinda och Dövas Riksförbund uppmanar därför sina medlemmar att anmäla när de har nekats tolk. Idag (aug. 2009) ligger 35 anmälningar hos en jurist på DO. Anmälningarna handlar bland annat om sjukvård, kurser, möten och fritidsaktiviteter där landstinget har sagt nej till tolk.

Det visar att diskrimineringslagen är svagare för funktionshindrade än när det gäller exempelvis kön eller etnicitet. Inom arbetslivet måste en arbetsgivare å ena sidan tillhandahålla hjälpmedel till funktionshindrade inom rimliga gränser när man anställer en person med funktionshinder, medan en arbetsgivare å andra sidan kan hänvisa till bristande resurser för att neka till att anställa en funktionshindrad.

Medlemmar i Förbundet Sveriges Dövblinda och Dövas Riksförbund vittnar om att de får tolk ungefär varannan gång, som de begär det. Vid sjukbesök får de oftast tolk, men viktigt för att ha ett värdigt liv är också att få tolk vid sociala kontakter.

Att vara dövblind måste kännas otryggt när man inte vet om man får hjälp med tolkning eller inte.

Därför behöver regeringen få i uppdrag att se över behovet av tolkar till döva och dövblinda.

Stockholm den 23 september 2009
Birgitta Sellén (c)	Gunnel Wallin ()