Behovsprövat barnbidrag

Motion 1992/93:So611 av Roland Lében (kds)

Enligt min mening är den ekonomiska situationen sådan
att frågan om översyn av vissa generella bidrag inte utan
vidare kan avfärdas.

Kraftigt minskat utrymme för viktiga delar av
välfärdspolitiken är en obehaglig realitet som nu även
drabbat Sverige. Regering och riksdag måste i dagens bistra
ekonomiska klimat göra mycket svåra och smärtsamma
överväganden vid fördelningen av de gemensamma
resurserna så att de mest behövande får sina grundläggande
behov tillgodosedda. De mycket viktiga
strukturomvandlingarna och anpassningar till omvärldens
kostnadsbild måste genomföras för att långsiktigt rädda
Sveriges välfärd. Detta är en svår och grannlaga process
som måste genomföras med största möjliga hänsyn till de
mest utsatta grupperna i samhället. Mot den bakgrunden
bör en förnyad prövning av denna motions intentioner
göras.

Fördelningspolitiska skäl talar starkt för att familjer,
som ligger på den nedre delen av inkomstskalan skall
prioriteras, när utrymmet krymper för generella stöd.
Motivet för generella stöd lika till alla har försvagats också
genom att skattereformen frigjort resurser för
höginkomsttagarna.

Den inbesparing som blir följden av reducerade eller
indragna bidrag till hushåll med stark ekonomi bör komma
hushållen med svagare ekonomi till godo. Om inte på annat
sätt så bör detta i alla händelser få den följden att de signaler
om reducerat barnbidrag som har funnits i debatten den
senaste tiden avvisas. Barnfamiljerna i normala
inkomstlägena behöver sitt barnbidrag.

Symbolvärdet i en fråga av denna art är inte
betydelselöst. Själva samhälls- och skattemoralen, liksom
den enskildes syn på de gemensamma resurserna som
begränsade, att fördela efter rättviseprinciper som folk
respekterar, berörs av denna fråga. Enligt min mening
ifrågasätter allmänheten det berättigade i ett generellt
barnbidrag. Det är viktigt att hänsyn tas till sådana
uppfattningar för att få acceptans för de besparingar som
måste göras inom trygghetslagstiftningen.

Flerbarnstillägget betalas ut från och med tredje barnet
och totalt beräknas flerbarnstilläggen kosta 1,3 miljarder
kronor nästa budgetår. Detta bidrag är för en stor familj
med låg inkomst omistligt, medan många välbärgade
familjer kan samla pengarna på hög.

I dagens situation är det min övertygelse att det strider
mot den allmänna uppfattningen om rättvis fördelning att
familjer med mycket god ekonomi uppbär fullt barnbidrag.
Detta gäller i synnerhet i en tid då självrisken i
sjukförsäkringssystemet höjs. Denna, och ytterligare
självrisker, är betydligt mera kännbar för barnfamiljer med
låg inkomst än hos familjer med höga inkomster och
förmögenheter.

Tröskeleffekter är problem som på något sätt måste
hanteras. En möjlig väg är en nertrappning av bidraget i
något eller ett par steg. Administrativa kostnader som inte
står i rimlig proportion till omfördelningens storlek, bör
kunna undvikas genom att från början satsa på rationella
administrativa lösningar.

Att detta berör förhållandevis få hushåll kan inte vara
skäl nog för att avvisa dessa tankar. I tider av minskat
utrymme för generella bidrag måste regering och riksdag ta
vara på alla realistiska sätt att optimera och bibehålla skydd
för de mest utsatta grupperna. Denna principiella
inställning kommer till uttryck i exempelvis regler om
bostadsbidrag och KBT.

Vidare kan man ha synpunkter på parametrar i
behovsprövning. Skall prövning ske utifrån taxerbar
inkomst, bruttoinkomst, eller med viss invägning av
förmögenhet? Sannolikt bör både förmögenhet och
bruttoinkomst vägas in.

Den gymnasiestuderande som faller in under
bestämmelserna för så kallat förlängt barnbidrag, eller
studiebidrag, bör inte särbehandlas pga föräldrars ekonomi.
Samhället skall behandla den studerande ungdomen på ett
sådant sätt att mognad och ansvarstagande främjas. Därför
finns det goda skäl att låta fullt bidrag utgå, som ett
personligt stöd, oavsett föräldrars ekonomi, när en ungdom
kommer i den situationen.

De i dag aktuella motiven för att på nytt pröva denna
fråga är enligt min mening fullgoda. En kunnig
ensamutredare bör kunna på ett tillfredsställande sätt
bereda denna fråga, i syfte att lägga förslag om ett
''träffsäkert'' och behovsprövat barnbidrag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning i syfte att klarlägga
förutsättningarna för, och konsekvenserna av,
behovsprövat barnbidrag.

Stockholm den 25 januari 1993

Roland Lében (kds)