Bekämpning av narkotikamissbruk

Motion 1992/93:So228 av Gunhild Bolander och Roland Larsson (c)

Den svenska narkotikalagstiftningen har som yttersta
syfte att skapa det narkotikafria samhället. Bakom denna
samhällets uttalade mening ligger vetskapen om att
narkotikabruk -- missbruk -- utgör en tung belastning på
samhället och i första hand berör de svaga och utsatta i
samhället. Redan alkoholbruket -- missbruket -- utgör
tillräckligt tung belastning på samhälle och individer för att
ytterligare typer av drogmissbruk i något avseende skulle
kunna betraktas som acceptabelt.

I den nuvarande utvecklingen finns det vissa tendenser
som inger särskild oro: Allt fler socialt etablerade
svenskar utnyttjar olika narkotikaklassade medel som en
del av sitt liv. Vi har fått vad man litet slarvigt kallar ett
''socialt knarkande''.Flera västeuropeiska länder har nu
fått ett så omfattande narkotikaproblem att man, som en
väg ur den tull- och polisresursbrist, som detta leder till, har
planer på att i mer eller mindre uttalad omfattning
legalisera bruk -- och med detta också missbruk -- av i landet
väletablerade narkomaniformer. Ett exempel på detta är
den s.k. Frankfurtdeklarationen.Allt fler narkotiska
preparat introduceras på den svenska narkotikamarknaden.
Fler s.k. kosmetiska -- kemiska -- narkotiska preparat (t.ex.
ecstacy) tillsammans med det ökande missbruket av kokain
inger särskild oro. Flera typer av narkotika med olika
former för påverkan och med olika distributionsvägar och
i många fall icke tidigare kända missbrukare gör det i det
närmaste omöjligt för polisen och tullen att bedriva
meningsfull spaning.

Forska och informera

Informationsinsatserna i skolan har visat sig
framgångsrika. Om man studerar ungdoms- och
skolundersökningar över en längre tidsperiod ser man en
tendens till minskat bruk och missbruk bland tonåringar.
Vissa hävdar att rekryteringen till missbruksgruppen i stort
sett upphört. Detta stämmer möjligen om man enbart har
de redan etablerade och socialt utslagna missbrukarna som
jämförelseobjekt. Ser man dock till verkligheten, den nya
trenden att ersätta fredagsgroggen med amfetamin och att
krogens häftiga rusupplevelse blir en kokainkick, då ser
situationen mera allvarlig ut.

Folkhälsoinstitutets och CAN:s uppdrag att följa
drogutvecklingen är angeläget och bör förbättras. Inte
minst viktigt är att det tillskapas resurser för att kartlägga --
rimligt uppskatta -- omfattningen av de socialt etablerades
missbruk.

Mer forskning kring orsaker till att människor väljer att
berusa sig på illegala droger som ett komplement till den
lagliga alkoholen måste etableras. Forskningsrådsnämnden
(FRN) måste uppmanas att prioritera sådan forskning vid
framtida medelsfördelning.

Regeringens åtgärder på narkotikaområdet är för
tillfället omfattande, vilket visar att man tar utvecklingen på
stort allvar. Enligt vårt förmenande är det viktigt att se över
utvecklingen, straffreglerna och utformningen av vården,
såsom vi förutsätter att regeringen avser att göra genom de
kommittéer och grupper man tillsatt.

Vi efterlyser dock ett samlat grepp i det förebyggande
arbetet. En stor grupp folkrörelser, också utanför de
etablerade narkotikaorganisationerna, har under 1980- och
90-talen engagerat sig i kampen mot narkotika. Olika
aktioner av bl.a. Lions och IOGT-NTO:s Orkidékampanjer
visar på intresset för dessa frågor både i folkrörelserna och
bland allmänheten.

Det går inte att beordra fram insatser från folkliga
organisationer, men de kan stimuleras. För några år sedan
planerades en sådan samordnad insats från flera svenska
folkrörelser efter deltagande i en WHO-konferens i Wien,
men arbetet kom att läggas ner som följd av brist på
resurser.

Inte minst den ökande konsumtionen bland socialt
etablerade vuxna förutsätter folkrörelser i en bred
samhällelig informationskampanj.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning, forskning och
folkrörelsebaserad informationskampanj mot
narkotikamissbruket främst bland nya missbrukargrupper.

Stockholm den 19 januari l993

Gunhild Bolander (c)

Roland Larsson (c)