Bemanningsföretagens situation

Motion 1999/2000:A201 av Inger Strömbom och Maria Larsson (kd)

Bemanningsföretagens situation

Bemanningsföretagen har blivit en naturlig del i ett fungerande arbetsliv
och är idag en av de snabbast växande branscherna, inte bara i Sverige
utan över hela världen. Branschen har sedan den avreglerades 1992 vuxit
med närmare 900 % och sysselsätter nu runt 20 000 personer i Sverige.
Branschen har sitt fäste i det fält som skapas då behovet av arbetskraft
och utbudet av arbetskraft inte alltid sammanfaller. Bemanningsföretagen
har på ett positivt sätt bidragit till utvecklingen på arbetsmarknaden till
nytta för företagen, tillväxten och till glädje för de anställda.

Anställningen hos ett bemanningsföretag uppskattas av många för den
personliga flexibiliteten medan andra ser det som en möjlighet till fast
anställning. För många har en anställning vid ett bemanningsföretag visat sig
vara en utmärkt utvecklingsmöjlighet. Bemanningsföretagen ger anställ-
ningstrygghet men kräver rörlighet av arbetstagaren. Rörligheten höjer
kompetensen hos de anställda och ger en utmärkt plattform för vidare karriär
i arbetslivet. Att röra sig mellan olika arbetsplatser och arbetsuppgifter ger
såväl spjutspetskompetens som bredd.

Under senare år har kommuner och arbetsförmedlingar börjat konkurrera
med bemanningsföretagen genom att inrätta lokala uthyrningsverksamheter.
De kallas arbetscentrum och idén är att bereda arbetslösa arbetstillfällen
genom att de kan hyras ut till företag, organisationer och myndigheter.
Arbetscentra är solklara konkurrenter till de privata bemanningsföretagen,
och det uppstår en illojal konkurrens om de båda formerna agerar på samma
marknad. Villkoren för arbetscentra är helt annorlunda.

Bemanningsföretagen tillämpar garantilön, dvs att den anställde har en
garantilön på 75 % av heltidslön oavsett om arbete erbjudits eller inte medan
villkoren i ett offentligt ägt s k arbetscentrum innebär att man mellan
uppdragen deltar i arbetsmarknadsåtgärder och kan få ersättning från a-
kassan. Detta innebär naturligtvis en stor konkurrensfördel genom att
arbetscentrum inte behöver betala lön för den tid som personen inte är uthyrd
och priserna för den debiterbara tiden kan dumpas.

Regelverket diskriminerar bemanningsföretagen. A-kassereglerna är olika
beroende på om bemanningsföretaget är offentligt eller privat. AMS
betraktar alltid en person som arbetar i ett bemanningsföretag som heltids-
anställd oavsett de verkliga förhållandena medan deltidsanställda i andra
företag kan få utfyllnadsersättning från a-kassan.

Lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft förvärrar
den bristsituation som råder bland annat inom vården. Lagen förbjuder en
arbetstagare som sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos ett
bemanningsföretag att ta ett uppdrag hos sin förre arbetsgivare inom sex
månader efter det att anställningen upphörde. Detta drabbar särskilt vård-
sektorn där landstinget är arbetsgivare och där ett uppdrag inom vården
således förhindras under sex månader.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om snedvriden konkurrens som uppstår när
kommuner och myndigheter ägnar sig åt uthyrningsverksamhet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
a-kassereglerna för anställda i bemanningsföretag att samma regler
gäller som i andra företag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen
om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft i enlighet
med vad i motionen anförts om sex månaders "karantän".

Stockholm den 21 september 1999

Inger Strömbom (kd)

Maria Larsson (kd)