Bensax som fångstmetod

Motion 1994/95:Jo526 av Elving Andersson och Agne Hansson (c)

Saxfångst är tyvärr en vanlig fångstmetod av pälsdjur i
vissa länder. Bensaxen är förbjuden i ca 65 länder världen
över eftersom den anses förorsaka mycket svårt lidande. I
Sverige förbjöds bensaxen för över 20 år sedan.

De djur som man avser skall fastna i saxarna är bl.a.
prärievarg, tvättbjörn, mink, räv och lodjur. Detta
fångstredskap är emellertid inte selektivt, vilket innebär att
även andra djur som t.ex. hjortar, fåglar och husdjur fastnar.

Bensaxen fungerar så att djurets tass, ben eller klöv kläms
fast mellan två hårdfixerande metallbågar. När saxen slår till
orsakas blödningar och ibland benbrott.

Det fångade djuret använder alla krafter för att komma
loss. Det försöker dra sig ur saxen men förorsakar bara
ytterligare skador. Då djuret försöker gnaga av saxen skadas
tänderna och det förekommer att käkbenet friläggs. När
försöket misslyckats angriper djuret ofta det ben som fastnat.
Det är inte ovanligt att djuret i sin förtvivlan gnager av sin
egen tass för att komma loss.

EU har nyligen beslutat att skjuta upp ikraftträdandet av
sitt beslut från 1991 om importförbud av pälsar och skinn
från länder där saxfångst är tillåten till den 1 januari 1996. I
EU:s beslut undantas dock länder som följer Internationella
standardiseringskommissionens (ISO) kommande standard
för fångstredskap även om landet i fråga inte infört
lagstadgat förbud.

I arbetet med en ISO-standard driver vissa länder, bl.a.
Kanada och USA, frågan om att även plågsamma
fångstredskap skall godkännas enligt standarden, trots att
arbetet gäller att fastställa standard för vad man kallar
''humana fångstmetoder''. Risken finns att ISO:s standarder
för redskap för fångst av vilda djur inte alls blir så ''humana''
som begreppet antyder (human killing devices). Sveriges
regering bör därför aktivt arbeta inom ISO för att inga
fångstredskap godkänns som inte uppfyller kraven på
omedelbar död för djuret som fångas i fångstredskapet.

Ett annat hot mot EU:s planerade importförbud är att
GATT-avtalet, som från och med 1 jan. 1995 lyder under den
nya världshandelsorganisationen WTO, är så utformat att
inga hänsyn tas till djurskyddsaspekter. Sverige bör därför
agera för att EU inte accepterar någon uppluckring av
importförbudet med anledning av GATT-avtalet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges arbete i Internationella
standardiseringskommissionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EU:s förbud mot import av skinn
och päls från länder där saxfångst är tillåten.

Stockholm den 24 januari 1995

Elving Andersson (c)

Agne Hansson (c)