Bergslagspendeln

Motion 1990/91:T503 av Birger Andersson och Göran Engström (c)

Bergslagen är en region som under 1970- och 1980-talen
drabbats hårt av nedläggningar och strukturförändringar
inom gruvhanteringen och stålindustrin. Många orter i
Bergslagen har förlorat sin helt dominerande industri. För
att en region av Bergslagens karaktär skall kunna överleva
och utvecklas behövs en differentiering av regionens
näringsliv. Men för att företag skall flytta till regionen eller
för att nya företag startas och utvecklas behövs en väl
fungerande infrastruktur. En mycket viktig del av en väl
fungerande infrastruktur är goda kommunikationer. Om
detta råder politisk enighet.

Riksdagen fastställde år 1988 grunderna för
trafikpolitiken. Enligt riksdagsbeslutet skulle det
övergripande målet för trafikpolitiken vara att erbjuda
medborgarna och näringslivet i landets olika delar en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning.
Järnvägen är ett miljövänligt transportsystem.

Bergslagspendeln

Järnvägssträckningen Tillberga--Fagersta--Ludvika har
en mycket låg trafikstandard. Insikten om en nödvändig
upprustning av järnvägen låg bakom projektet
Bergslagspendeln -- en järnvägssträckning Kolbäck--
Ramnäs--Fagersta--Ludvika, med utmärkta
anslutningsmöjligheter till järnvägstrafiken mot
Stockholm. Staten har genom att anvisa medel i den s k
Bergslagspropositionen klart tagit ställning för en ordentlig
upprustning av järnvägstrafiken enligt projektet
Bergslagspendeln.

Upprustningen av järnvägssträckningen är i full gång.
Anvisade medel räcker emellertid inte. Den första
kostnadskalkylen togs fram under stor tidspress och får
betraktas som översiktlig. Banverket har vid ytterligare
analyser kommit fram till att totalkostnaden för
järnvägssatsningen blir betydligt högre än den första
preliminära beräkningen.

För både Västmanlands och Kopparbergs län har
situationen, genom kostnadsfördyringen, blivit ohållbar.
För Västmanlands län anvisade vägverket genom beslut i
mars 1990 medelsramar för investeringar i länets
länstrafikanläggningar uppgående till totalt 162 milj kr
varav 48 milj kr 1991 och 38 milj kr vardera åren 1992--1994.

Samtidigt har investeringskostnader för färdigställandet
av Bergslagspendeln för åren 1991-1994 beräknats till 187
milj kr. Av detta framgår att de av Vägverket tilldelade
investeringsramarna till Västmanlands län inte ens räcker
till att färdigställa Bergslagspendeln. Samma
kostnadsproblem som gäller för Västmanlands län gäller
också för Kopparbergs län.

Ett järnvägsprojekt kan sällan nyttiggöras förrän
projektet är helt genomfört. Därför är det ytterst angeläget
att utbyggnaden av Bergslagspendeln kan fullföljas enligt
ursprungliga planer. Utbyggnaden av Bergslagspendeln är
en viktig utvecklingsfråga för hela Bergslagen. Denna
bedömning underströks av regeringen år 1987 då regeringen
anvisade medel till västra Bergslagen. Dessa medel
möjliggjorde påbörjandet av projektet Bergslagspendeln.
Regeringen har alltså ett stort ansvar för att projektet kan
fullföljas planenligt.

Till detta kommer länens behov av medel för
investeringar i länsvägar och kollektivtrafikanläggningar.
De nuvarande ramarna räcker som tidigare framhållits inte
ens till fullföljandet av Bergslagspendeln. Några medel som
medger byggande av någon annan väg- eller
kollektivtrafikanläggning finns inte. Detta är en orimlig
situation. Givetvis behövs i Västmanlands län och i
Kopparbergs län, som på annat håll i landet, regelbundet
kompletterande investeringar i länsvägar,
statskommunvägar och kollektivtrafikanläggningar. Det är
därför nödvändigt att staten tillskjuter särskilda medel för
att investeringar i Bergslagspendeln skall kunna fullföljas.
Då kan dessutom nödvändiga investeringar i länsvägar,
statskommunvägar och kollektivtrafikanläggningar göras.
Detta betyder mycket för länens fortsatta utveckling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att anvisa särskilda
statliga medel för att investeringarna i Bergslagspendeln
skall kunna fullföljas enligt de ursprungliga planerna.

Stockholm den 16 januari 1991

Birger Andersson (c)

Göran Engström (c)