Beroendebildande läkemedel

Motion 1991/92:So459 av Göran Magnusson (s)

Alla människor kan råka ut för psykisk ohälsa i form av
ångest, oro, krisreaktioner, sömnproblem eller annat. Inom
sjukvården finns fortfarande en benägenhet att behandla
dessa problem som somatiska och därför skriva ut lugnande
medel, vanligen i form av bensodiazepiner. Många
människor som skulle kunna få annan typ av behandling
med t.ex. terapi eller sociala stödåtgärder kan därför hamna
i ett beroende som uteslutande beror på tidsbrist i mötet
mellan läkare och patient samt en obalans i
sjukvårdssystemet med stor tyngdpunkt på
symtombehandling i stället för orsak. Givetvis finns det
behov av lugnande medel under korta tidsperioder vid
akuta kriser eller vid sömnproblem på äldre dagar.

Under de senaste åren har läkarkåren och i viss mån
allmänheten fått en ökad medvetenhet om problematiken
kring läkemedelsmissbruk och beroendebildning som kan
uppstå även vid förskrivet användande av psykofarmaka.

Den grupp som aktivt missbrukar läkemedel skall inte
förväxlas med de lågdosberoende som endast tar sin
förskrivna dos och endast använder en läkare.
Läkemedelsmissbrukarna torde uppgå till ca ett tusental
och blandar ofta läkemedel med alkohol och/eller
narkotika. De går till flera olika läkare för att få högre doser
och köper även psykofarmaka illegalt. Dessutom finns en
stor grupp som huvudsakligen är alkoholmissbrukare men
också periodvis använder sig av läkemedel som de skaffar
legat och illegalt.

Givetvis är det viktigt att drabbade människor erbjuds
vård. Behov av specialiserad vård och rådgivning kommer
att finnas inom överskådlig tid då många personer byggt
upp sitt beroende under mycket långa tidsperioder. En
mycket stor del av de lugnande läkemedlen skrivs
fortfarande ut av allmänläkare utan djupare psykisk
diagnos på varje enskild patient. En brist i dagens vård är
att resurserna för behandling av läkemedelsberoende är
mycket ojämt fördelade över landet och helt saknas i stora
regioner.

För att förebygga problemen måste överförskrivningen
minska. En ändrad attityd har märkts de senaste åren inom
sjukvården, vilket är positivt. Nu är öppenheten större för
problemet och en diskussion pågår. Detta är dock inte
tillräckligt, framför allt inte för att hindra missbruk.
Förbättrade möjligheter fås om enskilda läkares
förskrivning av bensodiazepiner registreras och följs upp av
socialstyrelsen/läkemedelsverket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om registrering av enskilda läkares
förskrivning av bensodiazepiner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av ökad utbildning kring läkemedelsberoende,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att resurserna för befintlig vård och behandling av
läkemedelsberoende ses över både totalt och avseende
fördelningen i Sverige.

Stockholm den 23 januari 1992

Göran Magnusson (s)