Beskattning av utboägande

Motion 2003/04:Sk282 av Håkan Larsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkomster från skogs- och jordbruksfastigheter skall beskattas i den kommun där fastigheterna är belägna.

Motivering

Norrlänningarna är offer för en långvarig och metodisk kolonialism från svenska statens sida. Kolonialismen i Norrland är av samma slag som spanjorernas i Sydamerika, fransmännens i Algeriet, britternas i Kenya, ryske tsarens i Centralasien och portugisernas i Angola. Det rör sig om utsugning och storskalig kontroll av ekonomiska värden. Överallt handlar det om råvarutillgångar.

Staffan Heimersson talar klartext i en krönika i Aftonbladet den 20 september 2003. De stora rikedomar som naturresurserna i norra Sverige genererar hamnar i hög utsträckning någon helt annanstans. Det gäller främst vattenkraften, men det gäller även i hög grad de rikedomar som skogen ger, vilket tas upp i den här motionen.

Nästan en tredjedel av Sveriges 340 000 skogsägare bor i dag i en annan kommun än där den fastighet/de fastigheter de äger är belägen/belägna. Särskilt omfattande är utboägandet i skogslänen i norr. Bara i Jämtlands län finns ungefär 11 000 utboägda fastigheter. I flera av länets kommuner ägs ungefär hälften av skogen av utbor – och inkomsterna från dessa fastigheter beskattas ofta i kommuner som Stockholm, Göteborg och Uppsala. Det handlar i praktiken om överföring av stora summor från glesbygdskommuner i norr till storstadsområden i södra Sverige.

Om intäkterna beskattades i de kommuner där skogen växer och fastigheterna finns skulle många glesbygdskommuner få ett värdefullt tillskott, viktiga resurser som skulle ge de här kommunerna bättre möjligheter att erbjuda medborgarna en bra service och därmed underlätta ansträngningarna att vända flyttströmmarna. Det handlar om att ta hela landet i bruk och ge alla delar av landet goda förutsättningar för tillväxt och utveckling.

Bäst vore om ägarna bodde på sina fastigheter, men sådan är inte verkligheten. Många människor har ärvt eller köpt sin fastighet, men väljer att bo någon annanstans, i en annan kommun. Däremot torde knappast någon utboägare ha något emot att de inkomster han eller hon får från sin fastighet beskattas i den kommun där denna är belägen och inte där han eller hon råkar bo.

De resurser beskattningen av de över 100 000 utbornas skogsavverkningar skulle ge vore ett värdefullt – och rättmätigt tillskott – till de ofta fattigare skogskommunernas ekonomi. Att göra denna förändring vore både rättvist – och ett litet, men viktigt, steg för att bryta den närmast koloniala styrningen av Norrland.

Stockholm den 25 september 2003

Håkan Larsson (c)