Beskattningen av måltidssubventioner

Motion 1990/91:Sf284 av Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar (c)

Kostvanornas betydelse för folkhälsan är oomtvistade.
Det finns uppgifter om att svenskarnas kostvanor
förbättrats på senare år, att kosten blivit mera varierad, att
näringsriktigheten i kosten förbättrats och att fettinnehållet
sänkts. En orsak till detta torde vara det betydande och
kvalificerade arbete som lagts ner i landets
personalmatsalar för att förbättra kostvanorna. Likaså har
''vanliga'' restauranger tagit till sig information och
utvecklat matsedeln.

Den höjda restaurangmomsen och beslutet att beskatta
måltidssubventionerna hotar nu att förstöra en hel del av de
resultat som uppnåtts. Många människor anser sig inte ha
råd att betala de höjda priserna och den nya skatten på
måltider. I den mån skattereformen ger mer pengar i
plånboken så är det ändå svårt för den enskilde att lägga 40--
50 kronor per dag till lunch under arbetet. Det måste vägas
mot många andra utgifter i hushållet.

Beslutet om att beskatta måltidssubventionerna har
medfört att många arbetsgivare har upphört med
subventionerna. Det är särskilt vanligt inom den offentliga
sektorn och i småföretagen. Genom att subventionerna i
särskilt hög grad försvinner i den offentliga sektorn drabbar
beslutet stora låglönegrupper t ex i vårdsektorn, särskilt
hårt. Högavlönade, och de som har möjligheter till
representation i arbetet, drabbas däremot inte alls.

Äldre människor som bor i servicehus och liknande och
som intagit ett mål mat om dagen i matsal/bespisning säger
nu att kostnaderna stigit så mycket att de inte längre anser
sig ha råd att göra detta.

Tidningarna är fyllda med beskrivningar av problem i
restaurangbranschen, nedläggningar och
personalminskningar. I personalmatsalarna har särskilt
beslutet att beskatta måltidssubventioner på många håll
medfört ett så starkt vikande underlag att matsalarnas
existens sätts på spel. De anställda börjar slarva med maten
på ett eller annat sätt. Det börjar bli en återgång till gamla
tider, och många samhälleliga strävanden och de
uppmuntrande resultaten som nåtts genom lunchsatsningar
hotas allvarligt.

Experter på kostvanor, företagsläkare och andra är
överens om att arbetsgivarbidrag till måltider är en av de
mest effektiva metoderna för att varaktigt påverka
kostvanorna hos den arbetande befolkningen, till det
bättre. Detta leder i sin tur till positiva effekter för
folkhälsa, produktivitet och trivsel på arbetet. Det är därför
som t ex samtliga EG-länder har någon form av stimulans
till måltidssubventioner inbyggda i varje lands
skattesystem.

I Sverige har man genom förra årets riksdagsbeslut gjort
tvärtom. Det måste nu rättas till. Det enda rimliga är att
betrakta måltidssubventionerna som effektiv friskvård och
åtminstone befria dem från sociala avgifter. Detta är en
nödvändighet om arbetsgivarna ska känna sig stimulerade
till att fortsätta satsningen på personalmatsalar med god
kosthållning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att måltidssubventioner befrias
från sociala avgifter.

Stockholm den 23 januari 1991

Stina Gustavsson (c)

Ingbritt Irhammar (c)