Beskattningen av rennäringen

Motion 1989/90:Sk306 av Martin Olsson och Karin Israelsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sk306

av Martin Olsson och Karin Israelsson
(båda c)

Beskattningen av rennäringen

Rennäringens beskattning bör anpassas till denna närings speciella förhållanden.
Detta bör ske i samband med att nya grunder för företagsbeskattningen
av allt att döma kommer att fastställas i år. Eftersom detta krav avvisats
av riksdagen och av finansministern senast i frågesvar i december 1989
finner vi det nu nödvändigt att åter framföra detta motionskrav. Starka skäl
för vårt krav är dels de - jämfört med andra näringar - mycket speciella förhållanden
varunder rennäringen arbetar med beroendet av klimatet och därmed
snabbt förändrade, ej förutsebara förhållanden under ett beskattningsår,
dels de förpliktelser som Sverige på folkrättsliga grunder har för att
skydda den samiska kulturen och därmed rennäringen, som anses vara en
förutsättning för denna kultur.

Behovet av ändrade beskattningsregler för rennäringen har under senare
år tagits upp i olika sammanhang av såväl berörda myndigheter som av rennäringens
företrädare bl.a. mot bakgrund av Tjernobylkatastrofen och vikten
av att förbättra möjligheterna till resultatutjämning mellan olika år. I
riksdagen har vi båda årligen sedan 1986 i motioner krävt införande av renkonto,
motsvarande skogskonto för skogsägarna, för att på ett enkelt och
effektivt sätt ge goda resultatutjämningsmöjligheter mellan olika beskattningsår.
Vi har dessutom begärt en översyn av rennäringens beskattning. Sedan
det blev klarlagt att grunderna för företagsbeskattningen skulle reformeras
har vi begärt att ändrade regler för rennäringens beskattning skulle
kunna träda i kraft samtidigt som företagsskattereformen.

Samtliga våra motioner har avslagits av riksdagsmajoriteten. Vår senaste
motion 1988/89:Sk304 jämte några andra motioner med liknande krav avslogs
(1989/90:SkU4) av en majoritet bestående av s, vpk och mp. Motiveringen
för avslag var enligt betänkandet: Sorn framgår av utskottets behandling
av dessa frågor våren 1988 har skattefrågorna inom rennäringen
uppmärksammats i finansdepartementet. Utskottet anser det inte vara motiverat
för riksdagen att vidta någon särskild åtgärd i frågan och avstyrker följaktligen
motionerna.

Det anmärkningsvärda är att finansministern i svar på fråga (1989/90:275)
av undertecknad Olsson den 5 december 1989 vägrade att uppge om något
sådant arbete pågick, trots skatteutskottets nämnda skrivning, som fastställts
den 17 oktober 1989. Finansministerns hela svar på frågan var nämligen
följande:

Fru talman! Martin Olsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen vidtagit
eller avser att vidta för att en reformering av rennäringens beskattning skall
kunna genomföras samtidigt som en reformerad företagsbeskattning.

Beredningsarbetet med en genomgripande förändring av företagsbeskattningen
pågår inom finansdepartementet. Jag är därför inte beredd att nu
kommentera frågan ytterligare.

Mot bakgrund av detta anmärkningsvärda svar finner vi det synnerligen
angeläget att riksdagen utan dröjsmål gör ett uttalande i frågan i enlighet
med denna motion särskilt eftersom riksdagsmajoritetens ställningstagande
grundades på en uppgift som finansministern vägrat verifiera i frågesvaret.

Som nämnts har behovet av ändrade beskattningsregler framförts i olika
sammanhang. Rennäringskommittén behandlade exempelvis frågan men
föreslog fortsatta överväganden.

Vid Svenska samernas riksförbunds (SSR:s) landsmöte i juni 1987 var rennäringens
beskattning en av huvudfrågorna. I den inför landsmötet utarbetade
rapporten Framtid för renskötseln som inkomstkälla? redovisades
rennäringens skatteproblem. Slutsatsen i rapporten var att nuvarande regler
upplevs sorn mycket otillfredsställande - för att inte säga helt orättvisa.
Landsmötet antog en på rapporten grundad resolution med krav på reformering
av rennäringens beskattning. I resolutionen framhölls att dagens beskattningssystem
inte är anpassat till renskötselns förhållanden och att inkomst
av renskötsel - liksom i Norge - borde vara ett eget inkomstslag. Det
betonades att skattereglerna måste reformeras för att den samiska ungdomen
skall kunna satsa på renskötseln och näringen få reella möjligheter att
utvecklas.

Bland konkreta krav i resolutionen kan nämnas

- Rätt till brutet räkenskapsår per den 30 april

- Införande av renkonto

- Lagerförändringar undantas från inkomstbeskattning

- Ett grundavdrag på ett basbelopp införs vid uttag av egenavgifter

- Samebyn jämställs med ekonomisk förening i skatterättsligt hänseende

- Skadestånd vid ingrepp i renskötselrätten skall inte inkomstbeskattas

- Premier för pensionsförsäkring bör utgöra avdragsgill kostnad i förvärvskällan
för att underlätta generationsskiften

- Ändrade värdeminskningsregler för inventarier.

Den 22 oktober 1987 gjorde SSR en framställning till regeringen om reformering
av rennäringens beskattning på grundval av landsmötets resolution.

I företagsskatteutredningens betänkande (SOU 1989:34) tas inte rennäringsutövarnas
eller samebyarnas speciella förhållanden upp. I sitt remissyuttrande
över betänkandet upprepar därför SSR och konstaterar:

Dessa och ett flertal andra för renskötseln specifika förhållanden finns inte
alls belysta i föreliggande utredning samtidigt som en rättvis beskattning av
rennäringen måste beakta dessa förhållanden. Härtill kommer att det finns
reformförslag som ligger utanför de som nu är föremål för behandling och
då i första hand beskattningen av sameby såväl som skattesubjekt som ifråga
om beskattningen av alla framtidsersättningar.

Sammantaget finner riksförbundet att dessa frågor måste bli föremål för

Mot. 1989/90

Sk306

11

särskilda överväganden inför genomförandet av en reformerad beskattning.
Riksförbundet kan inte finna att detta är fråga om att driva särintressen
utan att det istället är fråga om att forma bestämmelser som också skall stå i
samklang med de förpliktelser Sverige har nationellt och folkrättsligt så att
rennäringen fortsättningsvis skall kunna vara en samisk näring och en grund
för den samiska kulturen.

Vi delar SSR:s bedömning vilket även framkommit i våra tidigare motioner.

Under samerättsutredningens arbete har ett särskilt argument framkommit
för förbättrade resultatutjämningsmöjligheter mellan olika beskattningsår
genom exempelvis ett renkonto. Kritik har nämligen riktats både
från myndigheter och berörda markägare mot nuvarande höga renantal.
Bättre möjligheter till resultatutjämning skulle av allt att döma i hög grad
underlätta att på frivillig väg begränsa renantalet i de fall detta anses vara
för högt.

Ytterligare en synpukt som måste beaktas när det gäller rennäringens beskattning
är att underlätta generationsskiftena.

Med hänsyn till den av oss här aktualiserade frågans behandling i riksdagen
och finansministerns refererade anmärkningsvärda frågesvar finner vi
det angeläget att dels på nytt ta upp frågan, dels anhålla om att skatteutskottet
skyndsamt behandlar denna motion så att riksdagen bereds tillfälle att
innan förslag om reformerad företagsbeskattning framläggs av regeringen
uttala sig i enlighet med motionskravet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att reglerna om rennäringens och samebyarnas
beskattning anpassas till denna närings speciella förhållanden och
träder i kraft samtidigt med en reformerad företagsbeskattning.

Stockholm den 10 januari 1990

Martin Olsson (c) Karin Israelsson (c)

Mot. 1989/90

Sk306

12