Beskattningen av skärgårdsfastigheter

Motion 1989/90:Sk407 av Hugo Andersson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk407

av Hugo Andersson m.fl. (c)
Beskattningen av skärgårdsfastigheter

Den svenska skärgården är unik och måste ses som en nationell tillgång av
flera skäl. Det rörliga friluftslivet ökar och ställer större krav på områden
och anläggningar för rekreation. Anledningen till denna ökning är att människorna
har koncentrerats till tätorter. Trycket på våra skärgårdsområden
har då ökat.

Att hålla dessa områden öppna och levande förutsätter en bofast åretruntbefolkning.
Skärgårdsbefolkningen har ofta varit de som först slagit larm om
miljöförändringar. De är också ett vakande öga ut över våra hav och farvatten.

Det är vår förhoppning att det i den regionalpolitiska propositionen ska
komma förslag till positiva åtgärder för att bevara och utveckla levande skärgårdar
och kustsamhällen runt om vårt land. I avvaktan härpå återkommer
vi med förslag till vissa andra beslut som behövs för att åstadkomma just levande
skärgårdar.

Vi vill att människor även framgent skall kunna bo kvar och verka i hela
vårt land och därför får vi acceptera att livsstilar och förutsättningar varierar.
Problemlösningar och samhällsinsatser måste vara flexibla och grundas på
sunt förnuft.

Omvandling av permanentboende till fritidsfastigheter i
attraktiva skärgårdsområden

En förutsättning för en levande skärgård är att permanentboendet kan bevaras
och utvecklas. I dag råder uppenbara problem med detta.

Det är en stor efterfrågan på fastigheter i attraktiva skärgårdsområden.
Detta gör att priserna pressas upp och de som vill köpa dem för att leva på
de areella näringarna kan inte hänga med i budgivningen. Resultatet blir att
många permanentbostäder omvandlas till fritidshus. Det innebär att stora
delar av ett skärgårdssamhälle blir tomt och ödsligt under en stor del av året.
Det bidrar till att ytterligare isolera kvarvarande permanentboende skärgårdsbor
och ökar kostnaderna för berörd kommun att upprätthålla servicen.

Ytterligare faktorer som belastar skärgårdskommunerna är att den kommunala
garantibeskattningen för fastigheter i annan kommun än hemortskommunen
är borttagen.

En skärgårdskommun, som oftast också är en fattig glesbygdskommun,
får genom denna förändring ett förhållandevis stort antal fastigheter som
inte ger några skatteintäkter som betalning för den service som kommunen
har skyldighet att hålla. Den inkomsten tillfaller i stället den fritidsboende
fastighetsägarens hemkommun.

Ett sätt att ge kommunerna mer intäkter är att ta ut en kommunal fastighetsskatt
på i kommunen belägna fastigheter som ej bebos permanent och
ägs av ej i kommunen mantalsskrivna personer. Detta borde övervägas.

Taxering av permanentboende fastigheter i skärgården

Stor efterfrågan på skärgårdsfastigheter framtvingar höga fastighetspriser
som också ligger som grund för taxeringen av fastigheterna i skärgårdsområden.

För den permanentboende skärgårdsbon, som äger sin fastighet och inte
har för avsikt att flytta eller avyttra sin fastighet, innebär det en högre boendekostnad
än jämförbara fastigheter i andra glesbygdsområden än skärgården.

Hög taxering med åtföljande reavinstbeskattning är motiverad vid försäljning.
Däremot är ett högt taxeringsvärde som ovan anförts till men för den
permanentboende. För att främja permanentboendet i skärgården och stimulera
till en levande skärgård året runt bör taxeringsvärdena för permanentbebodda
skärgårdsfastigheter reduceras med en särskilt fastställd lägesfaktor.
En sådan ordning bör införas i samband med den pågående fastighetstaxeringen
och den kommande taxeringen av jordbruksfastigheter. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med ett förslag i linje med vad som
anförts i motionen.

Ersättning till yrkesfiskare

Beslutet år 1982 om det fria handredskapsfisket på östkusten har skapat betydande
problem för många yrkesfiskare. Problemen är i vissa fall en följd
av en ökad konkurrens om fisket, men handlar i ännu högre grad om skador
på redskap och störningar i fiskets utövande.

Vissa ersättningsmöjligheter infördes i samband med den nya lagstiftningen.
Det gällde påvisbara inkomstbortfall t.ex. för sålda fiskekort och fiskearrenden.
Andra typer av ekonomiska förluster ersätts däremot inte.

Den situationen har därmed uppstått att fastighetsägare, som inte själv
utnyttjat sina fiskevatten, kunnat få ersättning. Yrkesfiskare, som använt
sina fiskevatten för sitt livsuppehälle, har däremot inte fått någon ersättning.

Ersättningsregler som helt åsidosätter de aktiva yrkesfiskarna är naturligtvis
helt orimliga. Yrkesfiskarna har, enligt mångstämmiga rapporter, fått vidkännas
betydande skador. När det gäller stationära fiskbestånd, t.ex. gädda,
har den ökade konkurrensen om fisket i vissa fall gett en påtaglig negativ
effekt. Att fritidsfolk i större utsträckning rör sig i och omkring fiskevattnen
innebär dessutom ibland hinder i yrkesfiskarens arbete. Till det kommer ökningen
av tjuvvittjning av redskap och skadegörelse, som följt i det fria fiskets
spår.

Eftersom de nuvarande ersättningsreglerna inte tillgodoser dessa behov,

Mot. 1989/90

Sk407

8

krävs särskilda insatser. Ett lämpligt sätt kan vara att skapa en särskild fond
för ersättningar av det slag det här är fråga om. Denna fond skulle således
endast gälla personer som har fisket som en viktig del av sitt uppehälle.

Skärgårdstrafik

Tidigare fanns ett anslag till skärgårdstrafik. Det är tyvärr borttaget. I Finland,
som är ett föregångsland när det gäller skärgårdspolitik, ger staten stöd
till en utbyggd, regelbunden kollektivtrafik. Persontransporter i skärgården
upprätthålls i Sverige genom kompletteringstrafik med båt och hydrokopter
och i vissa fall med större båtar i regelbunden trafik.

Tillräckligt utbyggd är detta en dyr verksamhet i synnerhet som det nästan
över hela Sverige är de små, fattiga kommunerna som har de stora skärgårdarna.
Det är dock hos dessa kommuner kunskapen finns om hur man på
bästa sätt organiserar sin skärgårdstrafik. Därför föreslår vi att ett nytt anslag
införs: Stöd till skärgårdstrafik. Konstruktionen kan följa de regler som
tidigare fanns:

Statligt stöd till skärgårdstrafik med fartyg utgår till den länshuvudman eller
kommun som ansvarar för trafiken. Statsbidraget utgör högst 35 % av bidragsgrundande
kostnad. För skärgårdstrafik gäller detta för högst fyra dagliga
dubbelturer på vissa linjer respektive högst en förbindelse fram och åter
i veckan inom visst kompletteringstrafikområde.

Posten

Postverkets lantbrevbärare är en fin tillgång. Det borde finnas ytterligare
möjligheter att nyttja dem för skärgårdsbefolkningen. Exempel finns där
man har funnit samverkansformer mellan postdistribution/service, gods- och
varutransporter, social tillsyn av äldre osv.

För att nå fram till denna samverkansform har vägen ofta varit svår att
finna. Från samhällets sida behövs klarare besked och regler och krav på
samordning så att dessa frågor går att lösa. Det krävs nytänkande för att
skapa bättre regelsystem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att rätten för kommunerna
att få ta ut kommunal fastighetsskatt av icke permanentboende, ej i
kommunen mantalsskrivna fastighetsägare utreds,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att taxeringsvärdena
för permanentbebodda skärgårdsfastigheter vid taxeringen reduceras
med en särskild lägesfaktor,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till en särskild fond för
att ersätta personer som bedriver yrkesmässigt fiske för skador och
förluster som uppkommit i samband med införandet av fritt handredskapsfiske
på ostkusten och i vissa sjöar,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt anslag benämnt
Statligt stöd till skärgårdstrafik,2]

Mot. 1989/90

Sk407

9

[att riksdagen uttalar att alla samverkansformer bör prövas för att
ge skärgårdens bofasta befolkning bättre postservice.2]

Stockholm den 23 januari 1990
Hugo Andersson (c)

Sven Olof Petersson (c)
Per-Ola Eriksson (c)

Elving Andersson (c)

Pär Granstedt (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

11989/90:Jo419

21989/90:T925

Mot. 1989/90

Sk407