Beskattningen av vinst vid avyttring av inventarier

Motion 1992/93:Sk326 av Elving Andersson (c)

I samband med den genomgripande skattereformen 1990
beslutade riksdagen bl a att avveckla lagen (1954:40) om
särskild fartygsfond. Beslutet var ett led i strävandena att
eliminera särlösningar inom olika delar av den tidigare
gällande skattelagstiftningen.

För särskilt de mindre och medelstora rederiernas del
innebär avvecklingen av fartygsfonderna betydande
likviditetsmässiga och finansiella problem i samband med
försäljning och nyanskaffning av fartyg. Genom försäljning
av ett fartyg uppkommer skatteskyldighet för
försäljningsintäkterna samtidigt som det kan dröja upp till
tre år innan ett nytt fartyg kan anskaffas som ersättning för
det avyttrade fartyget.

Dessa problem skulle i viss mån kunna undanröjas
genom de förslag till ändringar av skattelagstiftningen som
vi föreslår i det följande. Jag vill understryka att förslagen
har generell verkan och inte innebär en särlösning för
rederinäringen.

Enligt punkt 13, femte stycket av anvisningarna till 23 §
Kommunalskattelagen, får den s k nettometoden tillämpas
i fråga om avyttring av inventarier som anskaffats före
beskattningsårets ingång. Metoden innebär att
försäljningsintäkten för avyttrade inventarier får användas
för avskrivning på kvarvarande inventarier. Härigenom
skjuts beskattningen av försäljningsvinsten upp.

Jag föreslår att denna bestämmelse får tillämpas inte
bara beträffande det år då avyttringen av ett inventarium
skedde utan även under de tre följande beskattningsåren.
På så sätt skulle försäljningsintäkten under avyttringsåret
kunna användas till avskrivningar av inventarier som
anskaffas under ett av de tre följande beskattningsåren och
ett skattemässigt underskott kan härvid uppstå. Med
tillämpning av det av 1992 års företagsskatteutredning
(SOU 1992:67) föreslagna systemet för förlustutjämning
bakåt i tiden skulle ett sådant underskott neutralisera
tidigare erlagd skatt på försäljningsintäkten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändringar i skattelagstiftningen.

Stockholm den 22 januari 1993

Elving Andersson (c)