Beskattningen inom skogsbruket

Motion 1992/93:Sk359 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Skogen och skogsindustrin är den viktigaste
näringsgrenen när det gäller våra affärer med utlandet.
Branschen är därför i hög grad avgörande för den svenska
välfärden. Vi måste ge denna näring som är baserad på
förnybara råvaror sådana förutsättningar att den uthålligt
och effektivt kan fortsätta att lämna ett stort bidrag till vår
gemensamma försörjning.

Skatterna minskar utbudet av virkesråvara

I Sverige har vi världens högsta priser på virkesråvara.
Det beror till stor del på de olikheter som finns inom
inkomst- och kapitalbeskattningsområdena mellan
skogsbruket och andra inkomst- och förmögenhetskällor.

De höga virkespriserna gör i sin tur att vi har en för liten
skogsindustri med hänsyn till skogens resurser. Med tanke
på att tillväxten är ca 50 procent högre än avverkningarna
och Sverige har ett mycket effektivt skogsbruk, borde det
vara möjligt att sänka virkespriserna om snedvridande
regler på bl.a. skatteområdet togs bort.

Den viktigaste orsaken till det låga utbudet och de höga
virkespriserna är att ''skogsräntan'', dvs. den del av skogens
tillväxt som är möjlig att avverka, inte beskattas på samma
sätt som annan ränta. I själva verket betalar en skogsägare
ingen inkomstskatt förrän han avverkar. I
inkomstskattehänseende är det förmånligare att ha sina
pengar i skogen i stället för på banken, där man inte kan
undvika beskattningen genom att låta räntan stå kvar på
bankkontot. Detta innebär i sin tur att en skogsägare med
andra inkomster inte har anledning att avverka förrän han
behöver pengarna. Så länge han eller hon klarar sin
försörjning genom andra inkomster är det lönsammast att
låta ''skogsräntan'' stå kvar i skogen obeskattad.

Arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen

Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten är till stora delar
avskaffad för så kallat arbetande kapital. Det innebär en
mycket lägre skatt om man har sin förmögenhet i skogen än
om man har sina pengar på banken.

Kombinationen av dessa skatteregler och att
''skogsräntan'' är obeskattad så länge man inte avverkar gör
att avverkningsbenägenheten hos olika grupper, framför
allt pensionärer (en allt större ägarkategori), blir mycket
liten. Samhällets budskap till pensionerade skogsägare är
att ''avverka så litet som möjligt'' och ''sälj för all del inte
din skogsfastighet om du vill föra över så stor del av din
förmögenhet som möjligt till dina barn''.

Förslag till åtgärder

Det är növändigt att införa en neutralitet i beskattningen
av ''skogsräntan'' samt arvs-, gåvo- och
förmögenhetsbeskattningen. Det skulle öka benägenheten
att avverka mogen skog och öka effektiviteten i
skogsbruket.

En neutral arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattning
kan, utan någon omfattande utredning, införas medan en
neutralitet i inkomstbeskattningen fordrar ett mer
omfattande utredningsarbete. Regeringen bör snarast ta
initiativ till nämnda förändringar för att öka utbudet av
skogsråvara vilket också skulle sänka virkespriserna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inkomstbeskattningen inom
skogsbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arvs-, gåvo- och
förmögenhetsbeskattningen inom skogsbruket.

Stockholm den 26 januari 1993

Alf Eriksson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)