om beslag i brottmål

Motion 1987/88:Ju719 av Bengt Harding Olson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ju719

av Bengt Harding Olson (fp)
om beslag i brottmål

Inom kriminalpolitiken är en höjd uppklarningsprocent för brott en viktig
angelägenhet. Möjligheterna till beslag spelar här stor roll. Gällande regler
fungerar i huvudsak bra men borde förbättras, i vart fall tre punkter, för att
därigenom underlätta, förlänga och säkerställa vissa beslag. Sådana åtgärder
skulle bidraga till en framgångsrik brottsbekämpning.

Underlättande av beslag

Bostadsinbrotten utgör ett allt större samhällsproblem. Särskilt attraktivt
gods är då smycken av guld och silver men även andra föremål och andra
ädelmetaller. Förklaringen är naturligtvis att sådant gods är lätt att avsätta
och dessutom mycket inkomstbringande för såväl tjuv som hälare.

Handeln med begagnade varor är särskilt författningsreglerad för att
förebygga avsättningen av stöldgods och underlätta polisspaningen. I en
central bestämmelse föreskrivs att emottaget gods av ädelmetall ej får
utlämnas eller bearbetas förrän tidigast en månad från emottagandet.

Det akuta problemet är nu att polisspaningen ofta inte hinner ge resultat
inom denna korta tid. Just föremål av ädelmetaller nedsmälts ofta och blir
därmed oidentifierbara och detta med laga stöd.

Den berörda författningsbestämmelsen bör ändras så att förvaringsplikten
utsträcks till minst tre månader för föremål av ädelmetall. Härigenom
ökar polisens chanser till beslag, samtidigt förstärks kraftfullt möjligheterna
att nå de i lagen uppställda målen utan att branschen drabbas av orimliga
nackdelar.

Förlängning av beslag

Inbrotten i bostäder och fritidshus inriktar sig på attraktivt gods, alltså
sådan egendom som är lätt att avsätta och rimligt inkomstbringande. Förutom
nämnda föremål av ädelmetall gäller det även exempelvis videor,
kameror och antikviteter.

Det gods som polisen lyckas hitta och säkra med beslag gäller det sedan
att fastställa äganderätten till. Idag är det svårt och ibland omöjligt för
polisen att hinna fastställa äganderätten till denna typ av mer värdefullt
gods. Man har i princip en månad till förfogande från beslagtagandet. Ofta
har inte ens brottsanmälan inkommit och i varje fall har ingen effektiv
godsregisterspaning kunnat ske. Åklagaren kan visserligen begära förläng

ning av nämnda tid men det är en krånglig väg som polisen inte heller
uppfattar som någon egentlig hjälp i godsspaningsarbetet.

Ett alternativ skulle då vara att generellt förlänga gällande beslagstid för
egendom värd över 1 000 kr. från en till tre månader. Detta skulle öka
polisens möjligheter att fastställa äganderätten till beslagtaget gods. Härigenom
skulle uppnås att flera brottslingar kan lagforas eller i vart fall
minimering av en godsmängd som måste återlämnas till den misstänkte.

I vissa mål förekommer så kallade bevisbeslag som kan gälla all slags
egendom - exempelvis handlingar, kläder, verktyg och dylikt under förutsättning
att godset äger ett bevisvärde som ibland är av avgörande betydelse.
I de fall underrätten ogillar åtalet häves omedelbart dessa beslag.
För den händelse att åklagaren överväger överklagande av domen kan detta
omöjliggöras eftersom åklagaren i princip saknar rätt att ånyo beslagtaga
egendomen och bevisningen därför kan försvinna före rättegången i överrätten.

Naturligtvis är detta en helt otillfredsställande ordning som i realiteten
fråntar åklagaren dennes överklaganderätt. Denna orimlighet kan med
lätthet elimineras genom att lagstadga att beslag automatiskt skall gälla tills
laga kraftägande dom föreligger. Detta främjar en rättssäker rättskipning.

Hemställan

Mot denna bakgrund hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att
möjligheterna till beslag i brottmål vidgas.

Stockholm den 26 januari 1988
Bengt Harding Olson (fp)

Mot. 1987/88
Ju719

17