Beslutande folkomröstningar

Motion 1988/89:K240 av Gunnar Hökmark (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: K240

av Gunnar Hökmark (m)
Beslutande folkomröstningar

Det finns i dag en betydande klyfta mellan väljare och valda i deras
uppfattningar och attityder till olika politiska sakfrågor. Denna klyfta finns
väl belagd i vetenskapliga undersökningar som vid olika tillfällen presenterats
de senaste åren. Det rör sig inte bara om olika syn på enskildheter
utryckta ur sitt sammanhang utan om synen på frågor som har en principiell
betydelse för vårt samhälles utveckling.

Denna klyfta skapar ett växande avstånd mellan medborgarna och den
politiska makten som underminerar medborgarnas förtroende till det
demokratiska systemets förmåga att förverkliga folkviljan.

Redan i dag ser vi tendenser till ett växande ointresse för politiken bland
många medborgare, ett ointresse som bottnar i en känsla av att de politiska
besluten står bortom möjligheten att påverka. Framförallt drabbar detta
engagemanget för den traditionella politiken och dess institutioner. I stället
växer enfrågerörelser fram som ett uttryck för människors engagemang.
Detta finns det i sig all anledning att välkomna. Det finns ingen anledning till
att hävda att detta engagemang skulle vara mindre värt för demokratin än det
traditionella inom ramen för de politiska partierna.

Det allvarliga vore om detta engagemang kom att leva i en motsatsställning
till det politiska systemet och demokratin, på grund av att det politiska
systemet inte kan kanalisera människornas uppfattningar. Det är en fara för
demokratin om det sprider sig en känsla att politiken lever sitt liv vid sidan
om människornas vardag och värderingar.

Demokratin innebär respekt för varje enskild medborgares rätt att själv
styra sin vardag och att delta i det gemensamma beslutsfattandet på lika
villkor med varje annan medborgare. Det moderna samhället ställer krav på
ett omfattande gemensamt beslutsfattande. I Sverige har den offentliga
sektorns expansion fört över frågor från människors egen vardag till det
gemensamma beslutsfattandet på ett sätt som saknar motstycke i andra
västeuropeiska länder.

Detta har lett till två fenomen som bidrar till att fjärma medborgarna från
det politiska beslutsfattandet. Ju fler frågor som den politiska makten
bestämmer över, desto svårare är det som enskild medborgare att påverka.
Ju fler beslut som den politiska makten fattar, desto svårare är det att
kontrollera makthavarna. Kombinationen av ett dominerande partisystem
med en omfattande offentlig sektor tunnar ut medborgarnas möjligheter till
inflytande såväl som kontroll.

Det leder inte bara till att medborgarna känner sig vid sidan om den

politiska makten utan också till att den politiska makten utvecklas vid sidan Mot. 1988/89
om medborgarnas värderingar utan att känna av några egentliga begräns- K240
ningar.

Det är mot denna bakgrund angeläget att frågan om att utvidga grundlagens
möjlighet till beslutande folkomröstning till att gälla även andra frågor
än förändringar av grundlagen bör ses.

Beslutande folkomröstningar skulle leda till ett antal konsekvenser som
odelat måsta ses som en fördel för demokratins ställning i det svenska
samhället.

- medborgarnas möjlighet att påverka i en fråga skulle stärkas betydligt

- medborgarnas möjlighet till kontroll av den politiska maktens fattade
beslut skulle stärkas

- den politiska makten skulle möta en begränsning av sin makt som ställdes
av medborgarna själva i en levande politisk process beslutande folkomröstningar
skulle manifestera att det i den svenska demokratin är folket
som har makten

- viktiga politiska frågor skulle ställas inför en genomträngande politisk
debatt som engagerade större delar av vårt samhälle än vad som i dag är
fallet

- möjligheten för en politisk elit att fatta beslut som går emot majoriteten
skulle minska väsentligt.

Beslutande folkomröstningar bör avse vilande lagförslag som medborgarna
ges möjlighet att rösta ja eller nej till. Det finns anledning att låta ett
utvidgat institut för beslutande folkomröstning anknyta till nuvarande regler
i grundlagen vad gäller beslutande folkomröstning i grundlagsfråga.

I RF 8:15 föreskrivs att beslutande folkomröstning skall anordnas om
vilande grundlagsförslag om yrkande därom framställes av minst en tiondel
av riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av riksdagens ledamöter
röstar för bifall till yrkandet.

Det förslag som folkomröstningen tar ställning till är förkastat om de flesta
av de som deltager i den röstar mot förslaget och de till antalet är fler än
hälften av dem som avgivit röster.

Ett utvidgat institut med beslutande folkomröstningar måste ta hänsyn till
risken att folkomröstningar blir så pass vanliga att de får ett lågt valdeltagande.
Därigenom skulle en passionerad minoritet kunna få ett övertag som inte
står i överensstämmelse med syftet. Risken för att folkomröstningsinstitutet
missbrukas av en minoritet i riksdagen får bedömas som ringa om man
använder sig av de krav för att få till stånd en folkomröstning som gäller i
dag.

Risken för lågt valdeltagande i frågor som möjligtvis en majoritet av de
röstande bedömer som ointressanta eller som det i vart fall inte finns
tillräckligt stort engagemang för bland de röstande är däremot av den arten
att den motiverar ett särskilt krav på folkomröstningsutslaget för att detta
skall gälla. Det kan konstrueras på det viset att det krävs en majoritet i
folkomröstningen samt ett stöd från minst 30 % av de röstberättigade för att
ett vilande lagförslag skall förkastas.

För att inte skapa osäkerhet om när lagar träder i kraft bör yrkande om
folkomröstning inlämnas senast dagen efter beslut om en viss lag har fattats. 11

Lagförslaget är då vilande till dess riksdagen tagit ställning till frågan om Mot. 1988/89
folkomröstning och - om det blir riksdagens beslut - folkomröstningen K240

genomförts. En beslutad folkomröstning bör genomföras snarast, förslagsvis
inom en period av längst två månader.

Detta innebär att folkomröstningar kommer att kunna genomföras under
hela mandatperioden. Det kommer att ge medborgarna ett levande inflytande
i det politiska livet. Frågan om beslutande folkomröstning bör prövas i en
parlamentarisk utredning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beslutande folkomröstningar.

Stockholm den 25 januari 1989

Gunnar Hökmark (m)

12