Betygen i grundskolan och gymnasieskolan

Motion 1989/90:Ub266 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub266

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Betygen i grundskolan och gymnasieskolan

Mot.

1989/90

Ub266-268

Betygsfrågan har under en lång tid haft en central roll i skoldebatten. Vpk
har länge krävt att betygen bör avskaffas i både grundskolan och gymnasieskolan.
Det finns flera skäl till detta. Ett av de viktigste argumenten är att
betygen utgör ett besvärligt hinder för den kunskapssyn som vi menar bör
prägla undervisningen. Lärare som ambitiöst vill arbeta efter läroplanens
mål och intentioner kommer snabbt i konflikt med de mål för skolarbetet
som betygssystemet i sig själv alstrar.

Betygen styr skolan

Skolan plågas i dag av dubbla roller. Dels skall skolan ge en god och likvärdig
utbildning efter läroplanens mål. Dels skall skolan sortera eleverna åt det
samhälle som på många sätt fortfarande är både orättvist och segregerat.

Betygen får konsekvenser för hela undervisningen. De gör att undervisningen
inriktas på sådant som är mätbart - oftast teoretiska faktakunskaper.
Det leder till ytliga kunskaper som snabbt glöms bort eller anses som oanvändbara
eftersom eleverna inte ser dem i sitt sammanhang.

Den centrala roll som betygen i dag har gör att prov och annan kunskapskontroll
blir dominerande inslag i skolarbetet. För eleverna är det inte ovanligt
att det upplevs som viktigare att visa vad man kan, och dölja sina brister,
än att fråga om det man inte kan eller inte har förstått.

Betygen påverkar relationen mellan lärare och elev. Läraren ges en roll
som domare. Av den anledningen är det vanligt att elever avstår från att kritisera
eller ha en annan åsikt än läraren.

För många elever är betygen inte bara en drivkraft, utan till och med själva
syftet med skolan. Eleverna vänjs vid att det är naturligt att skolarbetet är
något tråkigt som man får stå ut med eftersom man kan få belöning för det i
form av ett högt betyg. Vpk anser att man måste se det som ett misslyckande
när skolan behöver en konstlad motivation för något som borde vara naturligt
och roligt; att lära sig och få kunskap.

Alla människor har ett behov av och en vilja att lära sig saker. Men i betygsskolan
blir betygen det viktiga, inte sökandet efter kunskap. När läraren
väl har satt sitt betyg är det många elever som lägger av och struntar i skolarbetet.
Eftersom betygen är det viktiga, pluggar eleverna på det sätt som är
mest lönsamt ur betygssynpunkt.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr UÖ266 -268

Utvärdering

Betygen är till för att bedöma den enskilde elevens prestationer. Det gör att
det blir svårare att samarbeta. Grupparbeten blir ointressanta vid betygssättningen
om inte grupparbetet är en grupp av enskilda arbeten.

Proven är avgörande och man läser för att kunna så mycket som möjligt
vid provtillfället, man läser för att kunna svara på de frågor som man kan
förvänta sig skall dyka upp på provet. När eleven sedan får resultatet av provet
är det vanligt att man nöjer sig med att konstatera hur det gått för att
sedan gå vidare till nästa avsnitt.

Vpk menar att betygen är ett mycket dåligt instrument för utvärdering. Vi
vill att man i skolan skall ha en kontinuerlig utvärdering av elevernas kunskaper.
I denna utvärdering bör eleverna själva aktivt medverka för att lära sig
att själva finna sina kunskapsluckor och för att sedan fylla dem. Varje form
av utvärdering måste resultera i åtgärder för att rätta till det som inte är tillfredsställande.

Vpk menar att skolan aldrig ska nöja sig med att konstatera allvarliga kunskapsbrister
eller otillräckliga färdigheter hos en elev. Det är skolans skyldighet
att fungera så att varje elev kan få de kunskaper och färdigheter som
läroplanen anger. Skolan måste ställa resurser till förfogande för de elever
som behöver extra hjälp för att uppnå de fastställda målen.

I dagens betygsskola resulterar konstaterade brister i ett manifesterande
av dessa brister, dvs. i ett lågt betyg.

Naturligtvis har de allra flesta lärarna ambitionen att alla elever skall lära
sig och ingen skall gå ur skolan med allvarliga kunskapsbrister. Men resurserna
är otillräckliga och betygssystemet konstruerat på så sätt att några
måste ges de lägsta betygen.

Eleverna vänjs vid att bristande kunskaper inte är något att göra åt, utvärderingen
i form av dagens prov resulterar ju sällan i några åtgärder. De elever
som har de största svårigheterna och de lägsta betygen kommer därmed
att uppfatta sig själva som dumma och hopplösa.

Alla ska lyckas

Betygen är det viktigaste instrument som skolan använder för att sortera in
eleverna i fack med sämre och bättre. Betygen mäter i vilken grad eleven
lyckats leva upp till skolans krav, men de upplevs som någon slags objektiv
bedömning av elevens intelligens, förmåga, kunskap och värde.

I Sverige är det ca 50 000 elever som varje år blir stämplade som sämst i
klassen. Vpk menar att alla elever har rätt att lyckas. En skola som tillåter
alla elever att lyckas måste vara betygsfri. I alla betygssystem sker det en
rangordning av eleverna som gör att några måste bedömas som sämst.

Det nuvarande relativa betygssystemet innebär att eleverna konkurrerar
med varandra, det blir inte lönsamt ur betygssynpunkt att hjälpa sina kompisar
eller att samarbeta.

Det faktum att eleverna tävlar med varandra leder även till en olycklig
likformighet. I tävlandet om de höga betygen undertrycks elevernas individuella
särart och de anpassar sig till den norm som läraren använder vid

Mot. 1989/90

Ub266

2

rangordningen. Några får höga betyg och andra får låga, men de liknar varandra
allt mer i sin anpassning till rangordningsmodellen.

De centrala proven i gymnasieskolan och standardproven i grundskolan är
det viktigaste instrumentet för att upprätthålla det relativa betygssystemet.
Eftersom vi i vpk motsätter oss betygssystemet är vi också negativa till de
centrala proven och standardproven i den utformning och funktion de har
idag. Enligt vår mening bidrar dessa prov i hög grad till den olyckliga koncentrationen
på mätbara faktakunskaper. Dessutom medför dessa prov en
olycklig centralstyrning. Däremot kan det arbete som centralt läggs ned på
att utforma dessa prov utgöra ett välbehövligt stöd för den enskilde läraren.

Vpk föreslår därför att samtliga dessa standard- och centrala prov skall
vara frivilliga. Klassen och lärarna skall tillsammans kunna avgöra ifall de
vill använda sig av dessa prov eller inte.

Andra betygssystem

I debatten om betygsskolan har andra betygssystem förts fram som alternativ
till dagens relativa system. Det gäller framförallt olika varianter av kurs- eller
målrelaterade betyg.

Vpk menar att ett sådant betygssystem innehåller stora nackdelar. Det
skulle innebära en hårdare centralstyrning av undervisningen och än mer statisk
kunskapssyn än i dag. Kunskapsnivån för varje betygssteg måste rimligen
vara densamma i hela landet och dessutom på förhand bestämd och definierad
så att eleven vet vad hon eller han skall prestera för att uppnå ett
visst betyg. Det försvårar det elevaktiva arbetssätt som läroplanen talar om.
Klassrumsdemokratin måste bygga på elevernas aktiva medverkan i planeringen
och utformningen av undervisningen.

Ett kurs- eller målrelaterat betygssystem med i förväg fastställda kunskapsnivåer
innebär i princip att eleven i förväg måste välja vilken betygsnivå
hon eller han vill uppnå. Tillgänglig statistik över elevernas val till alternativkurserna
på grundskolans högstadium och linjevalet till gymnasieskolan
visar att eleverna väljer efter klass och könstillhörighet snarare än efter
förmåga och intresse. Det finns inget som tyder på att valet av betygsnivå
skulle ske efter ett annorlunda mönster.

I dag engagerar sig föräldrarna olika mycket i sina barns skolgång. Barn
från akademiker och högre tjänstemannahem får generellt sett mer stöd och
engagemang i skolarbetet hemifrån än barn från arbetar- och lägre tjänstemannahem.
Det beror bl.a. på de skilda villkor som de olika samhällsklasserna
lever under. Skillnaderna gäller t.ex. arbetstid, utbildningsnivå, lön,
tillgång till studierum, tillgång till böcker osv.

En del elever får idag mycket stöd hemifrån, andra får det inte. I en skola
med kurs eller målrelaterade betyg kommer denna skillnad att få ännu större
betydelse än vad den har idag. Vpk befarar att föräldrarnas ambitioner och
uppmuntran kommer att spela större roll än med dagens betygssystem.

Det positiva i att eleverna i ett sådant system inte jämförs med varandra
utan med en fastställd kunskapsnivå skulle kunna innebära att alla elever
kan lyckas utan att det sker på bekostnad av någon annan. Men om betygen
skall fortsätta att fungera som urval och sortering inför vidare studier så kan

Mot. 1989/90

Ub266

3

inte alla få bra betyg utan att systemet kapsejsar. Därför blir även sådana
betyg i praktiken relativa.

Alla typer av betygssystem bygger på den i grunden felaktiga föreställningen
att det på ett rättvist sätt går att mäta kunskap. Inget nytt betygssystem
kan ta bort betygens negativa inverkan på undervisningen och elevernas
inlärningssituation. Vpk menar därför att hela grundskolan och hela gymnasieskolan
bör göras betygsfria.

En betygsfri skola

Den betygsfria skolan, kunskapsskolan, ställer höga krav på lärare och elever.
När inte betygen finns som morot och piska måste skolan fungera så
att kunskaperna och erfarenheterna är syftet och belöningen för det arbete
eleven lägger ned i skolan. Utan betygsnormen öppnar sig nya möjligheter
för elever och lärare att vidga skolans kunskapssyn samt öka sitt engagemang
och förståelsen av större sammanhang.

I den betygsfria kunskapsskolan är grundsynen att alla kan lära sig. Om
de kontinuerliga utvärderingarna visar att man inte uppnått de mål man gemensamt
satt upp måste det resultera i ytterligare insatser. Ingen elev skall
riskera att gå ur grundskolan utan de grundläggande kunskaperna och färdigheterna.
När en elev genomgått en utbildning, både i grundskolan och i
gymnasieskolan, ska eleven få ett intyg på att hon eller han deltagit i undervisningen
och klarat av den grundläggande målsättningen.

Den betygsfria skolan är ingen utopisk idealskola även om det kan låta så
i debatten. Betygen utgör idag ett stort och otympligt hinder, dels för att
uppnå läroplanens mål och intentioner, dels för att kunna göra den kunskap,
som vårt utvecklade samhälle kräver, tillgänglig för eleverna. Även i en betygsfri
skola finns åtskilliga problem och svårigheter att övervinna. Avskaffandet
av betygen innebär inte automatiskt att vi får en bra och jämlik kunskapsskola,
men den betygsfria skolan har betydligt större möjligheter än
dagens system. Vpk menar att införandet av en betygsfri skola skulle få konsekvenser
på åtskilliga av skolans områden.

Urval till högre studier

I dag används betygen vid urvalet till gymnasieskolan samt till universitet
och högskola. Vpk menar att varje skolform själv bör bära sina bekymmer.
Med det menar vi att det är orimligt att grundskolan skall tvingas att underordna
sig betygssystemet och dess kunskapssyn bara för att ett urval måste
ske till vissa gymnasielinjer. På motsvarande sätt anser vi det vara orimligt
att gymnasieskolans alla linjer tvingas in i betygssystemet bara för att en minoritet
av gymnasieeleverna senare skall söka in till översökta utbildningslinjer
på universitet och högskola.

Vpk menar att det urval som behöver ske till vissa utbildningar bör ske vid
ingången till den högre utbildningen. I dag sker urvalet i princip vid utgången
från den lägre utbildningen, vilket gör att hela undervisningen inriktas på
konkurrens om platserna i nästa utbildning. Dessutom menar vpk att betygen
ger dålig information om vad eleven egentligen kan, och vilka förutsättningar
eleven har att klara av en framtida utbildning.

Mot. 1989/90

Ub266

4

De principer som vpk anser bör vara vägledande vid ett urvalsförfarande
utan betyg och den modell för detta urval som vi förordar har vi redovisat i
andra sammanhang och vi avstår därför från att upprepa oss här.

Regeringen aviserar i årets budgetproposition en proposition om gymnasieskolans
reformering. Skolöverstyrelsens förslag till organisering av den
framtida gymnasieskolan innebär att samtliga linjer blir treåriga och att gymnasieskolan
skall ha breda ingångar.

I samband med en genomgripande omorganisering och reformering av
gymnasieskolan är det enligt vpk lämpligt att utarbeta ett antagningssystem
som inte är baserat på grundskolebetygen. På så sätt skulle det enda kvarstående
argumentet för betyg i grundskolans högstadium falla och hela grundskolan
kan göras betygsfri.

Vpk föreslår att antagningen till gymnasieskolan efter den väntade reformeringen
görs utan betyg.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivilliga standardprov och frivilliga centrala prov,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om betygsfri antagning
till gymnasieskolan i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betygsfri grundskola.

Stockholm den 22 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Björn Samuelson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margö Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90

Ub266

5