om betygsättningen i den kommunala och statliga vuxenutbildningen

Motion 1987/88:Ub378 av Ingela Gardner (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Ub378

av Ingela Gardner (m)

om betygsättningen i den kommunala och statliga
vuxenutbildningen

I proposition 1983/84:169 angående kommunal och statlig utbildning för
vuxna föreslog regeringen att den femgradiga betygsskalan skulle ersättas
med betygen godkänd och icke godkänd för grundskolekurser inom den
kommunala och statliga vuxenutbildningen. Riksdagen biföll förslaget.

Enligt propositionen fyllde de graderade betygen enbart funktionen att
sökande från vuxenutbildningen kunde behandlas på samma sätt som
sökande från grundskolan vid urvalet till gymnasieskolan. Att ersätta den
femgradiga betygsskalan med betygen godkänd respektive icke godkänd
borde enligt föredraganden, Lena Hjelm-Wallén, inte vara något problem.
Enligt hennes mening borde det vara naturligast att en vuxen elev som vill
fortsätta sina studier på gymnasienivå gör det inom något slag av vuxenutbildning.
Det finns inte anledning att behålla en femgradig betygsskala för
grundskolekurserna med tanke på de vuxenstuderande som kan tänkas söka
sig till och få plats på grundskoleanknutna studievägar i gymnasieskolan. I de
fall vuxenstuderande på grundval av slutbetyg från komvux eller SSV söker
till någon utbildning inom gymnasieskolan kan ansökningen behandlas inom
den fria kvoten.

Vad som inte framgår av propositionen är att alla elever faktiskt inte kan
fullfölja en gymnasieutbildning inom vuxenutbildningens ram. De elever
som önskar en teoretisk utbildning i gymnasieskolan kan studera vidare inom
vuxenutbildningen. Det ställer sig emellertid annorlunda i fråga om de
yrkesinriktade utbildningarna eftersom dessa inte anordnas fullt ut inom
vuxenutbildningen. Även de utbildningar som finns inom den s. k. lilla ramen
kan vara attraktiva för denna grupp elever. Problemet är med andra ord inte
så försumbart som Lena Hjelm-Wallén antydde i propositionen.

Efter en övergångstid börjar effekterna av beslutet nu att slå igenom. Men
på vilka grunder skall då landets intagningsnämnder bedöma om elever från
vuxenutbildningen skall anses konkurrenskraftiga till platserna i gymnasieskolan?
Någon vägledning finns inte. Nämnderna diskuterar nu olika sätt
att skaffa sig någon ytterligare information om de sökande och vilken
information som i så fall kan vara relevant. Skall vuxenutbildningsanordnarna
avge ett studielämplighetsintyg? Skall den sökandes behov av utbildning
vara utslagsgivande? Skall tidigare erfarenheter bedömas även om alla
sökande inte har andra meriter än sitt godkända betyg. Förslag har också
diskuterats om skolan kan avkrävas en uppgift om vad betyget godkänd

egentligen kan tänkas stå för. Med dessa oklarheter i bedömningen är risken
överhängande att informella bedömningsgrunder utvecklas och att bedömningen
kan bli mycket olikformig över landet.

Beslutet var ogenomtänkt och förhastat. De pedagogiska skäl som
anfördes i propositionen mot den femgradiga betygsskalan kunde ha tacklats
på annat sätt än att införa ett särskilt betygssystem, som i sin tur leder till än
allvarligare invändningar. Inte minst från rättssäkerhetssynpunkt är den
femgradiga betygsskalan överlägsen nuvarande system. Den femgradiga
betygsskalan bör därför återinföras för grundskolekurser inom den kommunala
och statliga vuxenutbildningen.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återinförande av den femgradiga betygsskalan
för grundskolekurser inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen.

Stockholm den 26 januari 1988
Ingela Gardner (m)

Mot. 1987/88
Ub378

15