Betygssystemet

Motion 1991/92:Ub300 av Karl-Göran Biörsmark (fp)

Den sittande betygsberedningen har till uppgift att ge
förslag till ett nytt betygssystem i grundskolan,
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.
Den nya regeringen beslöt att ge betygsberedningen
tilläggsdirektiv, som bl.a. innebär att flera av de krav som
folkpartiet liberalerna under lång tid har drivit för att få ett
bättre betygssystem nu närmare kommer att utredas.

Inför betygsberedningens fortsatta arbete vill jag ange
de utgångspunkter som jag anser skall gälla.

Betygssystemet ska vara målrelaterat. Betygsskalan bör
i fortsättningen omfatta sju steg (1--7). Varje betygssteg ska
i princip motsvara en bestämd kunskapsmängd. Varje elev
ska vid terminens början veta vad som fordras för att uppnå
ett betygssteg.

Jag tror att betyg ska sättas tidigare än idag och att det
ska vara mål- och kunskapsrelaterat. Betygen får dock,
enligt vår mening, aldrig ersätta personliga kontakter
mellan föräldrar, lärare och elever. Det som idag kallas
kvartssamtal måste utvecklas. Betygen är bara ett sätt bland
andra att hålla kontakten med hemmet. Skolorna kan också
välja att komplettera betyg och samtalskontakter med
skriftliga omdömen. Varje elev bör inför terminsstarten
tillsammans med lärare och föräldrar göra upp ett
studieprogram där mål i olika ämnen sätts upp.

Enligt min uppfattning finns det mycket lite som tyder
på att verksamheten på lågstadiet skulle bli bättre av att
lärarna började betygsätta eleverna.

Betyg behövs främst för motivation och som
information. Lågstadielärare rapporterar dock sällan om
några större problem med att motivera eleverna. Där finns
en nyfikenhet och glädje i lärandet som räcker långt.
Dessutom är ju kontakterna med hemmen på lågstadiet
fortfarande ganska goda, så behov av just betyg som
information finns knappast.

Nackdelen med betyg är att de i vissa fall kan hämma
istället för att stimulera. Det är med andra ord viktigt att
kunna ta ett dåligt betyg på rätt sätt. Det kräver en viss
mognad. Det är mycket begärt att t.ex. sjuåringar ska ha
den mognaden. Sanningen är ju att detta är ett problem
också långt upp i åldrarna.

Istället för att förbättra motivation och information finns
en uppenbar risk att betyg på lågstadiet skulle slå sönder
arbetssätt som växt fram under lång tid och som visat sig
fungera ganska bra. Den risken skall vi inte ta.

Det har också uppstått en debatt huruvida betygen i
ordning och uppförande skall återinföras. Jag är mycket
tveksam till detta. Jag tror helt enkelt inte att det är rätt
metod att komma tillrätta med disciplinproblem.

Då dessa betyg delades ut fick praktiskt taget alla elever
det högsta betyget, ''A''. Det betyg som ännu tidigare hette
''sänkt sedebetyg'' tillgreps bara i fall av allvarligare
disciplinproblem. När sådana eventuellt uppstår anser jag
att det är en helt otillräcklig och felaktig insats av skolan att
skicka hem ett papper till föräldrarna med en viss siffra eller
bokstav när terminen är slut. Sådana situationer måste
åtgärdas omedelbart när de uppstår och hemmen måste
kontaktas kontinuerligt om utvecklingen.

De principer som jag här tar för givet beträffande
målrelaterade betyg -- en betygsskala om sju steg, betyg
tidigast fr o m
mellanstadiet och ett avståndstagande från betyg i
ordning och uppförande -- bör ligga till grund för
betygsutredningens fortsatta arbete. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betygssystemet.

Stockholm den 27 januari 1992

Karl-Göran Biörsmark (fp)