Bevarande av en svensk mjölkproduktion

Motion 2004/05:MJ479 av Staffan Danielsson och Birgitta Carlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bevara en svensk mjölkproduktion.

Motivering

Jordbruk och livsmedelsindustri betyder mycket för Sverige, vad gäller både ekonomi och ekologi. Den ökande konkurrensen tillsammans med att EU-ersättningarna frikopplas från kravet på att producera mat gör risken allvarlig att "världens bästa livsmedelsproduktion" riskerar att liksom tidigare textil- och varvsindustrin, flytta utomlands.

Lönsamheten är idag mycket pressad inom näringen, den ansvariga myndigheten räknar med minskning av spannmåls- och nötköttsproduktionen och är osäker på utvecklingen i övrigt.

Det finns en väldig skillnad mellan livsmedelsproduktion och att tillverka kläder eller båtar. Det handlar om vårt dagliga bröd som vi måste äta varje dag, det handlar om att utnyttja fotosyntesens underverk för att genom kraften i våra åkrar och betesmarker årligen producera högkvalitativ mat, vilket ger ökad BNP, fler jobb och bevarar det öppna kulturlandskapet.

Sveriges jordbruk är bland de miljö- och djurskyddsvänligaste i världen. En utveckling som driver jordbruk och livsmedelsindustri utomlands ger alltså betydande negativa effekter för miljön och för djurskyddet, hotar det öppna landskapet och försämrar drastiskt det gröna kretsloppet.

Mjölkproduktionen är av särskild stor betydelse i dessa avseenden eftersom den står för så stor del av arbetet och det satsade kapitalet i det svenska jordbruket, eftersom den betyder så mycket för det öppna landskapet genom sitt användande av vall och betesmarker i främst skogs- och mellanbygderna, eftersom den producerar kalvar som ger betande nötkreatur, eftersom den förbrukar stora mängder spannmål och eftersom den utgör basen för en stor del av livsmedelsindustrin.

EU:s jordbruksreform pressar nu mjölkproduktionen mycket hårt med sjunkande marknadspriser. Risken för att en betydande del av den svenska mjölkproduktionen och -industrin försvinner när många ger upp och få vågar investera är uppenbar. Detta skulle vara mycket negativt för både BNP, sysselsättning och vår ekologi. Vår uppfattning är att staten måste göra allt vad som står i dess makt för att inom EU:s regelverk stödja en fortsatt livskraftig svensk mjölkproduktion.

I första hand är det självfallet upp till näringen att på gårdar och mejerier göra sitt yttersta, men staten måste bidra genom ett bättre företagsklimat, lägre skatter, mindre byråkrati, enklare regler och fullt utnyttjade EU-ersättningar som utbetalas snarast möjligt.

Men vi anser också att mjölkreformen är alltför radikal och prispressen är alltför hård. Mjölkbönder i olika EU-länder, inklusive Sverige, visar sin desperation. Sverige bör därför i Bryssel driva på för en mildring av refomen, främst genom att mjölkkvoterna inte ökas utan snarare minskas, för att stabilisera och höja marknadspriset till bärkraftiga nivåer.

Stockholm den 27 september 2004
Staffan Danielsson (c)	Birgitta Carlsson (c)