Bevarande av jordbruk som har betydelse för miljön

Motion 1988/89:Jo236 av Bo Finnkvist (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Jo236

av Bo Finnkvist (s)

Bevarande av jordbruk som har betydelse för miljön

Landskapsbilden förändras snabbt i de svenska mellanbygderna i dag.
Odlingslandskapet med hagmarker är nästan borta och de odlade jordarna
förbuskas snabbt eller planteras med skog. Även om jordbruksmarken på
många håll har liten betydelse både nu och i framtiden, som just jordbruksmark,
har den värde som kulturmark - det som ger dalgångar och bebyggelse
dess identitet och skönhet.

Vi kan redan i dag på många håll iaktta hur det förbuskade och
igenplanterade landskapet blir fattigt och likriktat. Det krävs en hel serie
med åtgärder för att göra det möjligt att behålla ett öppet landskap. Det är en
förutsättning som resurs för turismen men lika mycket en bärare av en
kultur.

Den gjorda översynen av jordförvärvslagen innebär också förslag i samma
riktning, att bevara en levande landsbygd. Den förda glesbygdspolitiken är
också offensiv och utvecklingsinriktad. Men det finns trots detta en fortsatt
negativ utveckling om man vill behålla ett öppet landskap i t.ex. de
värmländska dalgångarna.

Det finns stora risker med en politik som i den goda avsikten att minska
spannmålsöverskottet planterar skog på ett sätt som innebär stora förändringar
i landskapsbilden trots marginella ökningar av skogarealen. Det finns
t.ex. i Torsby kommun i Värmland bara två procents jordbruksmark. Ändå
är det dessa två procent som ger bygden dess skönhetsvärde och identitet för
de boende och för genomresande.

Riksdagen har tidigare uttalat att jordbruksproduktionen i de nordligare
länen skall vara oförändrad. Men i t.ex. Värmland pågår f.n. en kraftig
minskning av mjölkproduktionen framför allt i skogs- och mellanbygderna.
Stödsystemet fungerar inte för Värmland.

Aktiva jordbrukare behövs för att vara basen i bevarandet av ett öppet
landskap och för utvecklingen av nya kombinationssysselsättningar. Därför
måste vi sätta in en rad åtgärder för att bevara jordbruken i glesbygden.

I den omformning av svensk jordbrukspolitik som f.n. sker måste hänsyn
tas till jordbruken i glesbygden.

Det är t.ex. inte orimligt att samhället betalar för att landskapet i vissa
områden hålls öppet och levande för att ge alla medborgare tillgång till de
skönhetsvärden som stora delar av dagens glesbygdsturism lever på.

Arealbidrag bör kunna utgå till glesbygdsbönder som håller djur med
avsikt att hålla landskapet öppet.

Stödsystemet är i dag utformat på ett sätt som missgynnar jordbruken i

skogsbygderna. Detta innebär ytterligare minskad sysselsättning och vikande
underlag för service i skogs- och glesbygderna. Följden blir också en
radikalt förändrad landskapsbild i framtiden. Inslaget av gröna öppna
landskap i skogsbygden kommer tyvärr att försvinna.

I exempelvis Övre Klarälvsdalen i Värmland, som är en sådan gammal
jordbruksbygd där en av de troliga framtida näringsgrenarna är turism, kan
man i dag på goda grunder befara att området blir mindre attraktivt för
turister.

Man kan inte bevara all jordbruksmark men man måste kunna bevara så
mycket att landskapsbilden består. I dag håller många människor djur av
kanske den enda anledningen att man vill hålla landskapet öppet, andra slår
enbart vallarna etc. Det är för miljön viktiga insatser som borde uppmuntras
på ett bättre sätt än i dag.

Stödsystemet till jordbruket har tyvärr en sådan utformning att det i
praktiken leder till nedläggning av jordbruksmark i skogsbygderna. Stödreglerna
borde ses över och ges en inriktning som innebär att landskapsbilden
bevaras även i framtiden. Stöd baserat på areal borde prövas utan hänsyn till
produktion.

I dag hamnar större delen av stödpengarna på de bästa jordarna och leder å
ena sidan till koncentration och överproduktion, å andra sidan till igenväxning
och en radikalt förändrad landskapsbild. All jordbruksmark i skogsbygderna
kan inte bevaras, men det måste vara lämpligt att bevara en för miljön
viktig del. I annat fall är även annan verksamhet, som exempelvis turism, i
fara. Sysselsättningseffekterna är nämligen mycket större än vad som berör
enbart jordbruksnäringen. En förändring av stödsystemet bör vara möjlig att
göra utan att det leder till större kostnader. Totaleffekterna blir förmodligen
ekonomiskt fördelaktiga.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att förändra jordbrukspolitiken så att
för miljön viktiga jordbruksenheter bevaras.

Stockholm den 24 januari 1989

Bo Finnkvist (s)

Mot. 1988/89
Jo236

12