Det gamla kulturlandskapet är en viktig tillgång för en god livsmiljö och har också ett omistligt vetenskapligt värde. Hagmarker, slåtterängar m.m. innehåller de mest artrika växt- och djursamhällena i svensk natur och har avgörande betydelse för växt-

Motion 1988/89:Jo285 av Marianne Andersson och Birgitta Hambraeus

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Jo285

av Marianne Andersson och Birgitta Hambraeus

Det gamla kulturlandskapet är en viktig tillgång för en god livsmiljö och har
också ett omistligt vetenskapligt värde. Hagmarker, slåtterängar m.m. innehåller
de mest artrika växt- och djursamhällena i svensk natur och har
avgörande betydelse för växt- och djurlivets mångfald, samt för den genetiska
variationen i landet. Av våra ca 400 hotade växter hör ca 300 hemma i
jordbrukslandskapet.

Vårt äldsta kulturlandskap är emellertid i stor fara. De människor som av
intresse och tradition bedriver ett, utifrån det moderna jordbrukets synsätt,
gammaldags jordbruk med t.ex. ängsslåtter blir allt färre.

Ängsslåttern, där man tar hö från permanenta och ogödslade ängar, är
det enda sättet att bevara de slåtterberoende växt- och djurarter som i dag är
hotade. De marker som inte längre betas förbuskas eller planteras med
skog, vilket leder till att artrikedomen i hagmarkerna utarmas.

I en tid då jordbruket präglas av överskott på åkerareal finns det heller
inget ekonomiskt intresse att bevara de ofta små områdena av ängar och
hagmarker. Möjligheterna för dagens lantbrukare att ta ansvar för den här
delen av vårt kulturlandskap är mycket små med hänsyn till den utsatta
ekonomiska situation de har, även om de är mycket medvetna om dess
betydelse.

Det är nödvändigt med ekonomiska stimulansåtgärder från samhällets
sida för att bibehålla de gamla brukningsmetoderna på särskilt skyddsvärda
områden. Detta bekräftas av den verksamhet som pågått under ett par år
i samarbete mellan naturvårdsverket och länsstyrelserna med inventering
av skyddsvärda områden. Det har också träffats överenskommelser med
brukarna om skötseln av dessa speciella områden. För detta har utgått arealbidrag
och bidrag till stängsel eller dylikt beroende på erforderliga åtgärder.
Under innevarande år har anslagits 10 miljoner kronor till denna verksamhet.

Eftersom det är fråga om långsiktiga projekt och att fler och fler brukare
behöver anslutas, allt eftersom inventering sker och överenskommelser
träffas med brukarna, ökar behovet av ekonomiska resurser till denna för
naturvården så viktiga verksamhet. I budgetpropositionen föreslås oförändrat
anslag på 10 miljoner kronor, som en del av anslaget till Särskilda
projekt på miljövårdens område, B6, bilaga 16. Vi anser att denna speciella
del av vårt svenska kulturlandskap är värd mer än 10 miljoner kronor. Det
är nu åtgärderna måste sättas in. Annars kommer det inte att finnas något

Mot.

1988/89
Jo285 295

Bevarande av slåtterängar

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo285 295

kvar att bevara i framtiden, med allt vad det skulle innebära inte minst ur Mot. 1988/89

vetenskaplig synpunkt. Anslaget bör åtminstone fördubblas. Jo285

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att till B6, Särskilda projekt på miljövårdens
område för budgetåret 1989/90 anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 10 miljoner kronor förhöjt reservationsanslag om
37 500 000 kronor.

Stockholm den 25 januari 1989

Marianne Andersson (c) Birgitta Hambraeus (c)

2