Bevarandet av Ammerån

Motion 1988/89:Bo508 av Stina Eliasson m.fl. (c, s, m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Bo508

av Stina Eliasson m.fl. (c, s, m)
Bevarandet av Ammerån

Vattendomstolen har nu sagt sitt. En utbyggnad av Ammerån strider, enligt
juristerna i vattendomstolen, inte mot vattenlagen.

I sitt yttrande säger vattendomstolen bl.a. att själva dammen och tunneln i
Överammer inte har så stor betydelse och fortsätter: Inverkan sker främst
på fisket och härigenom på turismen samt på landskapsbilden samt genom
den inverkan i övrigt som kan uppkomma genom de förändrade vattenföringarna.

Enligt vattendomstolen är alltså dessa skador tillåtna! Med i övrigt
menas bl.a. de rent biologiska förändringarna, ett faktum som fått större och
större betydelse i debatten, men som domstolen i sin slutsats tar mycket lätt
på. Frågan om de biologiska förändringarna handlar bl.a. om Ammeråns
motståndskraft mot försurning och dess sparkapital i en snart miljöbankrutt

värld. Domstolen konstaterar också att företaget inte kan befaras

medföra väsentligt minskad trevnad för närboende eller att det medför att
befolkningen får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade.

1 lagen om hushållning med naturresurser m.m. föreskrivs i 1 kap.
Inledande bestämmelser 1 § Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt
skall användas så att en från ekonomisk, social och samhällsekonomisk
synpunkt god hushållning främjas.

2 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser 1 § Mark och vattenområden
skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest
lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.
Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt
god hushållning. 2 § Stora mark- och vattenområden, som inte alls eller
endast obetydligt, är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i
miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka
områdenas karaktär. 3 § Mark och vattenområden som är särskilt känsliga
från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan
skada naturmiljön.

Enbart med hänvisning till dessa lagparagrafer borde hela Ammerån vara
undantagen från all exploatering. Enligt naturresurslagen 3 kap. 6 § är
Ammerån uppströms Överammer skyddad mot vattenkraftutbyggnad, reglering
och överledning.

Det aktuella överledningsprojektet gäller den hittills orörda delen mellan
Överammer och ner till Indalsälven. Enligt vår mening bör lagen om
hushållning med naturresurser ändras så att hela Ammerån skyddas.

Skälen för detta är många:

Ammeråns naturvärden

Ammerån är Indalsälvens näst största tillflöde med ett nederbördsområde på
ca 3 070 km2 och en medelvattenföring av ca 40 nrVs vid mynningen i Ammer.
Ån är på långa sträckor ett utpräglat strömvatten, som rinner upp i
Hotagsfjällen och rinner genom ett område med kambrosilurisk berggrund,
vilket gör att Ammerån är landets förnämsta kalkströmvatten med en
enastående förmåga att stå emot försurning. Trots att man under flottningsepoken
gjorde en del ingrepp i ån är den helt oreglerad och praktiskt taget
orörd i hela sin längd. Sedan flottningen upphörde har man med hjälp av
statsbidrag återställt en del av de lekplatser för fisk, som förstördes genom
rensningar i ån. Vattnen är naturligt näringsrika och välbuffrade med pH
89 och det syns ännu inga tecken på skador på flora och fauna. I Ammerån
finns växter och djur, som är utrotade eller utrotningshotade på andra håll,
bl.a. flodpärlmussla och utter. Vattnet är laddat med planktonorganismer,
som ger överflöd på näring åt en mycket art- och individrik strömfauna i
nerströmsdelen. I de översta forsarna bildar strömfaunans filtrerare en
fullkomligt heltäckande päls på bottnen. Längs hela ån är luftrummet
sommartid fyllt av moln av svärmande vatteninsekter. Den biologiska
produktionen hör till de högsta någon vattenmiljö i landet kan uppvisa. Detta
gäller även produktionen av harr och öring. Förutom ett stort antal arter
orkidéer finns här en rad andra ovanliga växter såsom kalla, sprängört och
klådris.

Ammeråns flodsystem är ytterst värdefullt i en rad avseenden inte minst
för naturvetenskaplig forskning. Ammerån kan tack vare sin vattenkvalitet
och sin stora variationsrikedom både vad gäller flora och fauna fungera som
genbank för sämre ställda vattendrag.

I den fysiska riksplaneringen klassas Ammerån i sin helhet som högst
bevarandevärd ur följande synpunkter: ekologiska, naturvetenskapliga,
kulturhistoriska och för det rörliga friluftslivet. Ammerån uppströms Överammer
är dessutom av riksintresse av geografiska skäl och undantagen från
vattenkraftutbyggnad i den nya lagen om hushållning med naturresurser.

Ragunda kommun

Ragunda kommun är en typisk inlandskommun med sviktande befolkningsunderlag
och ogynnsam åldersfördelning. De viktigaste näringsgrenarna är,
förutom den offentliga sektorn, jord- och skogsbruk, industri och turism.
Den gren av näringslivet som man utan stora investeringar snabbt kan öka är
sommarturismen. En orörd Ammerå är en förutsättning för sommarturismen
i Ragunda kommun. 60% av de turister, som söker sig till Jämtlands län,
kommer för att fiska. Av dem föredrar 70% fiske i strömmande vatten. De
östra delarna av Ragunda kommun har drabbats hårt av försurning.

Efter olyckan i Tjernobyl drabbades vattendragen i samma område d.v.s.
gränstrakterna mot Ångermanland av radioaktivt nedfall. Cesiumhalten i
gädda låg ett tag över 20 000 Bq/kg. De strömmande vattnen har klarat
cesiumnedfallet betydligt bättre.

Överammer är en av de mest vitala byarna i Ragunda kommun och
fungerar som serviceort för den närmaste omgivningen. Åldersfördelningen i

Mot. 1988/89

Bo508

6

byn är ovanligt gynnsam eftersom många unga familjer slagit sig ner i
Överammer och byggt hus där. Avståndet till Östersund är 7 mil, ett
acceptabelt pendlaravstånd. Överammer är också centrum för sommarturismen
i området med forsränning och ett betydande strömfiske. Konkreta
planer finns för ett utökande av turistservicen i området. Man avvaktar
emellertid beslutet om Ammeråns framtid eftersom en överledning tar bort
förutsättningarna för turism i området. Det är den ur turistisk och ekologisk
synpunkt mest värdefulla delen av ån, som nu hotas.

En enig lokal opinion har sagt nej till en utbyggnad av Ammerån, bl.a.
Ragunda kommun och länsstyrelsen i Jämtlands län. På riksplanet har också
tunga instanser sagt nej, t.ex. fiskeristyrelsen. Dessutom har en rad ideella
miljöorganisationer på lokalt, regionalt och riksplan sagt nej till projektet
överledning från Ammerån till Indalsälven i Ragunda kommun. Den lokalt
ideellt arbetande Ammerågruppen har i åratal arbetat hårt för att
informera om Ammeråns betydelse ur miljö- och regionalpolitisk synpunkt.

Ärendet ligger nu hos regeringen som har lämnat ut vattendomstolens
yttrande på remiss. Remisstiden har utsträckts till den 6 mars 1989.

En utbyggnad av Ammerån är helt oacceptabel och regeringen bör enligt
vår mening säga nej till kraftbolagets anhållan om att få bygga en överledning
av vatten från Ammerån till Indalsälven i Ragunda kommun.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar om ändring i lagen om hushållning med
naturresurser så att hela Ammerån ingår bland de älvar och älvsträckor,
som är skyddade enligt lagen om hushållning med naturresurser,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om byggande av överledning av vatten från Ammerån
till Indalsälven i Ragunda kommun.

Stockholm den 19 januari 1989

Stina Eliasson (c)

Marianne Stålberg (s) Ingrid Hemmingsson (m)

Nils-Olof Gustafsson (s) Margareta Winberg (s)

Mot. 1988/89

Bo508

7

17052, Stockholm 1989