Bidraget till hemspråksundervisning

Motion 1990/91:Ub291 av Pär Granstedt m.fl. (c, fp, v)

I budgetpropositionen föreslår regeringen att
sektorsbidraget till skolan skall minskas med 300 milj
kronor. Detta skulle kunna åstadkommas genom att
effektivisera hemspråksundervisningen, skriver
föredraganden. Kommunerna skall bli befriade från att
anordna hemspråksundervisning om de inte kan få ihop
grupper om minst fem elever. I övrigt säger han att alla
principer för hemspråksundervisningen ligger fast. Det är
en skyldighet för kommunerna att anordna
hemspråksundervisning, kommunerna är skyldiga att ge
studiehandledning på hemspråksundervisning till de elever
som inte klarar skolarbetet på svenska. Skolan är
fortfarande skyldig att ge invandrarelever en med svenska
elever likvärdig utbildning.

I Södertälje kostar lärarlönerna för
hemspråksundervisningen inklusive studiehandledning på
hemspråket ca 21 milj kronor. Av dem går ca 7,9 miljoner
till ren hemspråksundervisning, och 13,1 miljoner till
studiehandledning på hemspråket.

Södertälje mister, om man avser att dela ut statsbidraget
proportionerligt mot i dag, ett statsbidrag på 12 milj kronor.
Besparingsbetinget klaras alltså inte även om man slutar att
ge hemspråksundervisning helt och hållet.

För en kommun som Södertälje slår detta
besparingskrav därför mycket hårt, kanske hårdare än i
många andra kommuner och det av många skäl. I Södertälje
bor två stora invandrargrupper och ett mycket stort antal
mycket små grupper. De små grupperna kommer
automatiskt att mista sin hemspråksundervisning eftersom
det inte finns fem elever överhuvudtaget eller eftersom de
bor utspritt i kommunen och är i så olika åldrar att det blir
omöjligt att göra grupper om fem elever. Detta gäller 32
språk. Denna första bild liknar i hög grad de små kommuner
ute i landet som sedan 1985 börjat ta emot flyktingar och
som hittills klarat det mycket tack vare statsbidraget till
hemspråksundervisningen.

Södertälje har emellertid en mycket stor
invandrargrupp, som är i en alldeles speciell situation, den
assyrisk-syrianska. Merparten av dessa flyktingar kom i
mitten av 70-talet från Midyat i sydöstra Turkiet, där de
levat som en kristen förtryckt minoritet. På grund av
förtrycket gick många, framför allt kvinnorna, inte i skola
överhuvudtaget och de som gjorde det fick en femårig
utbildning i den turkiska skolan. Assyrier-syrianerna talar
emellertid inte turkiska utan ett språk som här i Sverige fått
många namn -- det senaste officiella är turabdinska. Detta
språk har varit ett renodlat talspråk, eftersom assyrier-
syrianer aldrig haft några nationella rättigheter och aldrig
haft egna skolor utom de religiösa skolorna där man lärt ut
ett klassiskt kyrkospråk, i Sverige benämnt syriska.

På senare år har Södertälje också tagit emot ett stort
antal assyrisk-syrianska flyktingar från Libanan. Dessa talar
oftast arabiska och de har alla upplevt kriget.

Assyrier-syrianernas barn kan oftast inte någon svenska
när de börjar skolan även om de är födda här. Trots det har
man hittills inte ansett det möjligt att organisera
hemspråksklasser för dem, eftersom det inte finns någon
tradition av någon skola på det egna språket och inte heller
någon litteratur. I stället har man anställt lärare som talar
språket och som kan ha studiehandledning med barnen. Då
läsoch skrivinlärningen sker på svenska, har man varit
tvungen att ha en svensk lärare också, men eftersom barnen
kan så lite svenska måste klasserna göras mycket små och
man måste ha en stor insats av svenska som andraspråk. Det
finns i Södertälje i dag 12 svenskspråkiga klasser med
enbart assyrisk-syrianska barn.

Vi tror inte att det finns någon enskild kommun som har
en liknande situation i samma omfattning som Södertälje. 1 107
av Södertäljes 2 197
invandrarelever i grundskolan är assyrier-syrianer
och inga av dessa är ännu assimilerade. Snart sagt alla
föräldrar talar turabdinska och/eller arabiska med sina barn
och de allra flesta kan inte uttrycka sig på svenska, framför
allt inte i skrift. Till saken hör att de krigsskadade eleverna
från Libanon är i ett mycket stort behov av att få tala om
sina upplevelser på sitt eget språk. Kommunen har av den
anledningen anställt en kurator och en psykolog som bl.a.
ger lärarna konsultation för att dessa skall klara denna
mycket känsliga uppgift.

I debatten hör vi ständigt, att kommunerna naturligtvis
inte behöver spara in på hemspråksundervisningen även om
statsbidraget blir lägre. De kan göra omprioriteringar och
ta pengar från andra verksamheter och ge till denna.
Södertäljes ekonomi är emellertid inte sådan att detta är
möjligt utan statsbidraget har varit helt avgörande för att
skolan hittills har kunnat bedrivas på ett någorlunda
tillfredsställande sätt, även om bristen på utbildade lärare i
framför allt svenska som andraspråk är mycket besvärande.

Om propositionen tas av riksdagen kommer vi i
Södertälje inte att kunna ge några invandrarelever och
framför allt inte de assyrisk-syrianska eleverna en med
svenskar likvärdig skolgång. Vi kommer inte ens att kunna
kommunicera med deras föräldrar. I det fallet måste
möjligheter öppnas för extra bidrag till kommuner med
särskilda behov av det slag som redovisats i denna motion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen anvisar medel till extra statsbidrag till
kommuner med särskilda behov i fråga om
hemspråksundervisning.

Stockholm den 25 januari 1991

Pär Granstedt (c)

Ylva Annerstedt (fp)

Annika Åhnberg (v)