Bilbälteslagen

Motion 1993/94:T416 av Magnus Persson (s)

Alltsedan vi i vårt land införde bestämmelser om
obligatoriskt säkerhetsbälte kan vi konstatera att de tidigare
omfattande personskadorna i samband med trafikolyckor
har minskat efterhand. En bidragande orsak till detta är att
bil/säkerhetsbältet utan tvekan är och förblir ett
utomordentligt skydd för den enskilde när vi färdas utefter
vägarna. Erfarenheterna är med andra ord mycket goda och
allt flera respekterar lagbestämmelserna och inser faran
med att slarva med användandet av säkerhetsbältet.

I samband med lagens tillkomst gjordes
undantagsbestämmelser för förare av vissa fordon, typ
taxiförare och vissa andra yrkesgrupper, i deras dagliga
gärning. Det har gått åtskilliga år sedan tvånget med
säkerhetsbälte infördes och alltjämt finns vissa dispenser för
yrkesförare och andra att inte behöva använda
säkerhetsbälten. Det visar sig att många av dessa
yrkesförare och berörda grupper oftare än andra skadar sig
i samband med trafikolyckor av skilda slag. Det borde
övervägas om inte alla grupper som i dag färdas på vägnätet
borde inrymmas under bältesobligatoriet. En taxiförare
som kör privat har redan i dag obligatoriet med
bilbälteslagen. Steget ifrån att vara privatbilist till att vara
yrkesförare kan inte vara särskilt långt. I anledning därav
anser jag att frågan om utsträckning av lagen även bör
omfatta de yrkeskategorier som i dag är undantagna med
dispensbestämmelser för förare av motorfordon. Dispens
skall självfallet alltjämt gälla för de handikappade och
personer med nedsatt rörlighetsförmåga i en eller annan
form.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
införande av obligatoriskt användande av säkerhetsbälte
övervägs för fordonsförare som i dag har generell dispens
från användande av säkerhetsbälte vid framförande av
motorfordon.

Stockholm den 24 januari 1994

Magnus Persson (s)