Bilförmån

Motion 1992/93:Sk366 av Peter Kling m.fl. (nyd)

I våras gav riksdagen regeringen i uppdrag att titta på
vilka konsekvenser de svenska tjänstebilsreglerna får för
vår bilindustri. Denna utredning skulle varit klar under
hösten 1992, vilket uteblev. Nu säger regeringen att ett
förslag om ändrade beskattningsregler för tjänstebilar skall
komma under våren 1993! Kan man lita på detta och hur
många ytterligare arbetstillfällen inom svensk bilindustri
skall gå förlorade innan dess?

Under 1993 kommer flera företag, både små och stora,
att säga upp sina avtal och inte inhandla några tjänstebilar,
bl.a. har SKF sagt upp avtalet för 300 tjänstebilar.

Tittar man på hur reglerna är utformade i andra
bilproducerande länder så har dessa en betydligt lägre
beskattning av tjänstebilen än Sverige. Se t.ex. på Tyskland
där en tjänstebilsförmånstagare beskattas för resorna till
och från arbetsplatsen. Det skall då jämföras med svensk
beskattning där 35--42% av en bils förmånsvärde beskattas.
Utöver denna beskattning får svenska företag betala sociala
avgifter på den löneförmån som det anses vara att ha en
tjänstebil.

Försäljningen av tjänstebilar i Sverige har i det närmaste
halverats under några år, och med tanke på den fortsatta
nedgången samt att mer än hälften av nybilsförsäljningen
hos Volvo och Saab utgöres av tjänstebilar drabbas givetvis
de båda företagen mycket hårt av en sådan nedgång i
försäljningen.

I förslaget att sänka beskattningen för tjänstebilar är det
tre mycket viktiga sakargument som måste belysas i denna
motion, nämligen:

1. Svensk bilindustri kommer att öka försäljningen av
nya bilar i Sverige och därigenom räddas många
arbetstillfällen.

2. Trafiksäkerheten på svenska vägar förbättras avsevärt
om mindre bilar byts ut mot större och säkrare bilar, vilket
blir fallet vid ändrade skatteregler för tjänstebilar.

3. Miljön förbättras i och med att vagnparken i Sverige
ständigt kommer att förnyas. Ett stort hot mot miljön är just
att vagnparken i Sverige successivt håller på att försämras
med bl.a. försämrade regler för tjänstebilar.

Statens uteblivna intäkter av minskningen av
förmånsbeskattningen för tjänstebilar kommer således med
råge att kompenseras med ökat användande av tjänstebilar.

Förmånsbeskattning av pickupar eller andra fordon som
användes till rena arbetsredskap i företagen

I enskilda företag, handelsbolag och kommanditbolag
litar tydligen myndigheterna på ägarnas körjournaler, men
i aktiebolagen spelar det ingen roll hur mycket körjournal
som förs. I aktiebolagen sker en schablonartad beskattning
av bilförmån oavsett om ägarna kört med firmabilen privat
eller inte. Dessutom påförs arbetsgivaravgifter för
bilförmån. I dag får många aktiebolag upp till 5.000 kronor
per månad och bil för just ingenting. Detta sker på minsta
lilla pickup som användes i företagen oavsett den användes
privat eller ej. Det är tydligen så att det är
möjligheten till privatanvändandet som beskattas.
Dessa bilar är endast ett arbetsredskap i företagen.
Dessutom har företagarna egna privata bilar i familjen som
oftast är betydligt nyare bilar än den pickup eller liknande
som användes i arbetet. Elfirmor, plåtslagare, vvs-företag,
målerifirmor och många andra har sina bilar inredda på ett
sådant sätt att det är omöjligt att i någon större utsträckning
använda bilen-arbetsredskapet privat. Skulle
skattemyndigheterna vara riktigt konsekventa så skall ju
alla maskiner, kläder och verktyg m m beläggas med förmån
för där föreligger möjligheten att företagens ägare
kan använda dessa privat också.

Skattemyndigheternas behandling av aktiebolagen är
många gånger absurd. Det har till och med hänt att
handikappade ägare till aktiebolag blivit påförda
beskattning. Personerna har inte kunnat ta sig in i en bil och
än mindre brukat den i privat körning. Trots detta har dessa
personer påförts beskattning av bilförmån och aktiebolaget
har ålagts att betala arbetsgivaravgifter. Det lär finnas fall i
Norrland, där innehavarna av bolag inte ens haft körkort,
som blivit påförda bilförmåner. Bestämmelserna, som de är
utformade och som de praktiskt tillämpas, är rent ut sagt
löjliga och bör omedelbart ändras.

Det finns emellertid ingen anledning att skjuta skarpt på
skattefolket för att de tillämpar dessa absurda regler, det är
riksdagen, regeringen och riksskatteverket som bär
ansvaret för den idiotiska tillämpningen av
förmånsbeskattningen som nu sker hos våra företag runt om
i landet.

Nej, ändra dessa regler omedelbart, vänta inte på de
överklaganden som ligger hos länsrätten, kammarrätten
och ev regeringsrätten, då denna process säkert kommer att
ta 6--7 år. Då är många av våra fina företagare satta i
konkurs. Detta kommer bara att kosta samhället stora
belopp och ytterligare öka den mycket stora arbetslösheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att omgående se över
förmånsbeskattningen vad beträffar tjänstebilsförmånen
samt de sociala kostnader som anknyter till den,

2. att riksdagen beslutar att förmånsbeskattningen i
aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och enskild
firma inte påförs bil som används som arbetsredskap för
inkomsternas förvärvande.

Stockholm den 15 januari 1993

Peter Kling (nyd)

Bengt Dalström (nyd)

Kenneth Attefors (nyd)

Dan Eriksson (nyd)

i Stockholm