Bilismens påverkan på växthuseffekten

Motion 1989/90:T232 av Kent Lundgren m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T232

av Kent Lundgren m.fl. (mp)

Bilismens påverkan på växthuseffekten

Alla riksdagens partier har gjort offentliga uttalanden vid olika tillfällen, där
man poängterat sin vilja att minska de utsläpp som påverkar såväl ozon-skiktet,
som den väl så allvarliga klimatpåverkande växthuseffekten. Ozon-skiktets
problematik har fokuserats tämligen väl i debatten och överenskommelser
om minskning, respektive ersättning, av såväl klorerade ämnen som freoner
har nåtts.

Men så snart man diskuterar växthuseffekten - innebärande begränsning
av de fossila bränslenas användning - så blir det väldigt tyst, eftersom man
då hotar tillväxtekonomins heliga tempel. Växthuseffekten aktualiseras
dock när kärnkraftsavvecklingen kommer upp på dagordningen och då är
den plötsligt så helig i en del kretsar, att den överskuggar alla andra miljöoch
överlevnadsproblem, ty då hotas ju tillväxten ännu mer!

Men givetvis måste växthuseffekten vara ett lika allvarligt hot i alla sammanhang
och självklart måste den därför debatteras och kraftfulla åtgärder
måste vidtas på alla områden som är möjliga i dagsläget.

Det första målet måste då givetvis vara att stoppa all onödig ökning av
utsläppskällor som drivs av fossila bränslen.

Det andra målet är sedan att genom sparande och rationaliserande åtgärder
minska behovet ytterligare av fossila energisorter.

Det tredje målet måste vara att ersätta de flesta fossila energierna med
förnyelsebara sorter.

Privatbilismen

En av de ökningar som är lättast att stoppa är privatbilismen. Vi har mer än
tillräckligt med bilar i landet och med tanke på att t.o.m. P G Gyllenhammar
numera anser att privatbilismen måste bort från städerna, så är det inte
mycket att dividera om, utan det borde vara fritt fram att stoppa dagens ökningstakt.

Det verkar t.o.m. möjligt att inom en snar framtid åstadkomma en planerad
minskning av personbilsparken i landet. Egentligen handlar det endast
om att finna en bra form för en rättvis begränsningsform, så att de sorn verkligen
behöver bilen - dvs. landsbygdens folk, handikappade och ett fåtal
andra grupper - inte kommer i kläm.

Begränsningsåtgärder Mot. 1989/90

T232

Utgångspunkten för att stoppa ökningen av bilparken bör därför vara, att
ingen ny bil får inregistreras utan att skrotning skett av ett motsvarande fordon.
Fördelningen av dessa skrotningsintyg bör givetvis ske till de ovan
nämnda grupperna, vilket troligen kommer att innebära att viss officiell
skenutflyttning - men givetvis också en reell fysisk utflyttning - till fritidshus
kommer att ske. Detta är dock inte negativt, eftersom exempelvis avfolkade
västkustkommuner som Smögen då kan få året-runt-boende igen
och därmed också ökade välbehövliga skatteintäkter. Samtidigt lättas då
trycket på storstädernas bostadsmarknad en aning.

I en annan motion föreslår vi att samhället skall stimulera den svenska bilindustrin
att satsa på spårbilen, såsom ett nytt kollektivtrafikmedel och inom
ett fåtal år är det sedan dags att minska nyförsäljningen av bilar med ca 5%
per år genom att inte släppa ut alla skrotningsintygen till nybilsförsäljningen
igen.

I tredje steget bör bilindustrin ha tagit fram en icke-fossilt driven bil, med
en räckvidd som täcker T/R-resa till närmaste kollektivtrafikpunkt. På detta
sätt kan Sverige ta ett steg mot de utlovade internationella åtagandena om
minskning av växthusgaserna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att ta fram ett förslag till begränsning av bilismens ökning och senare
även minskning av dess nuvarande volym i enlighet med motionens
anda.

Stockholm den 24 januari 1990

Kent Lundgren (mp)

Carl Frick (mp) Gösta Lyngå (mp)

Anita Stenberg (mp) Lars Norberg (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp) Kjell Dahlström (mp)

17

gotab 99838, Stockholm 1990