Bilstödet till handikappade

Motion 1989/90:So290 av Marianne Jönsson och Marianne Andersson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So290

av Marianne Jönsson och Marianne Andersson
(båda c)

Bilstödet till handikappade

Det nya bilstödet till handikappade trädde i kraft den 1 oktober 1988. Riksdagens
behandling av frågan föregicks av en livlig debtt om systemets utformning.
Denna debatt lever fortfarande.

Det har nämligen visat sig att det förekommer skevheter i såväl utformning
som tillämpning av de nya reglerna. Förr kunde bl.a. armamputerade
och personer med svagheter i de övre extremiteterna få bilstöd av länsarbetsnämnden
enligt då gällande regler. Stödet utgick framför allt i form av anpassningsbidrag
för att kunna köra bilen till arbetet. På så sätt gick det att
arbeta heltid. De nya reglerna förutsätter att det ska föreligga väsentliga svårigheter
att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer.
Är kommunikationerna bristfälligt utbyggda på orten kan inte den
bedömningen ske att det föreligger väsentliga förflyttningssvårigheter.

Många som förut fick bilstöd genom LAN nekas nu sådant vid ansökan.
De får avslag med motiveringen att funktionshindret inte är särskilt omfattande.
Vissa av dessa personer har måst minska sin arbetstid då de inte har
klarat av att arbeta heltid och åka allmänna kommunikationer. Försäkringskassan
har beviljat personerna halv förtidspension/sjukbidrag. Den åldersgräns
vid 49 år som nu föreligger för rätten att erhålla bilstöd upplevs av
många som snäv och orättvis. I centerns partimotion om handikappolitiken
föreslås en gräns vid 65 år. Vi upprepar här samma förslag.

Vissa försäkringskassor har dessutom låtit bilstödet påverka handikappersättningens
storlek. Hur skiftande bedömningarna kan vara vid landets 26
försäkringskassor har framkommit i en studie vid rättssociologiska institutet
vid Lunds universitet.

Många som tidigare genom LAN beviljats anpassningsbidrag har hamnat
i kläm. Försäkringskassan har enligt de nya bestämmelserna ingen möjlighet
att gå in enbart med ett mindre anpassningsbidrag. Detta är avhängigt rätten
till bilstöd, där man först provar rätten till grundbidrag. Kraven här är
strängare än tidigare och väsentliga förflyttningssvårigheter ska föreligga
om bilstöd ska beviljas.

Kassorna avslår därför många ansökningar som tidigare godkändes av
LAN. Det kan gälla automatutrustning, servostyrning, annat säte etc., utrustningar
som är relativt billiga men som möjliggör för den sökande att använda
sin bil.

När det gäller den som använder sin bil i jobbet och där bilen är att be

trakta som ett arbetsredskap, t.ex. en försäljare, är tolkningen mycket osäker.

Vi anser därför att en skyndsam översyn över tillämpningen bör göras och
att förtydliganden i regelsystemet bör ske.

Det är därför mycket viktigt att så snart överklagade beslut avgjorts, rättsfallsöversikter
snabbt når kassorna så att enhetlig bedömning sker i hela
landet.

När det gäller stödets utformning har det visat sig att de nuvarande reglerna
ger mycket otillfredsställande effekter. Inkomst av förmögenhet beräknas
på samma sätt som vid fastställande av KBT. En ändring bör göras så att
inkomst av kapital och arbete likställs. Däremot ska inte tillgångar som eget
hus eller fritidshus påverka det inkomstprövade bidraget.

Det nya bilstödet som var tänkt som en reform men har inte motsvarat
ställda förväntningar. Ifrågasättande, väntetider och krångel vid handläggningen
gör att många ifrågasätter om detta var en reform.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn och behov av förtydliganden i regelsystemet
för bilstöd till handikappade.

Stockholm den 25 januari 1990

Marianne Jönsson (c) Marianne Andersson (c)

Mot. 1989/90
So290

12